...stirra på väggen, känna dina andetag!
Du andas hårt, det känns som en suck. Smällarna jag tar dom river i mig som dom vore vassa knivar!
Jag känner att andetagen börjar avta eller så stänger jag av... Kanske jag avbryter!
Kanske jag borde låta mig styras av dom. Det blir tyst!
Svart och tyst!
Jag vågar knappt andas, jag drar in och känner att jag inte lever!
Kanske livet inte går längre än så här. Kanske det blir svart nu.

Du andas igen, jag känner att du stryker mig i håret.
Älskling förlåt! Det är det ända du har att säga...

Jag stänger dörren till garderoben. Där finns allt för många minnen!

Kanske jag nångång kan öppna lådan igen....