Jag sa det redan från allra första dan -då vi fick veta att Michael Jackson var död - att han blev dödad. Och, jag reagerade omedelbart som jag hörde ljudupptagningen från 911 från då det ringdes dit och larmades... och då den som ringde sa att det fanns en läkare där, som gjorde HLR, och att Michael låg på sängen.

En läkare borde fatta att man ska ha fast underlag vid en sån åtgärd och att en säng då inte är rätt plats.

Nu har läkaren erkänt att han dödade Michael. Och, han ska ha häktats och åtalas nu för vållande till annans död alt. dråp.

Vi får ju aldrig tillbaka Michael Jackson. Hans barn har för alltid mist sin far och hans syskon har mist en bror, hans mor har mist ett barn.

Men, vi kan fortfarande lyssna på honom, och på det han försökte säga oss.

Och, han som dödade honom får förhoppningsvis det som han förtjänar.

Jag hoppas att han för alltid mister rätten att "leka läkare".

Kort, mycket kort, efter att Michael Jackson dött så hade jag en märklig dröm, där jag träffade honom, och där han "mycket glad och lycklig hade kontrollen över färdvägen".

Superbra inledning av Nanne & Co

Älskar Dolph igen! ;) 

Låtarna:

1. Ny? Nä?

2. BRA!

3. Introt bättre än resten

4. "Maybe it's not enough"

5. Inte visste jag detta om Anders Ekborg! BRA!

6. Bra... men e den bra nog?

7. Nja....

8. ...gav mej lätt ångest... synd för den var riktigt bra!

De 5 bästa, enligt rösterna:

4, Va?

3, *hmm*

8, Jaha...

6. Ok... bra

1, Inte förvånad. Inte ok.

Direkt till Globen går:

8. (jag får komma över ångesten...)

Keep on walking.... ända till Globen.

De övriga 4 låtarna fördelades...:

------

ÄLSKAR DOLPH!!!

ok....

 De 4 ... fördelas:

2:a chansen: Pain of Salvation

Lämnar tävlingen: Linda

2:a chansen: Jenny

till Globen: Ola

Olas låt har spelats tidigare.

Därför faller den bort, bort, bort!

Igår kväll var vi iväg till ICA Edsberg för att handla... Kom på att det är Mello (deltävling 1) ikväll, och att man kanske skulle ha något gott att tugga på...

Så, jag gick iväg till chipshyllan, för att se efter om där fanns något frestande.

Såg en lapp med uppmaning från ICA-handlarn att köpa chips och se mello och hålla på (rösta på) "Edsbergsbon Frispråkarn".

Jag valde dill & gräslök-chips.

Och, nyss var jag in på Melodifestivalens hemsida för att kolla om jag kunde hitta någon ohörd förhandsfavvo...

Där upptäckte jag att det i kvällens deltävling startar endast ETT bidrag som är på svenska (eller åtminstone med svensk titel) och det är Frispråkarn.

Så... då fick han bli min ohörda förhandsfavvo!

Vem håller Du på?
Varför just den?

En allmän och samtidigt mycket precis fråga:
Vad kännetecknar vänskap för dej?

Vad för olika "kvalitéer" och ev. "händelser" får dej att känna och konstatera att "detta är vänskap"?

--

--

Idag träffade sambon en av våra 2 grannar, den äldre damen som bott på gården sedan sin ungdoms dagar... hennes man - som dog för ett par år sedan - är uppvuxen här på gården.

Dom pratade om lite av varje, och sambon nämnde om katten som flyttat in hos oss.

Hon berättade då att det i flera herrans års tid har dumpats katter här (av förbipasserande). Ofta höst eller vinter, och katterna som kommit och knackat på hemma hos henne har varit uppenbart unga... dom har varit fina i pälsen och sett ut som innekatter och dom har varit hungriga.

Då sambon berättade detta för mej så drog vi oss till minnes en liten svart och vit kisse som påträffades här på gården för några år sen... som sambons nya chef då fick en annan person att ta hend om.

Jo... så en hel del talar för att den lilla tjejen som flyttat in hos oss alltså blivit dumpad här.

Det är fruktansvärt hur folk beter sej!

Sedan sambon sa upp sej på gården intill här i september 2009 har vi jobbat på att starta upp vårt eget företag.

Vi mötte genast hårt motstånd i form av otaliga fallgropar som grävdes av de vi minst av allt nånsin anade om något sånt... så vi fick kämpa hårdare än vad vi egentligen räknat med.

Men, det gick det också... även om vi legat på minus under hela tiden.

Sambon är nu på väg in i ny anställning, och jag fortsätter ensam att bygga upp mitt eget företag.

Visst hade en anställning varit att föredra för min del... men, ingen frisk arbetsgivare anställer en människa som sedan mer än 20 år tillbaka slåss emot panikångest och utbrändhet... och som dessutom nu är mitt uppe i undersökningar och diverse åtgärder för ev. Crohn och struma.... (och vem vet vad mer...).

Så... fr.o.m idag gäller nya prislistor.

I övrigt kommer nog befintliga kunder inte se så mycket av förändringen, tror jag.

I torsdags tog jag 2 tabletter... och sedan har jag tagit 2 tabletter varje dag sedan dess.

Allt enligt vad kirurgen sa i telefonen.

Det var dock inte han som i augusti 2009 skrev ut entocort och sa att jag skulle ta 3 tabletter varje morgon. Utan det gjorde läkaren på sabbatsberg. Mag- / tarmspecialisten.

Ursprungligen har jag alltså ätit 3 x 3mg om dan - i 5 månader, lite drygt.

De senaste 4-5 dygnen har jag ätit 2 x 3mg om dan...

Är det för hastigt och snabbt nedtrappande?

Hur fort kommer ev. biverkningar?

Jag svävar nu mellan olika läkare... och har ingen att landa hos förrän jag kallas till gastroenheten på danderyd... när det nu sker.

För nån vecka sen dök hon upp utanför fönstret... hon fick lite mat och vatten...

Ett par gånger till kom hon och åt utanför fönstret...

Igår kom hon in... hon fick sin mat.

Hon stannade inne hela natten. Och, i skrivande stund ligger hon i korgen under köksbordet.

Ingen varken katt eller hund reagerar på henne, som om hon vore en främling.

Vi känner igen henne... som att det faktiskt är en katt som adopterats härifrån för typ 2 år sen... Men, helt säkra är vi inte.

Det har passerat många hundra katter genom våra händer genom åren. Och, vi har inte fotografiskt minne av dom alla. Men, hon är lik smulan i ansiktet. Och, hon är lik smulans pappa i ögonen.

Har hon dumpats här?

Mitt i smällkalla vintern?

Oavsett var hon kom ifrån... så är hon hemma nu!

Jag är så rädd för tandläkare (och läkare) att jag faktiskt undvikit att gå till en tandläkare på många många år... ända tills förrförra sommaren, då jag hade så ont att jag faktiskt själv ringde Folktandvården i Danderyd.

Under de följande månaderna med täta besök där så blev det liiiite bättre.

Men, det är nog ändå alla andra undersökningar jag varit med om det senaste året som gjort att jag IGÅR lyckades riktigt bra hos tandläkaren.

För, vad är väl ett besök hos en tandläkare jämfört med koloskopi-undersökning och röntgen av tunntarmen med sond?

Härom dan bet jag sönder tanden som blev rotfylld förrförra sommaren.

Jag ringde genast tandis och fick en tid torsdag morgon 8:15.

Dessvärre kunde vi inte ta oss dit till den tiden pga snöoväder och utebliven hjälp att få ut hästarna på morgonen. Vi hann inte, helt enkelt.

Så då fick jag istället tid fredag eftermiddag 15:50.

Och, det var igår.

Det visade sej att själva tanden ännu var hel... det var hela lagningen som lossnat, och nu satt helt lös.

Så, tandläkaren tog bort lagningen... putsade till lite och satte dit en ny kompositfyllning.

1440:- senare kunde vi åka hem... och jag kände mej riktigt nöjd med min framgång.

Pratade med kirurgen i telefonen igår... han skulle ha ringt 5 januari för att följa upp undersökningen och åtgärden den 10 december... men han hördes aldrig av... och därför efterlyste jag honom 2 dar tidigare. Och, igår ringde han, alltså.

Han berättade att både vid 1:a koloskopin och vid den 3:e så togs prover som inte säger helt klart att det är crohns sjukdom som jag har.

Båda dessa proverna säger istället att det rör sej om en "vanlig" inflammation. En botbar sådan.

Han berättade att han nu lämnar över till gastroenheten på danderyd... och då jag talade om att jag behöver kontakt med en dietist svarade han att det finns dietist knuten till dom på gastro.

Han sa också att jag fr.o.m idag ska dra ner på kortisonet genom att ta endast 2 tabletter, tills dess dom på gastro säger till.

Nu hoppas jag slippa biverkningar... och, jag hoppas att inflammationen i tarmen ger med sej.

Helena som har hand om Fototriss har startat ett sidospår... en Fotostafett.

Vi var så många som ville vara med att det kommer att bli 2 lag. Och, jag är med i första, som nr.2, och idag var det min tur.

Jag fick temat "förbindelse" av foto CHIP som var först ut.

Och, sedan lämnade jag stafettpinnen vidare till Akson, med tema som jag hittat på.

Mitt fotostafettbidrag finns på min bilderblogg (fotoblogg) Guldkorn i bilder

Ikväll då vi var och kvällsfodrade så fick jag tydligt se att Balto är kvar hos oss!

Balto har ända sedan han var 2-3 månader gammal varit fullständigt galen i morötter.

Så pass att han faktiskt alltid vittjat höpåsar, ryktlådor osv i varenda stall han besökt, i jakt efter morötter.

Akela har aldrig haft något eget intresse i morötter, men har alltid gärna "lallat med" i Balto's upptåg. Han har ju alltid varit hennes mentor och ledstjärna.

Loke har aldrig fått en chans att intressera sej för morötter, då vi aldrig haft honom med i stallen förrän senaste veckan... och vi har aldrig bjudit honom på morötter.

Ikväll, då vi var i ett av stallen för att kvällsfodra så gick jag för att göra iordning kraftfoder och Probimin till en häst som jag ombetts ta hand om idag... Loke tog täten och travade in i det lilla utrymmet där jag skulle hämta krubban... och han gick rakt på en påse morötter som låg på en hylla just ovanför hans huvudhöjd...

Han sträckte sej fram och kämpade för att komma in i påsen och få tag i en morot... precis så som BALTO skulle ha gjort (Balto var den bästa spårhund jag någonsin träffat och han kunde nosa sej till en morot varsomhelst...)

Först sa jag till Loke att låta bli morötterna...

Sen, slog det mej... att Loke inte visste vad morötter är... utan BALTO skulle ha gjort precis så här...

Jag tog fram en morot och bröt av en liten bit... som jag gav Loke.

Han tog den i munnen... tuggade inte på den... spottade ut den på golvet.

Vi gick fram till hästen och serverade maten, och då vi sen skulle släcka och gå... så travade Loke återigen in i det lilla utrymmet... sträckte sej in i morotspåsen... drog fram en morot och tog den "likt ett hundben" i munnen... och bar ut den ur stallet.

Utanför stallet släppte han den på marken... Då Akela visade intresse för den tog han den igen i munnen och sprang ner till nästa stall.

Mitt på parkeringen släppte han moroten... som Akela tog över, och åt upp.

Jag kan inte annat än att känna att det var Balto som gjorde detta!

Att han visade mej att han är kvar hos oss!

Och, det känns BRA!

Idag startar Travian's speed-server om. Och, jag är med från början.

Hoppas hitta mina förra allianskompisar snabbt.

Om du vill spela, och vara beskyddad av mej... så anmäler du dej här.

Allt du behöver göra för att vara med och tävla är att svara på frågorna i undersökningen nedan.
Undersökningen tar ca 3 minuter. På sista sidan fyller du i dina uppgifter och hämtar ditt exemplar av tidningen Misstänkt.

Tävlingen hittar du här!

Loke mår jättedåligt sedan ett par dagar.

Då sambon skulle släppa ut hundarna i tisdags så var Loke helt förtvivlad och skrek i högan sky... och kastade sej ut.

Sedan har han vägrat att gå i närheten av den plats där Balto återfanns.

Igår kväll skrek han högt och gällt i ångest då sambon tog honom med dit.

Så, nu får vi jobba på att göra den platsen trevlig.

Inom mej cirkulerar nästan hela tiden frågorna om vad jag kunnat göra, hur jag kunnat eller inte kunnat se i förväg osv.

Då valparna föddes - och vi plötsligt hade 11 hundar - blev det inte så stor förändring, från att vi haft 2 hundar.

Inte heller då valparna blev äldre, färre och färre... och sedan då Rabalder kom hem... och sen när Dis flyttade till Åland - och antalet hundar hos oss var nere i 4.

Men, nu... när dom är bara 3...

Nu är det helr annorlunda.

Hela dan igår var både Akela och Loke helt vilsna.

Visst lekte dom bra med varandra, som dom brukar. Men, dom väntade på Balto.

På kvällen fick Akela och Loke följa med på kvällsfodringsrundan, istället för Balto (som ju haft det "jobbet" senaste tiden).

Min tanke är att Akela ska få lära Loke, såsom Balto en gång lärde Akela, att gå lös, komma på minsta vissling osv.

När Balto inte var med så hade vi 2 förvirrade och vilsna hundar med oss... istället för dom säkra hundar som både enskilt och i sällskap med Balto tidigare rört sej på gården.

Balto var flockens ledare.

Det trygga ankaret.

Och, alla saknar honom.

Den som känner av saknaden minst är nog Rabalder. Han har senaste året varit mera med Akela än med de andra 2 killarna.

Rent praktiskt, för oss människor, blir det nu lättare vid promenader att få med sej både Akela och Loke, än tidigare, då man inte kunde ta fler än 1 i taget eftersom den 3:e skulle bli ledsen om man tog med 2 ut.

Över huvudtaget kommer förändringen från "3 vita o 1" brun till "2 vita o 1 brun" ta ett tag att vänja sej vid.

Och, jag hoppas att Balto är kvar här, och följer med oss vidare i livet.

Vi hade ju så mycket kvar att göra tillsammans...!

Jag orkar inte berätta just nu...

Tårar... förtvivlan.... ångest... tankar och frågor om vad jag kunnat eller inte kunnat göra...

 Jag såg ju....

Eller...

Ja... som sagt.... jag orkar inte mer just nu.

Tårarna tar över... och allt annat.

*återkommer*

Som jag berättat tidigare så har jag och sambon fadderbarn. Jag anmälde (oss) mej som fadder hos Barnfonden för lite drygt 1 år sedan, och blev då fadder till lilla pojken Tenaw, född 2004.

Tenaw bor i Etiopien.

Häromdan anmälde jag oss som fadder till en flicka genom Actionaid, och idag kom papper.

Vårt andra fadderbarn är en flicka vid namn Memunatu, och hon är född 2001.

Hon är en av 9 syskon. Och, hon bor i Sierra Leone.

Vi betalar 200:-/månad till var och en. Och, pengarna gynnar hela barnens familjer.

Jag och Pelle's matte pratade en kväll i stallet om att jag ju kunde meddela mej med henne härigenom, nu när hon hittat hit... och det sas ju mest (typ 98% "på skoj"... Men, det var ju också en himla bra idé.

Så, nu gör jag det!

För, igår eftermiddag pratade vi om då Maria Lundkvist var på BingoLotto, och lyckades med konststycket att klä av sej strumpbyxorna utan att ta av byxorna hon hade ytterst... osv.

Och, jag kom sen på att jag ju har videon här - bland mina videor.

Så...

Pelle's matte!

Klicka HÄR så kan du se videon!

(((och... pst... se till att det är ok med ett gapskratt på typ en kvart... så du inte hamnar i "onåd" på jobbet. Eller... bjud in chefen att kolla också, vet ja.

Var och tog hand om "Rulle&Co" på morgonen idag.

"Rulle&Co" är benämningen vi har på den kunden... där vi passar 1 gris (Rulle), 2 hästar (Carisma & Nessie), 1 katt (Ester) och ett gäng fjäderfä (höns och myskankor)... däribland vår tupp Goliat, som vi fick i somras, då han kläcktes (ihop med 3 hönor, som dessvärre inte klarade sej).

Imorse, då vi öppnade till hönshuset, så var jag beredd med kameran och knäppte en bild rakt in i det lilla hönshuset. (sen sa kameran att batterierna var slut, så det blev endast den bilden)

Det blev en ganska bra bild av Goliat's familj.

I förgrunden pappa Silver... och längre in, till höger, kan du se Goliat.

Han är fortfarande mindre än sin pappa. Men, dom börjar bli riktigt lika varann.

Goliat är lite mera brun på halsen... där Silver är,,, just det: Silver.