Han sa att han skulle ringa, mannen.

Det har han inte gjort.

Med tanke på att 99% av alla mina tankar handlar om honom,

så är det nog, "bra".

För jag skulle inte kunna låta bli att säga att jag saknar honom som fan.

Misstanken är att det är just därför han inte ringer,

fast åt andra hållet.

Som att riva av ett plåster.

Det gör jävla skitont men det går oftast över fortare.

Istället för att dra ut på det...