Att studera då man klassas som vuxen är inte alltid så lätt.
Psykologin blir inte alltid så lätt, vi håller på som bäst att läsa om body image, och då skall vi gå in i oss själva!
Jag har hur mycket som helst att säga om detta men det får inte bli mer än en a4.
Då liksom stannar det och jag vet inte riktigt hur jag skall få ner det till bara en sida. För att gå in i sig själv om kroppsideal som världen och samhället sätter på oss! Ja då kommer det massor. Det är som att öppna en port som egentligen borde vara stängd!
För jag kan inte bara skriva att alla skall vara trådsmala och ha stora bröst. För det kommer hälften av klassen att göra. Och jag håller inte riktigt med om bara det!

Visst hela mode branschen är uppbyggd för kvinnor utan former så att säga. Men det finns så mycket annat också! För vi kvinnor har en stor del i det som händer också. Vi kunde lära oss t.ex. att säga enough is enough!
Jag ser ut så här, jag behöver inte väga 42 för att vara snygg, jag behöver inte komma i en storlek som börjar på 30 för att känna mig älskad.
För kärlek är ju inte siffran eller fläsket.... Utan kärlek är den som börjar vid spegeln. För älskar man inte sig själv först så blir det svårt för dom andra att komma in i livet!
Jag har också saker som jag inte tycker om med min kropp. Men jag står inte och klankkar ner på mig! Den tiden är förbi.

Kanske jag har blivit STOR! Som mormor brukar säga.

Jag anser att storleken har ingen betydelse, för alla mäniskor är vackra på insidan. Jag älskar individer med härlig personlighet. För just det är svårt att få tag på härefter!

Kanske det är dags att stiga upp ur stolen skrika ut; ATT IDAG FÅR DET RÄCKA! Jag är nöjd över vem jag är och hur jag ser ut. Jag skall inte klankka ner mig själv och trycka ner självförtroendet bara för att jag inte ser ut som modellen i tidningen. Jag skall äta precis det jag vill och sluta tänka på allt som händer efter glassen!

Allt är väl inte midjan heller??