Att flytta själv och när någon annan flyttar...

Idag flyttar vår bästa killkompis från stan, nästan 20 mil bort...

Usch känns mycket tråkigare än vad jag trodde det skulle göra.

Vi har ju kunnat träffas när som! Under hela tiden vi kännt varandra har det alltid varit gångavstånd.

Känns konstigt, alltid han man ringer när man ska festa mm.

Vi funderar även själva på att flytta. Jag har aldrig bytt stad?

Vet inte hur det känns att lämna allt och alla. Någon som har erfarenhet av det?

16 mil bort från familjen och kompisar, ok det är ju inte så långt... Men ändå!

Man kan inte längre ses för att bara ta en fika, kan inte gå två våningar upp för att ta ett glas vin på balkongen.

Aaahhh...

Ibland längtar jag bara bort och vill flytta. Ibland tvärtom...

Om/när vi flyttar så ska jag ialf skaffa mig en bil, så jag kan åka hem precis när jag vill...

"Alla" är ju inte längre bort än 1½ - 2 timmar.

Och M som flyttar nu...

Om han stannar kvar i staden där borta då minskar avståndet till honom från 20 till 8 mil :)

Tips, råd, positivt, negativt...Någon?