Har precis färgat håret....

Ska packa, prova kläder, måla naglarna och framförallt SOVA!

Mr T sov hos mig inatt och jag har inte sovit en blund...

Tyvärr inte för att vi hade vilt sex... ( iallafall inte hela natten *S* )

Utan för att han störde mig med varenda förbaskad rörelse han gjorde!

Tror det är nervositet inför helgen, konstigt nog.

Jag menar, jag ser verkligen framemot att få bo på hotell och umgås med Mr T en hel helg!

Men på något sätt känns det så avgörande...

Som att: Vad fan tar vi oss till om allt är bra?!

eller:  Tänk om det inte alls går bra?!

Nästan varje gång vi träffas nämner någon av oss någon slags framtid och det tär!

Inte för att vi pratar om framtiden, för den vill vi ju dela.

Men med i diskussionen kommer alltid frågan om var vi ska bo.

På sätt och vis fattar jag inte alls varför denna frågan redan dykt upp.

Men på sätt och vis är det ju självklart.

Vi är vuxna människor som båda vet vad vi vill ha.

Familj, vardag, barn.

Och hur ska man kunna få något av det om man inte bor närmare varandra?

Hade det varit spårvagnsavstånd istället för pendeltåg på minst en timme hade det inte varit samma sak...

Men som sagt, jag ser framemot att få åka bort med honom en hel helg!

Och hur framtiden än blir så är ju det enda man kan säga om den - att den kommer tids nog!