... och inte känna sig fri!

Det är just så det känns nu. Jag kan inte säga som jag har det för då vet jag att du gör helt raka motsatsen.

Vad jobbigt det är att se att du blir lurad gång på gång utan att egentligen veta av det själv. Det värsta är väl nog det då du är så kär så kär och jag sitter på andra sidan med information som jag inte kan säga dig.

Vi har försökt berätta hundra gånger om men du lyssnar inte. Och senaste gången sa du att du aldrig mer vill höra nåt sånt om vi inte kan skaffa fram bildbevis.

Här står vi nu då alla vi andra hjälplösa och vet vad han gör, det som du inte vill se!

Kan inte vara annat än ledsen för din skull...

 

 

 

och timmarna tickar iväg...
Snart börjar vardagen igen och friheten tar slut. Jag måste starta på nytt och börja följa tiden.

Kanske detta blir sista hösten på ett tag. Nu skall jag känna efter om jag kan andas med trycket av drag från höger och vänster.

 

Idag börjar vardagen på allvar nu är ledigheten förbi. Den bästa har varit och klockan är inte på min sida längre...

Kanske jag ändå får se solen imorgon då jag cyklar hem från skiftet. För solen har nog stigit upp då jag tar mig hem!
Brevbäraren och jag får ha en date vid dörren*ler*

Tror tyvärr att min brevbärare är en dam och ingen sexig hunk! Kanske jag får min tidning först efter det *ler igen*

 

Nu skall jag äta lite innan mitt dubbelskift börjar. Dum som jag är så har jag ju lovat att arbeta dubbelt. Men det syns ju på lönen i slutet av månaden *suck*

 

Men ett stort plus är ju att min man har bakat blåbärspaj tills jag kommer hem... Så efter en lång natt tror jag att det blir kaffe och paj ute på terassen.

 

~en härlig man som kan baka paj...

Jag sitter på min mammas köksgolv...
Kramar om min hund och busar med honom.

Det ringer i min telefon, jag svarar och hör en röst i andra ändan!

Hej, dom har dött!

Vem?

K och M....

 

Jag blir tyst... Hur kunde detta hända? Vi skall ju ha fest ikväll... Jag fyller imoron.

Det kan inte vara sant!
Måste vara ett dåligt skämt som jag inte fattar...

 

Tårarna kommer och jag känner mig maktlös. Alla mina tankar går till mamma M som har gjort så mycket och offrat så mycket...

 

En vanlig kall februari dag blev aldrig mer densamma...

 

Från och med nu är Födelsedagen bitterljuv!

~livet drar tillbaka dom man mest älskar, din tid tar alltid slut....

... och försvunnit.
Jag hade hoppats på värme och solsken idag, men istället ser jag gråa moln och nåt som kanske resulterar i regn.

Sista veckan av ledigt och man känner att va ... är det här!!

 

Nåja man ska inte klaga för vi har haft en rätt så fin sommar i alla fall. De flesta dagar har varit solsken och varma dagar.

Så kanske man istället borde ta tillfället i akt och göra nåt här hemma, som att städa och baka och frysa ner bullar och bröd.

Men då strået till att hitta orken är borta. Kanske den kommer fram...

 

Skolorna börjar snart igen, då kommer vardagen emot en som en häst springande då du har socker i handen!
Det kommer att vara skönt att återvända till jobbet och göra nåt annat än vara hemma ensam om dagarna. För dom flesta vännerna jobbar hela sommaren och tar ledigt senare då deras barn har olika skollov, eller så har dom haft i början av sommaren...

Kanske jag tycker lite synd om mig idag, jag tycker min text är så negativ!!

 

Dags att börja pigga upp sig här.... Jag tror jag avslutar detta och läser runt hos er andra istället!

 

Kanske jag ser solen igen då :)

 

//life is what u make of it

jag sitter framför trappen...

Känner dig komma emot mig. Jag hör dina steg dundra inne i mitt huvud.

Jag vet att det inte kommer att sluta bra denna gång!

Kanske jag rent av borde stiga upp och springa. Men här sitter jag som förstelnad. Kan inte röra mig!
Du kommer närmare. Känner att du börjar andas tyngre och tyngre...

Varför väntade du inte; blir frågan?!

Jag hör på din röst att den leker med snällheten, jag hör att du inte kommer att vara snäll länge till!
Mamma ringde, jag hade glömt ett ärende jag lovat göra!  

 

Men du lovade ju att vänta, jag hör att snällheten är borta nu och snart så.... PANG!

 

// såna här gånger då jag ännu ser dig kan jag rysa till i hela kroppen... just såna gånger känner jag att jag inte har kontroll över dig fastän det var så länge sen... starkhet kommer inifrån men kan rasas omkull på mindre än en halv sekund!

och jag känner att jag har kommit in i en harmonisk fas...
Kanske det är semestern som har gjort det. Eller så har jag bara kommit från all stress!

Det har varit en sån där skön dag, då man känner sig snygg, sexig och allt det som man inte gör varje dag.
Jag har varit på en lång skön promenad, gått i mina fin sandaler och varit på kaffe med en vän som jag inte hinner se så ofta. Allt detta har gjort att jag känner mig lugn och sansad idag.

Kanske det var min kaffevän som gjorde att mitt inre stannade till ett tag. Vi promenerade in till staden tillsammans, lekte och skrattade som vi alltid har gjort. Kanske det var just tack vare han som jag fick mitt inre lugn.

Han påminner mig alltid om hur mycket jag är värd, vare sig jag förtjänar det eller ej!
Kära T är en sann vän som man inte kan hitta på varje trädkrona. Han vet exakt att nåt är fel på tonen man har då man svarar hej i telefonen.

 

Kanske jag borde unna mig fler såna här dar, te och prat... Kanske jag borde se mig oftare i spegeln och komma fram till att hej jag är ju inte så pjåkig!

Det är väl just såna här dagar man bustar sitt eget ego så att man känner sig snygg, bredvid värsta tonårstjejen med vackra fina uppåtstående brösten. Eller den fina platta magen som inte har en ända rynka på sig.

Det är väl just såna här dagar men behöver ibland. Eller rättare sagt oftare!

För man är ju vacker precis som man är, men man säger det inte så ofta!!

 

 

// du vackra kvinna, se dig själv i spegeln och ös dig med komplimang, för du är det finaste som finns, det finns bara en unik kvinna som du, och det är just du!!

... i finland.
Är nåt jag tycker alla borde göra.
Söndagar brukar vara så tråkiga och inget blir gjort, men denna söndag beslöt vi oss fem glada damer att ta vårt pick och pack och gå in till biografen.
Där hade dom Mamma mia. Det var en film som jag inte trodde att jag skulle gilla.

Tycker inte om musikaler på filmduken, men denna var speciell. Den var varm och rolig.
Dom hade fått fram det bästa ur Abba låtarna... Det var en fantastiskt rolig film.

 

Och Meryl Streep hon är ju så härlig, det är en skådespelare få kan vinna över!

Så har ni tid, gå och se en film värt att slösa lite pengar på..

// See that girl, watch that scene, dig in the dancing queen....

... är packade, jag känner att lugnet kommer över mig.
Färden börjar snart. Jag känner att jag kommer att få en skön stund.

Visst helgen kommer att gå fort men vi kommer att ha så skoj. Bara en massa tjejer och snack!

Jag vet att jag har passet och pengarna med. CHECK CHECK!!
Nu skall jag ringa Malle så jag vet att hon tar plattången och jag fönen. För vi skall ju ut och äta flott.

Tittar på klockan, den har stannat. Eller så är det jag som inte orkar vänta mer. Jag känner mig som en litet barn.

Klockan närmar sig halv 8 och jag känner mig som Carrie i Sex in The City. Tar min väska och pussar kärleken adjö.

Nu bär det av till Paris över en lång helg. Och det bästa med resan är att det bara kommer vara vi. Så som allt började då det bara var VI.

Sitter i taxin och skickar sms åt Malle, vi kommer nu, kom ut! Mätaren tickar *kram*

Framme vid flygfältet står vi, fem underbara kvinnor. Skrattet klingar och ekar redan!
Vad det är länge sen vi har unnat oss detta. Varför åker man inte iväg oftare??

Framme i heliga staden, märker jag att mina röda skor är borta??!! Vart har dom tagit vägen?
Dom var ju inne i kapsäcken... Jag fattar inte. Har nån öppnat min väska??

Arg som ett bi är jag över att inget är heligt för människor mera. Hur kan man öppna nåns väska och ta skor ur den...

Efter några timmar får jag ett sms, med en bild, där står världens sötaste tjej och mina skor! Hemma är dom och Fia har dom på fötterna... Allt rasar och jag känner skam över allt jag hann tänka. Inte kunde jag tro att hon hade tagit dom ur väskan... FASTERS HJÄRTA!!

// minnesbilder är dom bästa vi har... minnen är det finaste man har!

... och luta sig bakåt.
Det har jag gjort hela sommaren. Jag har njutit av vädret och sommarvillan!
Har inte tagit mig tid till nåt annat än hundra procent min egen tid. För jag lovade mig själv innan sommaren kom att jag inte skulle stressa och jäkta.
Och det har precis varit så, jag har solat och njutit av villalivet!
Det är som min syster sa; visst är det skönt med sol och glass...

Och vad annat kan man säga om sommaren som varit. Finska sommaren har varit härlig!

Nu skall jag smyga runt hos er alla och titta hur ni har haft det...

TREVLIG HELG

 

//kram

... och ledsamma nyheter

Jag har en vän som har levt i hopp om att snart skall det ske. Dom har provat allt!

Men inget går riktigt vägen. Läkaren säger att inget är fel men ändå inte.

Kanske du bara är spänd säger en och den andra säger en annan sak!

Sen finns det vissa som bara tjoff är med barn igen utan att ens vilja ha flera.

Det är så hemskt tycker jag, synd om henne för förhållandet börjar lida av att inget kommer av det hela!

Vi pratade idag igen på telefon om saken och tårarna kom för oss båda. Det är hemskt att höra hur dåligt hon mår.

Jag försökte söka lite på nätet nu ikväll om jag skulle hitta nåt som skulle hjälpa men inget.

 

Ett knep som en gyminstruktör hade sagt var att hon skulle börja banta då brukar det komma igång. Men inte det heller gick vägen.

 

Är det någon här ute som har några tips om vad man kan göra/prova, då inget är fel enligt doktorn...

 

Tusen tack för hjälp!!

 

 

och saknad.

Det är stort. Dagen har varit tyngre än vanligt.

 

Var till morfar och fikade! Där satt vi och pratade om "mommo"...

Det var tungt idag att prata om allt.

Kanske jag är mer känslig än vanligt men idag är allt svart igen.

 

Då jag kom hem hittade jag en massa kort som "mommo" gav mig vid födelsedagen, då kom en klump!

Jag kände att jag behövde spy.... Den har inte försvunnit än!

Kanske det blir lättare då jag får gå till jobbet och tänka på annat... Men just nu lockar inget!

 

På bilden som jag fann i mitt kort stod det: Tillsammans i 60 år!

Tänk vad länge dom hade varit gifta! Och då skall man räkna till dom år dom var tillsammans innan det!

Länge...

 

Som morfar sa idag; om vi hade grälat och inte kommit överens kanske allt hade varit annorlunda, men då vi älskade varann varje dag... Det är det som gör att man tänker på henne hela tiden!

Det gjorde ont att höra det, samtidigt som det var skönt att veta att dom har älskat varann!

För det är ju så vi minns dem, hand i hand, på bänken vid villan!

 

Jag hoppas att jag i deras ålder älskar min man lika mycket....

 

Mommo vi saknar dig!

 

 

att packa väskan.

Och känna pirret i maggropen. Det är inte så många dagar kvar förrän vi startar våran färd till Prästmon.

Först upp till Haparanda och sen ner till Nyland!

 

Det kommer att kännas skönt då vi har finska sidan bakom oss och svenska sidan framför oss...

Jag har saknat att skratta. Men det kommer att kännas skönt att åka bort ett tag och tänka på nåt annat.

 

Har ännu inte bestämt mig vad jag skall ha på mig, men det problemet tar jag om några dagar. För då börjar ledigheten...

 

Då skall jag packa ner fin skor och fin kjol.

 

......

 

Ikväll blir det catch me if you can filmen, har inte orkat se den fastän den funnits i vårat skåp i flera år.

Men vissa filmer som man får i present eller som kommer gratis med en annan glömmer man tyvärr ofta bort.

Och jag samlar ju på filmer så jag har ju några. Filmer och böcker är skönt att ha...

 

Nu skall jag ta tag i mannen, det är dags för film och soffmys!

 

Trevlig kväll till alla marianovare där ute! ~Tjingeling!!

och jag känner att stressen inte lägger sig.

Jag har stressat och fixat hemma hela dagen. Men jag tycker att resultatet ser ut som att jag inte vet vad jag gör!

 

Kanske det är dags att skaffa hjälp för jag kan tydligen inte mina sysslor längre... Jag känner att mattheten inte slutar att tränga sig på.

Men kanske det är vädret, det svänger och irrar... Eller så kanske jag borde ta ledigt några dagar!

 

Nu skall jag tittar runt på marianova och känna mig ännu mer värdelös!

För jag har ju städat men varför känns det bara som att jag har stökat ner??...

 

 

sätter mig ner i skolbänken.

Känner att jag kommer att få "stryk" av läraren.... Har glömt att läsa boken som var till uppgift!

 

Läraren kommer in, allt blir tyst! Hon har kjolen innanför trosorna.

Alla e helt tysta vi ser hennes spets röda trosor. Plötsligt säger hon; oj jag glömde boken i lärarrummet kommer strax!

 

Då lärar C går ut börjar alla små flina, några brister ut i skratt.

Vi pratar om varandra... Skall vi säga eller vara tysta!

 

Lärar C kommer in igen, alla ser på henne! What??

Hade hon inte kjolen innanför just??

 

Någon i lärarrummet hade sagt till henne... Och lärar C var lite röd i ansiktet.

 

 

skåp och lådor! Men jag kan inte hitta den...

 

Kanske jag glömde den på sista resan. Kanske jag har tvättat den och nån har snott den!?

 

Vi har planerat en resa till kramfors här om några veckor. Och då vore det ju fint att ha hittat den...

Min fina sommar klänning. Den är borta! Borta med vinden.

Jag har letat och letat men det blir samma svar varje gång. BORTA!

 

Kanske jag bara har blivit slarvig och glömt den i min resväska. NEJ NEJ så var inte fallet...

 

Jag ger upp kanske man MÅSTE köpa en ny klänning nu då

 

 

 

 

sitter på stranden...

Känner vinden mot mina kinder. Jag njuter av värmen, oj vad skönt att vara här...

En vecka kvar av denna söder sol sen tillbaka till verkliga livet.

 

Helt plötsligt vaknar jag ur min dagdröm, en halvskugga står bredvid mig!

På halvdålig engelska säger killen; jag har nu tittat på dig en timme och nu kunde jag inte hålla mig längre... Skall vi gå upp till ditt hotellrum och ha sex?

 

Jag paff och smått arg; nej tack!
Tar mitt pick och pack och tänker hela vägen tillbaka varför sa jag nej tack?

Varför hittar man inte några bättre ord vid såna tillfällen....??

... är in på schemat! Men jag vet inte hur jag skall hinna ta mig tid.

 

Jag har bestämt mig att gå ner lite innan sommaren är här! Är inte fet men har några små trevliga vinterkilon.

Och dom och jag kommer inte överens. Vi har försökt bli av med varann men dom gillar mig mer än jag gillar dom.

 

Det som är så himla tråkigt är att jag jobbar kvällar och på dagarna då man kunde vara på gym så finns det inga pass som man kan gå på.

Är ute och går med hundarna mångar gånger om dagen men det känns inte som att dom vill ge med sig...

 

Är det nån där ute som har nåt bra tips! För jag vill ju ändå äta "normalt"...

Men jag ändrar mig mer än gärna om jag vet att jag hittar en bra start.

Kanske nån här ute i marianova världen har nåt bra tips, recept på god mat som hjälper en på traven.

 

För nu är det dags att säga hej åt vinterkilona och hej åt sommarmagen!

Jag är tacksam för tips och hjälp!

 

 

men jag kan inte riktigt förstå det.

Jag känner att livet lämnade mig en stund. Men samma timme kändes det lika verkligt som det gjorde för en halv timme sen.

 

Kanske andetagena glömdes bort, kanske du glömde att öppna dina ögon, kanske jag inte fattade vad du ville, kanske jag glömde livet... Är det så här jag trodde det skulle bli?!

Svaret blir nog nej på den frågan. För jag trodde att jag skulle känna din styrka i flera år än. Men så var inte fallet...

Jag lämnade ensam kvar och tomheten kom över mig.

 

Kanske jag borde ha höjt mina händer mer upp mot himlen.... Då kanske mörkret inte skulle ha kommit lika fort!
Är det så här det skall vara nu?

Är det nu jag skall glömma allt och gömma mig?

 

Kanske det är dags att sluta leta och sätta sig ner och gråta?

 

För livet hade mening då du var här... Nu har det en annan mening med dig borta.

 

Livet utan en mormor är inte lätt, ett liv utan en kram blir svårare ju mer timmarna går.

 

Tack för din styrka och kärlek mormor du kommer aldrig att bli glömd.

 

 

Eller kanske arg...

Jag vet inte hur jag känner mig en dag som denna. Livet har gett mig en rejäl törn!
Kanske jag även känner mig lurad? Sviken...

Allt som har hänt har gett mig en bitter eftersmak. Jag känner att jag inte riktigt har grepp om nåt för tillfället.
Kanske krigaren inuti mig har gett upp och tycker det är dags att ta en paus.

 

Efter allt som har hänt så känner jag mig svag och slagen. Slagen ner till marken!
Ingen chans att stiga upp längre, kanske jag behöver ge det tid.

Efter tiden kanske svaren kommer, då kanske livet går vidare som det borde...

 

Solen lyser även idag men jag känner inget inre lugn för det!

Livet blev så här nu...

Kanske ljuset kommer imorgon!

 

... mörkret stannar till. Den tar tag i oss!
Jag stannar upp och ser mig omkring. Ensam står jag kvar här på kanten! Jag känner att jag inte vill stanna men det är inte jag som bestämmer.

Kanske det är dags att sätta benen på ryggen och springa. Men jag känner att jag inte har nån grepp om dom.

Skriket tar över och jag kommer på mig själv med en tår längs kinden...

Hur blev det så här?

Varför kom allt detta nu?

 

Kanske jag borde stå kvar på sidan av dig och känna ditt hår i mina fingrar.

Jag önskar att jag kunde känna mig trygg i framtiden, men jag står bara still och glor!

Hur allt kunde vända så här. Allt mitt lugn försvinner!

Kanske jag borde ge det tid! Kanske jag borde se ödet i vitögat.

Jag stannar till och tar tag i mörkret, ropar och barmar mig över vreden...

Nu är det dags att slita sig upp från marken. Dags att ta tag i livet och ge det en ny chans.

För kanske det blir en fin dag imorgon. Kanske vi kan se på solen från en annan sida.

En sida utan mörker!

Kanske jag rent av känner mig stark imorgon.

 

Jag saknar dig, fastän du är här men ändå så långt borta! Hoppet finns kvar och jag hoppas på en dag då jag känner mig lugn! Och vet att du är här och inte tvinar bort för mig!

Tårarna kommer en efter en men jag lovar mig själv att jag inte skall ge upp!

Hoppet kommer åter, solen skiner även imorgon!

...stirra på väggen, känna dina andetag!
Du andas hårt, det känns som en suck. Smällarna jag tar dom river i mig som dom vore vassa knivar!
Jag känner att andetagen börjar avta eller så stänger jag av... Kanske jag avbryter!
Kanske jag borde låta mig styras av dom. Det blir tyst!
Svart och tyst!
Jag vågar knappt andas, jag drar in och känner att jag inte lever!
Kanske livet inte går längre än så här. Kanske det blir svart nu.

Du andas igen, jag känner att du stryker mig i håret.
Älskling förlåt! Det är det ända du har att säga...

Jag stänger dörren till garderoben. Där finns allt för många minnen!

Kanske jag nångång kan öppna lådan igen....

Jag har jobbat denna kväll så att tårarna har sprutat!
Det började så bra skiftet men sen tog det en vändning till det sämre.  Jag fick ett samtal, medicinen är slut kan du fylla på! Visst jag plockade och plockade, sen kom nästa samtal och det slutade inte!
Helt plötsligt stod jag där med tusen tals dosetter och jag bara blundade och tänkte; har massor av klienter kvar och tiden räcker inte till.

Detta är dom här gångerna jag blir så arg på dom andra. Dom plockar inte mediciner, dom hjälper inte till utan dom kommer till jobb slöar och dricker kaffe!
Sen får vi ta allt gnäll, klienter som klagar och dosetter som är tomma! Varför kan ingen öppna ögonen.

Idag kände jag att jag har lust att ropa hos cheferna men vad skulle det hjälpa, allt det är ju prövad sak!
Kanske det är dags snart att ta sitt pick och pack och söka sig till ett annat ställe. Kanske denna gång där det bara finns män!
Det vore skönt för en tid. Kvinnorna bara snackar skit!
I alla fall så känns det så just nu.

Som min bror brukar säga, killar går ut på gården tar en fight sen är det över. Kvinnor snackar bakom ryggar och tror att ingen vet om det!
Det är just den skiten jag är så trött på!

Har alltid hört till den kategorin att jag säger som jag har det, skriver vad jag tycker och dom som inte gillar det kan hållas borta från mig och mitt liv!

Du kan älska mig eller hata mig det är upp till dig!

PUNKT SLUT... over and out.

Dags att söka efter bilderna

Att studera då man klassas som vuxen är inte alltid så lätt.
Psykologin blir inte alltid så lätt, vi håller på som bäst att läsa om body image, och då skall vi gå in i oss själva!
Jag har hur mycket som helst att säga om detta men det får inte bli mer än en a4.
Då liksom stannar det och jag vet inte riktigt hur jag skall få ner det till bara en sida. För att gå in i sig själv om kroppsideal som världen och samhället sätter på oss! Ja då kommer det massor. Det är som att öppna en port som egentligen borde vara stängd!
För jag kan inte bara skriva att alla skall vara trådsmala och ha stora bröst. För det kommer hälften av klassen att göra. Och jag håller inte riktigt med om bara det!

Visst hela mode branschen är uppbyggd för kvinnor utan former så att säga. Men det finns så mycket annat också! För vi kvinnor har en stor del i det som händer också. Vi kunde lära oss t.ex. att säga enough is enough!
Jag ser ut så här, jag behöver inte väga 42 för att vara snygg, jag behöver inte komma i en storlek som börjar på 30 för att känna mig älskad.
För kärlek är ju inte siffran eller fläsket.... Utan kärlek är den som börjar vid spegeln. För älskar man inte sig själv först så blir det svårt för dom andra att komma in i livet!
Jag har också saker som jag inte tycker om med min kropp. Men jag står inte och klankkar ner på mig! Den tiden är förbi.

Kanske jag har blivit STOR! Som mormor brukar säga.

Jag anser att storleken har ingen betydelse, för alla mäniskor är vackra på insidan. Jag älskar individer med härlig personlighet. För just det är svårt att få tag på härefter!

Kanske det är dags att stiga upp ur stolen skrika ut; ATT IDAG FÅR DET RÄCKA! Jag är nöjd över vem jag är och hur jag ser ut. Jag skall inte klankka ner mig själv och trycka ner självförtroendet bara för att jag inte ser ut som modellen i tidningen. Jag skall äta precis det jag vill och sluta tänka på allt som händer efter glassen!

Allt är väl inte midjan heller??

Kanske en dag står vi där öga mot öga! Kanske en dag vet jag vem du är...
Kanske en dag vet jag vad jag vill och vad du vill.