Jag kan inte låta bli, men Fredrik Reinfeldts utalande – ”Vi har fått lära oss att lyssna bättre”, angående FRA-reträtten är komisk tycker jag. Hörde han inte vad han sa...

Carolina Gynning vill fortsätta sin litterära bana och har därför återigen tagit kontakt med medförfattaren Ingrid Carlqvist som skrev hennes första bok, ”Ego Girl”.  Jag tycker att det är konstigt att Carolina Gynning gör anspråk på att kalla sig författare när det är Ingrid Carlqvist som gör det hantverksmässiga skrivandet. Vad Carolina Gynning gör är väl bara att leverera själv innehållet i en form som inte verkar klara en publicering. Jag kanske är gammalmodig, men jag vill bestämt hävda att en författare är en person som skriver, och dessutom skriver så pass bra att texten tål att publiceras.

Hennes nu planerade bok kommer att heta ”Ego Woman” och ska lanseras under bokmässan i september 2009. Därefter planerar Gynning ytterligare en bok, ”Ego Lady”. 

”Ego Women” tar givetvis vid där ”Ego Girl” slutade och läsarna ska få följa Gynnings förvandling från bimbo-dokusåpa-tjejen till programledar kvinnan. Men hör och häpnad, Gynning utlovar också mer snaskigheter än någonsin. För mig låter det bara som ett tröttsamt säljargument som visar att hon fortfarande har en fot kvar som bimbo. Hoppas jag har fel och att Carola Gynning axlar sin roll som förebild för tonårstjejer.

Jag har under en tid umgåtts med en rejäl lunta text som handlar om sexualitet och moral från forntid till nutid. Det har varit otroligt spännande och jag känner mig inte riktigt färdig med den 404 sidor tjocka, stora, illustrerade bok som Dick Wase har skrivit. Jag tror också att det kommer att ta tid att bli färdig. Då sexualhistorian är en omtumlande resa för alla de invanda tankar om moral och vad som är rätt och fel som man så självklart går och bär med sig. Det är ju inte alltid så lätt att släppa tanken fri och tillåta en ny tanke ta plats. Det kan till och med vara svårt när det handlar om sex som ofta förknippas med fördömande och avsky. Där tycker jag tidperspektivet är en hjälp att ta till, för jag tror att alla kan relatera till att dagens sanningar är just bara sanningar i vår tid. 

Man kan ta häxprocesserna som exempel. Ingen idag skulle få för sig att det är kvinnors eller häxors magiska krafter som får mannens penis att slå mot sitt mål likt en slagruta. Att äga en så stark och magiskraft visade att kvinnan var allierad med djävulen och därför fick skylla sig själv om hon blev våldtagen eller bränd på bål. Den sanningen är begravd i dag, men vi har nya sanningar, och i ”Samlag eller salighet” får man sannerligen brottas med dem.

Hur kommer det sig till exempel att man på 50-talet i Sverige kunde visa nakna barn på en allmän badstrand i en helt vanlig veckotidningsbild utan att upprörda röster höjdes? I dag är en sådan bild otänkbar eftersom det räknas som barnporr. Vi har ju till och med börjat klä våra bebisar som knappt kan gå i bikini. Det och mycket annat är nya sanningar som man får fundera över och som gör boken till en spännande resa in i ”nya” tankebanor.

Boken är uppdelad i tre delar, den första heter ”Innan Gud drog igen gylfen” och beskriver forntiden, Mesopotamien, Egypten, Israeliterna, Grekland, Rom, Byzans, Islam och det förkristna Norden.

Del två, har fått namnet ”Djävulens tid” och handlar om medeltiden, fram till reformationen, och hur kristendomen korrumperar sexualmoralen. Så slutligen den sista delen, ”Det osägbara” som behandlar tiden fram till idag, med större betraktelser kring prostitution, masturbering, homosexualitet, incest, våldtäkter och våld pornografi och pedofili, samt ett avslutande reflekterande över hur vi har hamnat där vi är.

Jag tror att den här historieskrivningen behövs och det är faktiskt också så att det inte finns något tidigare verk om sexualhistorian. Visst är det märkligt! ”Samlag eller salighet” används i dag som läromedel vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och den kommer säkert att bli en universitetsklassiker med tiden.   

Författare: Dick Wase

Titel: Samlag eller salighet       

Förlag: T-RUM AB

Dick Wase

Ett eget porträtt är kul att ha, jag har några stycken, ett som seriefigur, ett vinterporträtt där jag är iförd en liten minkboa och en mycket stilig huvudbonad. Sen har jag också ett sommarporträtt där jag plockar med vindruvor i en vit och sval blus. Sommarporträttet har också en så där mural känsla som jag gillar. De här porträtten växlar jag emellan så just nu är det såklart vinterporträttet som är uppe.

Det här tycker jag är kul och det är en jätterolig present att ge bort. Mor- och farföräldrar brukar bli så glada för ett porträtt med barn och barnbarn, för man kan ju göra familjeporträtt eller vad man nu vill. Ett litet porträtt kostar 2,500 kr så det kanske inte är något man köper så där bara. Men till stora bemärkelsedagar där man ändå brukar gå samman om en gåva är ett porträtt en fin present att ge bort.

Post-Art gör de här porträtten och det finns en mängd förlagor att välja emellan, så man kan garanterat hitta den utstyrsel eller miljö som man vill visa upp sig i. Porträtten är på konstnärsduk och de är fernissade så känslan är verkligen att det är riktigt måleri man ser. Man kan också få sin pussmun eller fingeravtryck dekorativt uppförstorat, snyggt eller hur? En pussmun till sin kära är också en fin kärleksgåva.  

Snart kan man låta sig begravas på månen. En amerikansk begravningsbyrå åtar sig kremering och placering av urna eller kapsel på månen. På månens kyrkogård finns det plats för 5000 kapslar som framtida släktingar ska kunna besöka. Men det är bara ett gram aska som får åka iväg så största delen av askan hamnar ändå på jorden. Att skicka upp ett gram kostar cirka 77 000 kronor, men man kan också köra en billigare variant för 5 500 kronor. Men då hamnar askan bara i jordens omloppsbana. Den första månleveransen planeras bli under år 2010 och platser är redan bokade.

Jag förstår inte varför det bara finns 5000 platser och jag skulle gärna höra hur de som bokat plats tänker om sitt val.  

Memorial Spaceflights 

Det är inte konstigt att så många fördomar lever och frodas runt olika sexuella läggningar när det klassas som sjukdomar. Ja, ni läste rätt, transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens är alla psykiska sjukdomar. De här sista mentala störningarna i uppräkningen förstår jag inte ens vad det kan vara. Men fattar ni, det här är Sverige, ett land som räknas som upplyst och året år 2008, och här är man psykisktsjuk om man är transa. Jag häpnar! Sjukdomsstämpeln för homosexuella försvann ju 1979… skamligt sent bara det.

Det här är stenålder för mig, och det är inte underligt att det är svårt att bli accepterad när samhällsstämpeln är psykisktsjuk. Men man får väl glädja sig åt att det blir en lagändring! Från och med 1januari 2009 räknas inte dessa ”diagnoser” som psykiska sjukdomar längre. Skönt, eller bättre sent än aldrig kanske är mer passande.

Det är också märkligt att den kristna moralen har kunnat leva kvar så starkt. Den har ju fått råda över århundraden genom att diktatoriskt reglera sexualiteten och stämpla människor som gillar sex som avvikare. Det enda som från början tilläts av kyrkan var ju missionärsställningen. Allt annat var synd och skam, inte ens onani gick för sig. Så en liten bit på väg ifrån den moralen är vi i alla fall. Men tänk vad roligt vi kunde ha haft!

Öppna Ateljéer på Gotland är en liten förening bestående av ett 100-tal konstnärer som varje år under Pingsthelgen öppnar upp sina ateljéer för besökare. Nu var de med och marknadsförde sitt evenemang på företagardagen på Gotland, och i samband med de så gjorde Mia min vän en liten reklamfilm om Öppna Ateljéers vänförening. Om man röstar på den filmen genom att klicka in en röst via länken nedan så har Öppna Ateljéer chans att vinna ett mediepaket värt 30 000 kr. Det paketet skulle den lilla konstnärsföreningen verkligen behöva vinna. Så gå in på länken och klicka på öppna Ateljéer.

Kulturbloggen är en lite spretig blogg som blandar nyheter med korta lite mer snabba inlägg om allt mellan himmel och jord. Jag vet inte riktigt varför den nischat sig som en kulturblogg men det kanske är så enkelt att de tycker att det mesta ingår i kulturbegreppet!?

Inne på Kulturbloggen har de i alla fall varje vecka fyra frågor man kan svara på under rubriken "Kulturfyra". Den här veckan har jag svarat och vill ni också vara med och svara är det bara att göra det och lägga in en länk till svaren på kulturfyran, så att deras läsare kan hitta just dina svar.

Mina svar:

Vilken bok önskar du dig i julklapp?

Jag önskar mig boken "DPM, Disruptive Pattern Material" av Hardy Blechman. Han är också grundaren av det engelska streetmärket "Maharishi". Boken är uppdelad i två volymer och berättar camouflagetygets historia blandat med sköna bilde och berättelser om kända personer som gillar att camouflera sig. De går på en tusenlapp!

Mig själv i Bruce Lees gula träningsoverall som Uma Thurman bär i filmen "Kill Bill".

Täckjacka

Om du önskar dig ett mjukt paket, vad blir det?

En Hästen säng.

I torsdags såg jag lite på ”Debatt” i SVT 1, de handlade om elakheter och häcklande i blogg världen. Alex Schulman som representant för 1000apor och sin egen blogg var eller kanske snarare blev huvudpersonen i programmet. Vilken reklam för hans blogg… Alex Schulman skötte sig föredömligt på alla sätt och vis genom att bemöta frågor och påhopp med charm och intelligens. Är han en naturbegåvning, medietränad eller är det Nobelprisgenerna som visar sig?  

Vad jag däremot inte förstår är varför man tar den här typen av bloggar som Alex Schulman skriver på så stort allvar. Serietidningsvärlden häcklar ju och hämtar inspiration ifrån egna tankar och vardagen precis som Alex Schulman, men då serievärlden gör det hyllas de. Deras sarkasmer och ironi ses snarar som en rolig samhällsspegel. Ta bara ”Rocky” av Martin Kellerman, ”Nemi” av Lise Myhre, ”Socker Conny” av Joakim Pirinen eller det senast firade seriedebutboken ”Det är bara lite aids” av Sara Granér. De gör och har ju länge gjort det som Alex Schulman gör, skillnaden är väl bara att serievärldens människor är maskerade. Ofta till djur, men en talande korven som ”Assar” i Ulf Lundqvists serie fungerar också bra.

Jag undrar vilket djur eller korv som skulle dölja Björn Ranelids skepnad, han har ju blivit ett med de försmådda och får ju alltid axla den rollen i varje debatt, så även i denna. Varför gör han de? Han framstår varje gång som en loser.

Unni Drougge var också där men hade svårt att göra sin röst hörd bland alla männen vilket hon också påpekade. Hon la på sig den där kränkta kvinnouppsynen som kan få vem som helst att tänka, men har du något mer att säga lilla vän. Synd Unni, du skulle ha skippat den jämställdhetsbiten! Men hon sa också att det var skillnad på litteratur och bloggar. I litteratur är det nämligen OK att hänga ut och mobba personer, jaha, tänker jag är det för att litteratur har ett annat ”värde” eller!? Serietidningar har ju aldrig räknats till litteratur men nu kanske det gör det eftersom det är OK att smäda personer där. Förvirrande!

Men blir inte hela den här debatten skev när vissa i det här fallet författare ska ha cart blanche på att häckla och skriva mobbningstexter. Jag har svårt att förstå det resonemanget och jag tycker att Alex Schulman gör just det varje fikapaus på vilken arbetsplats om helst gör. Nämligen gör narr av sina närmaste, och precis som arbetsplatsskämten är hans skämt bara roliga för en del. Jag tror att de flesta kan känna igen sig i Alex Schulmans sarkasmer, så speciella är de inte. Det kanske också där debatten skulle ha legat, för hur elaka är vi människor egentligen?  

Debatt 13 november

ATT VARA ALEX SCHULMAN

UNNI DROUGGE 

Helt plötsligt har jag blivit fotbollsfrun som ska få en bebis. Jag undrar vilken månad jag är i och vilken fotbollsspelare som är far till min väntade bebis. Nu är jag inte så bra på fotbollspelare men man får väl önska att det är Ronaldo så där på en höft bara. 

Tror ni jag blir kändis nu och vilken fotbollsspelare skulle ni ha valt som far till bebisen?

Lite lustig är det också att Linda_K bloggar om ”Rätt person på rätt plats”…              

Med Stockholms Poesifestival den 17 november förklarar 00TAL ordkrig mot likriktningen, kulturkommersialismen, fantasilösheten och alla deras synonymer. Lyrik och andra skönlitterära texter blandas med olika konstarter som dans, musik, teater och konst till en litterär manifestation, en poetisk explosion på Dramatens lilla scen. Medverkande från hela världen - Ghana, Zimbabwe, Etiopien, Kanada, USA, Libanon, Tyskland, Norge, m fl - möter svenska författare, skådespelare, musiker och andra artister i nya spännande konstellationer. Möt poeten, sångerskan, saxofonisten och multiartisten Joy Harjo med rötter i den amerikanska ursprungsbefolkningen, det tatuerade tyska åskovädret och poetryslam-mästaren Nora Gomringer och följ Steinar Opstad ner i fjorddjupet. Var med när Bodil Malmsten träffar Plura Jonsson och upplev Anna Järvinen i ett nytt spännande sammanhang.

Kvällen detonerar i en dundrande efterfest på Riche med publik och medverkande.

En sådan här kulturmanifestation kan verkligen behövas då sittande regering tydligt visar att det endast är kommersiell kultur som gäller. Se hela programmet: Tidskriften 00TAL

Läs också:

"Utan tidskrifterna stannar debatten"

Lördagen den 22/11 under Stockholms internationella filmfestival, har man chansen att se Sverigepremiären av dokumentären Valentino:The Last Emperor. Förfilm är en kortfilm om och med svenskt mode av Emil Klang. I foajén presenteras också en modeinstallation med designerna som medverkar i kortfilmen: Sandra Backlund, Helena Hörstedt, Jojo & Malou, Bea Szenfeld, Ida Sjötedt, Josefina Lar, Julian Red och Permanent Vacation.

Titel: Valentino: The Last Emperor

Medverkande: Valentino Garavani, Giancarlo Giametti

Producent: Matt Kapp

Foto: Tom Hurwitz

Filmen visas:

Lör 22/11   12:30 Skandia

Tis 25/11 10:30 Saga

Tis 25/11 21:00 Sture 

Men det här är bara en av alla de 170 filmer som visas under Stockholms filmfestival den 20-30 november.

Kolla in hela programmet här: Stockholm International Film Festival 

Dominika Peczynski har gått ut med namn, personnummer och telefonnummer på den man som hon påstår är hennes nätstalker. Hennes agerande skrämmer mig precis som alla handlingar där människor väljer att ta lagen i egna händer gör. Jag kan förstå att hon tycker det är tvärjobbigt att ha en nätstalker men hon har ingen rätt att själv döma och straffa bara för det. Mannen i fråga påstår givetvis att han är oskyldig, och det kanske han är!?

Tyvärr tycker jag att trenden är att vi i Sverige blir mer och mer tillåtande till människor som tar lagen i egna händer. Det är ofta man hör att polis eller myndigheter inte gör något och att det därför är legitimt att handla själv. Det här är en otäck trend och den är väldigt Amerikansk.

Vad tycker ni?

Jag har alltid gillat barnprogrammet REA. I kväll ska det bland annat handla om mensskydd, som väl är självklara produkter för kvinnor under största delen av livet. Men även om produkterna är självklar så kan man ju fråga varför inte mensskydd precis som Viagra är läkemedels subventionerat. För varför är erektionsproblem så självklart en sjukdom...

REA har räknat ut att en årsförbrukning av mensskydd hamnar lite lågt räknat på cirka 600 kr och under en livstid på  20 000 kr.

REA I kväll kl 19.00, SVTB!

Schäferhanen Åke som nyss fyllt tre år har valts till Årets Polishund 2008. Han tjänstgör vid polismyndigheten i Västernorrland tillsammans med sin förare polisassistent Andreas Tengqvist.

Åke gör inte alltid som jag vill och tycker ibland att han kan bäst själv, säger Andreas. Med exakt den kommentaren har jag beskrivit min hund!

Bland de egenskaper som gör Åke till en bra polishund nämner Andreas den outsinliga arbetslusten och det enorma spårintresset.Han verkar aldrig tröttna på att jobba och vill gärna vara med så fort det finns ett spår att ta upp. Men hemma är han lugn och behaglig vilket brukar förvåna de som sett honom i tjänst där han är väldigt energisk,säger Andreas. Jag tror uppriktigt att Andreas beskriver min hund, eller en bättre beskrivning av min hund kan man inte få. Ja, nu är hon ju inte polishund förstås…

Polishunden Åke och hans förare Andreas får ta emot polishundspriset den 6 december på Svenska Kennelklubbens internationella hundutställning HUND 2008. Priset är ett resestipendium på 15 000 kronor till Andreas Tengqvist och ett smaskigt ben till Åke. Lite tunn utdelning för Åke tycker jag att ett ben är så jag föreslår å hans vägnar en resa för två. Många hotell erbjuder ju rum där hunden får vara med och vill man satsa på riktig lyx för sin jycke finns det även färdiga lyxpaket.

Vad sägs till exempel om Hotell Reisen och Hotell Amarantens specialpaket till hundar.

”I paketet ingår:
Läckra mat-och vattenskålar med matchande underlägg.
En goodiebag med hundlortspåsar, blandat hundgodis, leksak och ett brev med olika tips om vart du och din hund kan hitta guldkornen för bla hundtrimming, en ny outfit för kvällen, härliga promenadstråk osv.
Extra städning av hotellrummet efter avresa.

Kostnad för övernattning och frukost för hundägaren tillkommer.”

Konstnären Adam Neate började som gatukonstnär, han målade på trä- och kartongbitar och lämnade sedan sina verk på gatan. De som gillade hans verk kunde plocka med sig dem hem och på så sätt vara till glädje för upphittaren. En tanke som Adam Neate gillade. 

I dag är han konst långtifrån gatans gratis nivå då hans verk säljs på gallerier för uppemot en halv miljon kronor styck. Men nu vill Adam Neate att hans konst ska tillbaka till gatan där den är fri och kan ses av alla. Så tidigt på morgonen nu på fredag kommer han att ställa ut 1000 signerade tavlor runt om i London. Den som vill ha ett verka kan givetvis ta det, det är ju gatans regler som gäller i den här utställningen.

Ett skönt grepp tycker jag!

Konstmarknaden har redan värderat den här utställningen till ett sammanlagt värde på drygt 13 miljoner kronor. Så vill man göra sig en hacka på Adam Neates konst kan det vara värt att betala en flygbiljett till London och ge sig ut på gatorna tidigt på fredagsmorgonen.

För någon vecka sedan fick jag en sådan där avi i brevlåda där det står att man har fått ett stort brev. Sånt är ju alltid spånande och jag brukar vara snabb på att hämta mitt stora brev, men inte den här gången. Avin blev liggande och mitt stora brev fick vänta.

Några dagar efter att avin fick jag ett konstigt mejl. Det var från Maman Gâteau, och hon undrade om jag tyckte det var lätt att baka kakan, om kakan var god och så vidare. Vilken kaka undrade jag och slängde mejlet.

Men så i går gick jag äntligen och hämtade mitt stora brev och där i ligger ett kakmixpaket för mikro ifrån Maman Gâteau. Ett ganska absurt paket som innehöll en kakform i kartong och färdig smet att hälla i. När de var gjort så var det bara att ställa in kartongen i mikron i 4 minuter och ut kom en färdig kaka.

Tack Maman Gâteau! Kakan var OK tycker jag, smaka lite sådär syntetiskt bara. Det som stötte på störst huvudbry för mig var att vika ihop kakformen i kartong rätt. Men jag är ingen som börjar med att läsa bruksanvisningar heller och gör man de är det inget problem såg jag.

Nu är det de sköna juvelerna som ska bli ”gröna” och det var ju på tiden. För både guld- och diamantbranschen har ju blivit förknippat med etiska och moraliska konflikter där både människor och natur kommer till skada. Därför kan man ju bara välkomna de nya ”lyxsmyckena” med rättvisemärkt guld och rena diamanter, de så kallade ”gröna” smyckena.

De ”gröna” smyckena i ädla metaller och stenar kommer garanterat också att kosta en rejäl slant, förmodligen så pass mycket så att endast ett fåtal människor kommer att ha råd och köpa dem. Jag undrar hur man kommer att visa att smyckena man bär är schysta!?  För den här typen av lyx blir ju ironiskt nog inte speciell om man inte kan visa det. Halva skönheten ligger ju i att man kan visa upp att man tagit sitt ansvar. Kan det bli en liten certifikatbricka som hänger likt en berlock någonstans eller? Det ska bli kul att se vilka smycken som kommer att bäras fram på röda mattan under Oscarsgalan nästa år. För vem vågar komma i ett smycke som inte är "grönt".

I Sverige finns nästa 2,3 miljoner pappor. De är mellan 16 och 106 år gamla, och är de pappor till 5,1 miljoner barn. Nästa 43 tusen pappor firar sin första "Fars dag" i dag. De flesta pappor heter Lars, är 54 år och har 2,2 barn. Förstagångspappan heter Johan och är 31 år.

Men hur ska en bra pappa vara?

Fakta från SCB

I ”The Sun” läser jag att den brasilianska designern Lucia Loro har designat underkläder som är försedda med GPS-sändare. Varför undra jag! Är det för att användarna ska hitta sina trosor om de råkar tappa dem eller är det för att deras respektive ska kunna kontrollera var trosorna är? Priset, cirka 1500 kr är dessutom högt för ett par trosor.

Vad tycker ni om GPS-trosorna?

Efter OS i Peking beslöt Stefan Holm sig för att sluta med höjdhopp och han sa då att han inte visste vad han skulle göra. Nu vet vi vad det blev, han blev modell. Ett jobb som han säkert tjänar tillräckligt på med tanke på att han just är Stefan Holm, vår gamle höjdhoppare. Ett ansikte vi alla känner igen och förknippar med präktighet, trovärdighet och målmedvetenhet. Men visst är det också så att det är ganska tråkigt att sortera sopor och att Stefan Holm också är ganska tråkig. Ganska bra val av ansikte för en återvinningskampanj med andra ord.

Vill man veta vad den egna kommunen har för återvinningspolicy kan man gå in på:  www.sortera.nu

I välkomstbrevet som alla får när de blir medlemmar här på Maria Nova står det: ”Och om du behöver hjälp finns vår kundtjänst alltid där för dig!” Det är ju både sant och bra, men vill man ha ett snabbt svar så är ett blogginlägg det bästa. För här finns det alltid någon medlem som kan svara och hjälpa till, och så slipper man också den där väntan på svar som ju följer med fasta arbetstider.

Försök också att tänka kreativt vid val av kategoriplacering av blogginlägg, de flesta inlägg hamnar under "övrigt" vilket minskar chansen att bli frontade och få synas lite mer. Jag tycker att håller man till exempel på med hantverk, pyssel, foto så är man också en kulturskapare och kan göra inlägg under "Kultur". Rubriken "Hälsa" utnyttjas också lite dåligt. Där kan man blogga om allt som får oss att må bra, det kan vara goda kakor, positivt tänkande, enkla ”Ta hand om dig själv” tips till en promenad med vän, barn, barnbarn, eller hund. Jag tror att om man bara börja tänka lite på vad de olika kategorierna kan innehålla så hittar man också nya platser för de egna inläggen. En ganska enkel åtgärd för att göra vårt gemensamma forum ännu bättre både för oss själva och för våra besökare.

Tänk också på att blogginlägg med bilder har betydligt större chans att hamna på någon av kategoriernas förstasidor. Kan vara bra att ha i åtanken om man vill synas lite mera…  

Maria Nova kundtjänst alltid där för dig!    

Nailmail är ett nytt företag som vill göra det enkelt för kunden att få de nyaste och hetaste nagellacken direkt hem i brevlådan. En del nya nagellack är ju svåra att få tag på, framförallt i mindre städer och det är de glappet som Nailmail vill fylla ut. Priserna ska dessutom vara lägre än ute i handeln.

Entreprenör bakom företaget är Karin Johansson, hon driver också sminkbloggen Vacker & Underbar.  - "Idén till tjänsten kom när jag ville lacka om mina naglar en kväll och insåg att jag inte hade mycket att välja på. Den färg jag ville ha hade jag bara ett lack av, som dessutom var intorkat. Jag visste hur svårt det var att få tag på det märket. Jag funderade på om det fanns någon prenumerationstjänst på nagellack som löpande och bekvämt gav mig nya nagellack, och när det visade sig att det inte fanns så beslöt jag mig för att ta vara på denna marknadsmöjlighet."  säger Karin Johansson.

Slutdatum för beställningar för att vara med vid första leverans är 1 december. Leveransen sker sedan i mitten av december, lagom till jul.

Nailmail  

Vacker & Underbar         

Kvällstidningarna verkar övertygade om att prins Carl-Philip nu är ungkarl. Hans ”förra” flickvän Emma Pernald verkar dock inte så säker på den saken. Så hur ligger det till egentligen?