Du kommer hem och är så glad...

-Åh, mamma! Vilken TUR att jag har DEJ!!

(älskade son...JAG har all lycka som har DEJ!)

Frågar i förbigående hur din dag varit...

...Plötsligt hatar du mej!...ARG!!

Något har hänt...

Smäller i dörren...sparkar på sängen....HATAR mej...

Till sist kommer du ut till mej...

och pratar...

Vi löser det...tillsammans...

Du älskar mej igen...

TACK!!

Den egenskapen borde ALLA ha!

Att kunna älska efter hat...DIREKT!!

Det gäller bara att hänga med i svängarna, vänner...

För här går det undan!

*skrattar lite...*

(med dettta menar jag inte GENERELLT! Jag drar ALDRIG alla över en kam!! Utan vad jag menar...att just i dessa unikums situation...där allt hänger på sekunder....bör man kunna förlåta och gå vidare...

Gäller ju självklart inte misshandlare, våldtäktsmänniskor, plågare osv...)