Kan inte hjälpa...

Men ännu en liten text....av förtvivlan...OCH HOPP!!

Djupaste förtvivlan!

Så mörkt att hon inte vill vara med mer!

Inte ens 5 minuter till...

Snälla, ängel!!...ge mej 5 minuter till, med dej i min famn....fem minuter...

Hon gråter tyst...säjer ingenting...hennes ögon är helt tomma...

 Inte ens JAG kan se de vackra färgerna som hennes ögon brukar gnistra av...

...hon är borta för omvärlden...

Hon sluter sej i den mörka garderoben i sin själ...

Jag knackar försiktigt på...ber henne...viskande...att släppa in mej...

5 minuter...

Till sist gläntar hon...

Håller henne hårt i famnen...

Vi pratar igen...

Färgerna glimmar till...

Men jag är SKITRÄDD!!

För jag ser att skuggan, som blir kvar för varje gång, bakom hennes öppna själsgarderob....åter har vuxit sej större...