En familj skaffar oftast städhjälp för att kvinnan i familjen jobbar. Av samma anledning skaffar de barnflicka. När mamman var hemma och mannen jobbade var det hennes uppgift att utföra dessa sysslor. Trots att många anser att vi lever i ett mer jämställt samhälle nu än när hemmafruarna var det normala, finns det inte många familjer där mannen är hemma och kvinnan arbetar. På ett sätt är det bra att båda jobbar, för jämställdhetens skull. Det är lika ojämställt att det bara är mannen som är hemma och tar hand om barn och hushåll som om bara kvinnan gör det. Men vissa tycker säkert att det är beundransvärt när mannen ”offrar” sig och är hemma med familjen. Vilket är konstigt för det är ju det som kvinnan har gjort, genom alla tider och alla har tagit det för givet. Ofta med den motiveringen att hon är bättre på det. Varför? Har vi kvinnor en speciell städgen? Precis lika dumt som att säga att män föds med ett speciellt intresse för bilar. Vad jag vet fanns det inga fordon på stenåldern som männen kunde stå och diskutera mellan eldgörandet och jakten.

Majoriteten av hushållsarbetet och omhändertagandet av barn görs fortfarande av kvinnor. Görs det inte av kvinnan i hemmet så köps det in barnflickor och städhjälp. Men vilka är det som gör det arbetet? Är det män? Nej, här kommer en aspekt till in, förutom kön, och det är klass. De som tar hand om folks hem och barn är fortfarande i majoritet kvinnor, men kvinnor från en lägre klass. De som arbetar som barnflickor och städhjälp har knappast råd att ha den servicen själva. Vad man kan fråga sig då är om vårt samhälle har utvecklats någonting från hemmafrueran? Ja, på det sättet att vissa kvinnor nu får lov (tack så mycket) och har chansen att utbilda sig och arbeta men ofta på den premissen att en annan kvinna tar hand om hemarbetet och barnen. Mer har inte hänt, tyvärr.

Vad är det vi strävar efter egentligen? Kan det bli jämställt? Råkar våra barn illa ut för att fokus ligger på självförverkligande och pengar? Är det rättvist att kvinnan skall få skulden om hon jobbar och inte är med barnen. Mannen då? En framgångsrik man får väldigt sällan frågan hur han kombinerar karriären och barnen. Det bara förutsätts att han har en fru hemma eller en annan kvinna som tar hand om dem. Ofta är det mannen som tjänar mest pengar vilket gör att kvinnan är den som får vara hemma när barn kommer in i bilden. Det är inte mannens fel. Han är också en bricka i spelet. Det är så mycket i samhället som bromsar jämställdheten. Frågan är om det går att få ett helt rättvist och jämställt samhälle? När man börjar fundera liknar vår värld mest en dystopi och i den är jämställdheten en utopi.

//Anna-Maria