Öhm, känner jag inte alls igen från min omgivning alls. Inte ens den delen av omgivningen som har massa barn och skit. Där är alla nöjda även om de har lågt betalda jobb, inte umgås så mycket med vänner, har en vanlig lägenhet. Jag tycker mer taxichaffisens ord känns riktade till Stureplan. För det är väl typ där serien utspelar sig? Hörde i alla fall på radio att en tant förklarade att "flickans fästman jobbade där... i det där området med mycket restauranger" och då fyllde de andra i "Stureplan?" (haha!).

Generalisering av taxichaffisen.

För det första vilken otroligt vacker bild! Den var väldigt rogivande. För det andra: Han har helt rätt. Jag personligen tror att många är så stressade av sin tillvaro så att de blirdeprimerade, de jagar efter det senaste i allt. Visst alla kan må dålig över nåt i bland det säger jag inte nåt om. Men de flesta människor blir inte lyckligare av att ha den största tv:n, det nyaste surroundsystemet, den hetaste datorburken, den snyggaste jacuzzin, det ballaste köket. Man blir bara tom när man väl har fått det. Visst gläder det ett tag att se ett snyggt kök, självklart gör det det, men i det långa loppet blir du lika glad och faktiskt mpr du antagligen bättre om du får en kram om dagen av nån som verkligen älskar dig. Om du klappar din katt sänker du ditt blodtryck, det ger hälsa.... Hänger du med på hur jag menar. Jag personligen älskar visserligen min kaffemaskin, men vi behövde en kaffebryggare så nör sambon ville ge mig den så fine, visserligen hade det gått lika bra med en vanlig men nu är det som det är. I övrigt försöker jag tänka på att det som verkligen betyder nåt är mina vänner, min familj och släkt. Mina katter. Att se det lilla, i stället för att konsumerar mer och mer. Att faktiskt se undret i en liten kattunges första steg, en bebis joller, en kram av tonårsungen. Det är sånt jag uppskattar nu.