Jag tycker mycket om att skriva och det är som ett sätt att må bättre  när jag är ledsen eller ha svart att prata vad jag känner med någon annat eller när jag har tips som kan hjälpa andra person lika som hjälpte mig. Jag skulle skriva mycket mer om jag inte hade problemet med språket och om jag skulle inte vara så perfectionist(jag vet inte ord på sveska ) för att skriva rätt och perfekt...det är nästan omöjligt att skriva 100% rätt när jag är i Sverige bara 2 år och 3 månader, men jag ändå försöker göra sånt. Om mig: Jag kommer från det underbara landet Brasilien tillsammans med min söt och busig son på grund av en fantastisk man som jag träffade via nätet...oj, jag tror att ni undrar nu hur mycket modig var jag, men jag skulle aldrig komma hit med min son om jag hade inte varit total säker på vilken man skulle jag vara med. Jag skulle vilja berätta hela historian men det kan bli tråkigt då skriver jag bara den som var mer intressant. First, jag hittade inte honom på någon date site. Han försökte hitta en person för att hjälpa honom med information om mitt land därför att hans barn är också en del brasilianska och han ville resa till där - han har två barn 7 och 9 år och deras mamma är också från Brasilien -  Jag var inte så intresserad om att prata med någon man för en lång tid efter jag hade blivit besviken på flera gånger med dem, men han var så tydlig med vad han ville ha med mig och så artig att jag gav honom en chans . Han tänkte inte heller om att vara med någon kvinna speciellt från Brasilien. Vi var två besvika personer som förälskad med varandra för ett ironiskt öde. Efter pratar för en kort tid bestämde jag för att komma hit och träffa honom. Jag var ensam men jag vet inte varför jag var inte rädd eller osäker. Jag kom tillbaka och han följde mig för att känna min familj och min son. Jag beslutade om att ansöka visa och bor här i Sverige. Det tog 20 månader till vi träffas varandra igen. Han ringde mig varje dag under den svåra perioden att vi var långt bort från varandra. Varför bestämde jag för att leva i Sverige istället för mitt land? Jag älskar mitt land och saknar så mycket allt och alla men jag tycker inte att det är bättre plats för min son. Jag tycker om allt här, fastän jag hör så många klagar om hit..jag förstår verkligen inte varför de bör här när de klagar om väder, mat, folk etc...Dra tillbaka då! Jag blir förbannade därför att de väljer att bör här och klagar för att bör här. Jag älskar Sverige och jag tänker inte om att bo i Brasilien igen...konstig? Jag tycker inte är konstig när jag ser att min son är så nöjd och glad, så trygg och säker på att han ska ha en chans i sitt liv  istället för att bara oroa sig om överleva. Mitt land har allt för att vara ett perfekt paradiset, men tyvärr är korruptionen som leda där. Det finns så många orättvisa saker i Brasilien att man orkar inte med och bli nästan utan känslor efter lång.  Min sambo var chockade framför flera besvärliga situationer som fattiga folk överlever och han grät och var arg tusentals gånger. Jag brukar säga att när man är ledsen, onöjd eller deprimerad bästa medicin är åka till mitt land och besöka de fattiga människor...man ska tacka på så undebart liv man har faktiskt!

Jag kommer att berätta mer om mitt land, våra kultur, recept osv. Jag kan svara också på frågorna ni har om där....By the way jag älskar hjälpa andra personer, jag älskar djur och min svaghet är shoppingen...men aldrig utam medveten!

P.S. : Jag tackar alla som vill rätta mig om jag skriver någoting fel...jag ser kritik alltid som en hjälp till mig!