Igår när jag skulle ta veckans medicin så var det som vanligt.

Snabba förbredelser, ett antal tvekanden och "nej jag vill inte".

Sambon kom och skulle hålla i och han sa, nu trycker jag!, men jag ville inte.

Jag vet att ju förr jag gör det destå snabbare blir jag av med det, men det hjälper inte att försöka övertala sig själv.

Det jag vill och vad min hand (finger) vill, är kilomtervis ifrån varandra när det kommer till handling.

Sen så satt jag med sambon i badrummet och låtsades att jag skulle ta sprutan själv.

Dvs trycka på knappen.

Så jag sa till honom att, -tror du att det går att trycka med hela handflatan?.

Jag fortsatte att låtsas att jag skulle trycka.

Precis när jag var som närmast knappen så drog jag tillbaka handen.

- men tryck nu då, jag vill se på tv,sa sambon lite smått irriterad.

Jag låtsas tryckte igen.. trodde jag.

Denna gång han jag inte ta tillbaka handen så sprutan satt där så fint i mitt ben, och jag bröt ut i gapskratt.

Jag skrattade så jag nästan tjöt

Så nu har jag ett roligt minne av att ta sprutan, inte ett tråkigt