Hej! Läste om din diabetes som började med en grav. Fick själv det nu när jag var gravid. Och de sa att det ska gå över efter, det har gått ett halvår sen min lille kille kom. Och jag har börjat få känningar tycker jag. Jag undrar bara om du vet vad sockret ska ligga på , på morgonen när man är fastande och innan man ätit. Nu när man inte är gravid, menar jag. Mitt socker har legat mellan 7,5 0ch 7,9 nu efter grav. Hoppas att du inte tar illa upp för att jag undrar. mvh Nilla

Diabotta! Jag har inte diabetes själv, men min man har det sedan 39 år tillbaka, så jag kan väl säga att jag är gift med både min man och diabetes typ I. När vi ska planera att resa bort, att träffa vänner, att gå på restaurant då är vi inte vi två utan tre (=diabetesen) som vi ska tänka på. En fördel är att vi är tvungna att sköta våra matvanor och äta mycket grönsaker och det mår kropparna bra av, att hålla mattiderna, att inte promenera för långt, för då kan sockret rasa ner i fotanklarna. Och ja .... mycket är det och det är svårt för de som inte har sjukdomen att förstå allt vi måste ta hänsyn till. Att resa långt där dygnet förvrids är svårt, för då kommer allt i obalans och det kan ta ett par dagar för att få blodsockret i rätt nivå igen. Att sköta sjukdomen, d v s att hålla blodsockret på rätt värde är inte heller lätt, kroppen är ingen robot och ibland reagerar den tvärtemot vad man tror, trots att man ena dagen tar lika mycket insulin och rör sig ungefär lika mycket så kan sockret plötsligt rasa i höjden, eller tvärtom, sockernivån lever sitt eget liv, som en jojo tycks det som. I alla fall så har vi ett gott liv tillsammans, vi tre med våra två barn och följdsjukdomarna har hållit sig borta, de skulle bara våga ...... och det känns underbart. Det finns mycket i livet som vi gläds åt och vi har försökt att inte vara "sjuka" utan endast se det som att en av våra kroppar behöver få sitt insulin kompletterat utifrån. Vi kan också glädja oss åt att hjälpmedlen, blodsockertestarna och sprutorna har blivit lätthanterliga. En knepig sak tycker jag är att många tror att man får diabetes typ I för att man inte skött sig, lagt på sig för många kilo och liknande. För debatten om övervikt och diabetes handlar för det mesta just om diabetes typ II och det är en helt annan sjukdom. Många är också inte insatta i att diabetiker inte tuppar av för högt socker utan för lågt. Den missuppfattningen delas också i media många gånger, det är lite jobbigt! Att bli vän med diabetesen kanske vi aldrig kommer att bli, men att acceptera att den finns med i våra liv är vi tvungna att göra. Gugge

hej, jag kommer att följa din blogg. du beskriver så bra hur livet förändras med diabetes. hälsningar marie-louise