Nu när jag var i japan åt jag på samma restaurang igen, Imahan. Det är tydligen en gammal berömd restaurant. Servitriserna springer omkring i kimono och väggarna är av bambu. Jag och min kollega beställde kött av högsta kvaliten igen. 210 grams biff kom in. Denna gång var det inte kobe biff, men något liknande. Det finns många sorters hög kvalitativ kött där, varav Kobe är bara en av dem. Måltiden kostade runt 900kr på restaurangen, vilket vanligt folk anser vara mycket dyrt.

Denna biff var i samma klass om Kobe biffen. Extremt marmorerat. Mera vitt än rosa. Vi åt vid teppanyaki bordet igen, dvs den där stora stekhällen lika stor som ett bord. Kocken lagade till köttet. Extremt mört och fett. Vi valde medium rare med endast lite grönsaker till. Mörheten på det tillagade köttet var ungefär som...en mogen honungsmelon? Ja, något åt det hållet. En honungsmelon kan man köra in en sked utan vidare i. Samma med detta kött. Faktum är att jag tog en av ätpinnarna och spetsade en av köttbitarna utan problem, ätpinnen gled igenom utan motstånd - som det vore en mogen honungsmelon. Spetsa mat med ätpinnarna ska man absolut inte göra om man äter med en japan, då det anses vara dåligt bordskick. Man ska heller inte köra in ätpinnarna mitt i riset ovaninfrån. Man ska hålla pinnarna parallellt med bordet och äta från kanten. Typ. Det finns mera att läsa om detta på wikipedia. Smaken var extremt rik, men jag tror mycket berodde på fettet. Kött utan fett är tråkigt. Mat utan fett är tråkig mat. I så fall måste man kompensera med socker eller glutamat som absolut ska undvikas. Fett är bara bra för kroppen.

UNDVIK glutamat (dvs natriumglutamat / E620 / E621 / etc) - det är farligt! Kolla på innehållsförteckningen efter E620 grejer.

Sen åt vi även Chankonabe. Det är den rätt som Sumobrottarna blir feta på. De kliver upp i arla morgonväkt och tränar på fastande mage tills lunch. Endast mästaren och tränaren får prata, alla andra måste vara knäpptysta. Lunchen lagas av någon junior brottare. Först äter mästaren, och så vidare nedåt i rang hierarkin. De juniora brottarna får resterna. Tanken är att de juniora ska vilja fort avancera.

Själva rätten är ingen kulinarisk höjdare direkt. Det är en gryta med buljong i. Där lägges olika köttbitar och grönsaker att koka upp. Detta ätes med ris och öl, för att sedan sovas en stund ovanpå. Det är ju riset och ölet som gör folket feta. Annars är ju kött + grönsaker en ypperlig kost. Inga spannmål. Inget socker. Ypperlig kost.