...köksgolv och köksväggar (!!) har jag sysselsatt mig med idag. Vet inte vad som for i mig men då jag har tagit semester från städningen hela sommaren förutom att damsugit av lite slarvigt då och då så tänkte jag att det är dags att torka av köksluckorna och när jag väl börjat så insåg jag hur jävla skitigt vi har det. Tänkte på det där tanterna i nåt TV-program som jag råkat få på någon gång, och på deras bakterieodlingar och insåg att om de skulle gör ett program här så hade de förmodligen nått klimax i sitt (något osmakliga) program, och NÄ jag överdriver inte.

Det som var mest spännande var att se om M, när han kom hem från jobbet skulle se nån skillnad.

Nu var ju saken så att jag hade nämt på telefon att jag höll på att städa köket (dock inte att jag låg på mina bara knän och skurade med skurborste och trasa som en annan skurkärring från 1800-kallt...)

Jag hade ställt alla "onödiga" saker på köksbordet ( som jag oxå hade skurat tillsammans med stolarna) och tänkte bara plocka tillbaka de allra nödvändigaste sakerna då jag har en tendens att agera dyngspridare och även "pynta" lite för mycket (som är fint när det är nypyntat men kombinerat med dyngspridaregenskapen så blir det bara löjligt stökigt)

Vad tror ni att han sa när han kom in i köket??

"Åh, vad golven ser nyskurade och skinande ut!!!" - Ehhh, FEL

"Åh, vad det doftar rent och gott!!"- Ehhh-FEL igen

"Åh, vad skönt att du har putstat fönstren och skurat bort alla spindelnät från taket och väggarna"- Ehhh

"Jag tyckte att du sa att du städat köket, här är ju rörigare än nånsin!!" - GrrrrRÄTT

(Tilläggas till M favör är att vi har "gamla trägolv där inget skiner, hur mycket man än gniiiider och skurar, och att om man inte lär sig att bortse från alla de små spindelnät som uppkommer i ett gammalt timmerhus från 1800-talet så lär inte psyket vara stabilt särskilt länge...)