jag har "skrivit dagbok på nätet" och "bloggat" så länge och på så otroligt många ställen.

I början av 2000 var det hysteriskt populärt att skriva dagbok på nätet och jag antar att bloggen tagit över, fastän det är samma sak. Det är förvisso lättare att blogga, man behöver inte koda utan bara skriva ner vad man vill och det är väl eg mkt bättre så, el iaf lättare.

fast jag har liksom itne fastat på på ngt bloggställe som på daboksställena. Kan väl bero lite på att jag är äldre nu än då, mår betydligt mkt bättre nu än då (ja herregud, då var alla miserabla och det var ngn prestige i att vara mörk, lyssna på mörk musik och bla bla ba) och känner mig mer tillfreds (fast det var ju det där med åldern) och inte har samma behov av att kriva av mig.

FAST. Bloggen känns mer seriöst, man skall (iaf försöka) skiva vettiga saker, på den gamla goda tiden på skunk, (el varför inte lunarstorm där jag fanns hur länge som helst) (:D) blajjade jag på om vad för skit som helst och det var mkt ROLIGARE!!

På en blogg känns det som att jag måste ha ngt att säga, ha en åsikt om ngt viktigt och använda ett bra språk.

vafan, jag skiter i språket fom nu, det skall vara levande och framförallt JAG!

oh well, igår såg vi film jag o min hunk, Lonley Heart med Salma och Jared och John och han i Sopranos, James och den var helt ok, väldigt snygg, inte snyggt filmad eller tuffa klipp, men allt runtomkring var snyggt, bilarna o kläderna o tapeterna (jag har en liten fetish för snygga tapeter. och lampor!).

Den vart lite deprimerande så BF sa "vi ser på ngt upplyftande" och satte på ett väldigt blodigt avsnitt av Greys, som slutade med att Greys syster Lexi blev nersprutad med blod. Så upplyftande var det.

MEN det gör inget för jag är så nöjd ändå och när min HUNK kom in på jobbet idag blev jag alldeles generad en liten sekund för han var så vacker och påminde mig om svunna tider då jag kastade lystna blickar på honom över disken i videobutiken OCH NU STÅR HAN HÄR TYP 8-9 ÅR SENARE OCH ÄR MIN!!!!

Jag gjorde världens godaste bönsallad igår men som alla vet får de även fart på magen.

Igår tyckte jag inte att det var så farligt (ok jag råkade prutta i sängen så att boyfriend höll på att skratta ihjäl sg MEN DET VAR FAKTISKT INTE MENINGEN o den luktade inte heller. igår.) så glad i hågen travade jag idag in på jobbet med lunchlåda och glufsade glatt i mig rubbet och sen... vart det åka av.

jag har ikväll tvingat BF att göra sitt, surfa, spela xbox, så att jag kan ligga o fisa ifred.

Just nu är min stackars mage så uppsvälld att jag försöker bota den med allehanda teer, gröna, camomill, pepparmint, jasmine. Det enda som verkar hjälpa lite är After Eight.

MEN!! Den var SÅ GOD och nyttig och billig att det fan är värt varje illaluktande liten fis, jag läntar redan efter att få äta den igen så här kommer receptet:

1 burk Kidneybönor

1 burk stora vita bönor

1 burk kikärtor

dessa blandas och sköljs och hälls ner i en skål

1 rödlök hackas, blandas ihop med bönorna

persilja efter behag

dressing:

½ deciliter olja, helst oliv men man tar ju vad man har hemma

saften av en pressad citron samt riv ner skalet med

lite vitlök, örtsalt o peppar

blanda ihop allt, låt gärna stå en stund så att smakerna gottar ihop sig

AAAAAHHH jag har inte gjort ett skit på hela dagen och känner väl lite att paniken håller på att infinna sig, JAG HAR JU INTE GJORT ETT SKIT PÅ HELA DAGEN!!!

Men vafan, om man jobbar MINST 40 timmar i veckan och ibland även 6 dagar i veckan, är man inte tillåten att ta det väldigt lungt, de dagarna man väl är ledig?

Måste jag vid varje ledig dag känna stress om att utföra/uträtta NYTTIGHETER när jag inte jobbar?

Kan jag inte bara få slappa och ta det lungt och ladda batterierna och skita i alla måsten (jaja klart jag diskar och tvättar mig )?

Klart jag får. Det är jag som sätter gränserna, eller hur.

Skall försöka att inte glömma av det, tror att alla är liiiiite för hårda mot sig själva, det handlar faktiskt om att leva  *flummar*.

Oh well, skall nu ge mig ut i världen (läs Hemköp) och jaga föda (läs köpa).

Tänkte vara GI:g och svänga ihop en bönsallad med ungsbakad kyckling, återkommer om resultat och ev recept.

Har nu klämt en hel pizza och magen är helt fyrkantig, men gott var det.

Har även sett The heartbreak kid och Eastern Promesis och den första var skitkass och den andra väldigt bra.

nu skall jag läsa tidningar o mysa med BF.

Imorgon blir det LOndon för en snabbvisit, hem på måndag morgon igen men lite hinner jag nog pusa på mina vänner, åh, det skall bli kul.

Skönt att det blir en snabbis bara, jag hade fan inte rkat ge mig ut i affärerna, jag 'r TRÖTT på det där. Juat nu.

OH, klippte L idag i en supersnygg kort hairdo och jag blev sugen på att kapa av mig luggen. det där med at spara går vekrligen sådär jag kommer evenuellt ldrig mer att ha långt hår.

Oh well, långt hår är för mesar, anyway..;D

idag har jag vart på tjurigt humör (igen) fast BF fick mig glad igen efter ett tag.

det var faktiskt han sm var prsaken till gnället (IGEN) fast det var inte så allvarligt, EGENTLIGEN.

vafan, man kan ju inte kvittra jämt eller?

Well, han lagade mat (stekt kyckling med lätt stuvad vitkål, i love, låter som värsta fattigmansmaten men jag ÄLSKAR`T) och tände ljus och korkade upp vinet ochd smörade och jag smälte (oh, skämtet där!) och sen var allt friden igen och det var lågmält intimt och smek.

 Efter supeén förflyttade vi in oss till salongen och intog passande dryck och spelade TP och jag vann som vanligt (vi har bara spelat det 2 ggr men ändå) och upptäckte att jag regerar på de BRUNA frågorna, är ine alls lika bra på de rosa som jag tror, men det är ju bra tuffare att vara bra på de bruna ändå, kulturen!

Jag kan knappt vänta tills jag blir äldre så jag får bli kulturtant o klä mig i stora sjok och träsmycken. De där grova glojärnen har jag redan.

Jag o J har haft det smtalet redan och han säger att jag redan är på god vg och BF:S mamma är kulturtanten personifierad (nästan helt rakad, fluffiga kläder, glasögonen med tjocka bågar JOBBAR PÅ BIBLIOTEK) och vi kommer MYCKET bra överens.

Det enda problemet är att jag inte gillar kläder i varma naurfärger, men det kanske går bra ändå?

(jag har väldigt mkt i huvudet idag märker jag, bäst att få ur mig det så att jag kan sova sen)

Hade det ganska lungt på jobbet idag så jag tog långlunch (3½ timme) med min darling BF och vi gled in o ut i stans centrumbelägna möbelaffärer och kollade på soffor men den soffan JAG vill ha är svinsnygg men inte så bekväm och jag FÅR köpa den om jag vill men då kommer han inte sitta/ligga i den vilket känns lite trst (han vill ha en divan/schäslong som BÅDA TVÅ kan ligga i annars kan det vara, aaawwwww ) så vi beslutade oss till sist för att kanske kanske köpa den röda schnygga fotöljen på chili och sen hämta 60-talssoffan hos mina släktingar samt klä om soffeländet jag redan har, det HADE blivit roligare och personligare men också jobbigare.

OCH så vill jag slipa ner det gamla vita bordet i köket och ha det helt i trä, hade ju vart så tjusigt och var påväg till afären man köper sandpapper men BF sa att det kommer bli jävligt dammigt så då tappade jag lusten o vet att det säkert nu kommer dröja innan flitens låga infinner sg igen.

Dagens musiktips: (i love i LOVE så mkt)

<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/JK716RqoUms&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/JK716RqoUms&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>

och om man kollar in denna med samma band så fattar alla vad jag menar med hippierörelsens återkomst. kolla in skäggena (i love skägg)!!

<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/_D04LD_UsaU&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/_D04LD_UsaU&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>

Asså, jag tror att jag har kommit på ngt, eller snarare märkt, en ny våg, typ gröna vågen.

Eller har den redan vart och jag är lite efterbliven? Kan mkt väl vara så med, jag är stundtals lite trög och fattar inte så snabbt.

Ja i vilket fall, allt pekar åt det hållet, klädmodet tillexempel blir inte bara ekologiskt (vilket jag kanske tycker är lite bullshit, grejjen med överkonsumtion handlar ju om att försöka dra ner på det, inte bara göra allt lite mer naturvänligt och sen fortsätta konsumera med bättre samvete utan  att ens reflektera) och allt vad det är utan även själva looken, lite bohem/hippie/back to to nature och jag gillar´t!

Men sen allt det andra med, ok, yoga har förvisso vart inne ett bra tag men det är STORT (jag har länge länge tänkt att prova på det men får fan aldrig tummen ur men jag riktigt längtar efter lugnet och den inre friden jag inbillar mig att det ger) och folk har en annan medvetedhet om kropp och själ och natur i symbios och maten skall gärna vara så naturlig som möjligt för att ge så mkt näring som möjligt och freeganismen och antikonsumtionsrörelser poppar upp som ett alternativ till resten v den plastiga slit o slängmentaliteten. 

eller är det bra jag som uppmärksamar det och söker mig till det eftersom jag tröttnat på...det snabba och meningslösa och ytliga?

(jaja jag shoppar gärna mer än vad jag behöver, för jag BEHÖVDE verkligen inte de där 3 klänningarna som jag köpte i söndags, men jag TÄNKER faktiskt på det, ok?)

Fikade med L förut, i love henne, det var alldeles för längesen vi drack vin ihop, framför allt var det längesen vi festade ihop och så var det den där 70-talsfesten smo jag SÅ gärna ville gå på men jag åker ju till london på lördag för att gå på namngivning så att...

Jag är jävligt hungrig hela tiden.

HELA TIDEN!

Skitjobbigt, men jag antar att jag bode äta lite. Till.

Det känns som att jag har vart hungrig i 3 dar nu och jag äter vekrligen som en häst. OH WELL.

(Eldorados sötmandel smakar skit och är sega, skall aldrig mer köpa dem, nästa gång blir det kung markattas svindyra ekologiska mandlar men de var stora så det blir nog bra.)

men GUD; jag glömde ju hela grejen med trendspaningen. MUSIKEN!!

Den säger allt om vart de barkar hän här i världen. Allt nytt jag hittar låter väldigt 60-70-tals psykedilskt, ta tex http://www.youtube.com/watch?v=aMkE8-m81Kw

hur mkt country/folkmusik/psykelikavibb som helst, och lyssnar man igenom sonics årsbästalista över 2007 vimlar det av folkrock.

(jaja det vimlar av techno/electro med så det kanske bara handlar om plus och minus, motpoler??)

nu är jag så trött på mig själv att jag inte orkar skriva om mitt nya favvoband, det blir en annan gång.

Läste nyss Mia Skäringers blogg om att lämna pappan till sina barn och det fick mig att tänka lite.

Blotta tanken på att lämna pappan till mina barn gör mig fullkomligt livrädd.

Vi har inga barn, ännu, men tänk den dagen när man känner att kärleken tagit slut, visst älskar man honom, han är ju pappan till barnen o vart Mannen o allt det där men det är inte som förr längre, allt är ganska trist o sexet går på rutin osv osv. Vad gör man då?

Tar man tag i sig själv och styr upp eländet och kämpar sig igenom det och hittar tillbaka till kärleken igen eller är det lättare att bara lämna och börja om?

För Oftast blir det samma sak igen, vardagen kommer och knackar på dörren.

Fast det är klart, vardagen och att ha tappat kärleken är inte samma sak.

Och tänk sen! När barnstackarn skall fram och tillbaka mellan mamman o pappan, o pappa träffar en ny snäll tjejj, eller mamma träffar en ny kille och skitsnacket och svartsjukan och att faktiskt inte kunna släppa ordentligt för vi har har ju faktskt ett barn ihop....uuuhh....jag föreställer mig det och funderar på om det är värt det.

Visst kan man vara rationell och acceptera de facto och vara vuxen men tänk om man är lika jävla barnslig som nu och för 15 år sen och ställer till draman osv?

pratade med BF och han sa att han inte skulle sluta vara kär i mig men det VET du inte sa jag jo jag kämpar sa han, jag är en fighter sa han men tänk om det blir så ändå, sa jag, vad gör man, berätar man det då och tar tag i det nej sa han, då blir det ju så. jag ve tinte riktigt vad han menade men jag orkade inte prata om det mer, för det är faktiskt bara rent hypotetiskt, om än säkert väldigt vanligt.

Det är ASBRA att bo ihop (ja vi flyttade ju ihop förra söndagen, fast jag har bott här de senaste månaderna o när en kund till mig som nyligen dupmat sin tjej hörde att jag hade en tom lägenhet blev jag av med den, utan anstängning tom, hur skönt som helst)! INte för att jag trodde att det inte skulle vara det men nu när mina grejjor är här o vi flyttar om o resar ut o håller på så växer ngt, vårt, fram och det är ljuvligt.

Det verkar faktiskt bara bli bättre o bättre.

Ok, när jag gick till jobbet förut så slog jag igen dörren så det ekade i hela huset och klampade ner för trapporna och tänkte att jag fan inte skulle komma tillbaka, fast det gick över ganska fort och så fick jag ett förlåtsms (han gnällde över att jag inte städade när han gjorde det och jag ansåg att sortering i tehyllan kanske inte låg som nummer 1 på priolistan) så var allt frid o fröjd igen.

Har iaf vart väldigt duktig idag.

Hade bara en kund så jag gled hem igen och städade skafferiet (tehyllan!!), moppade golvet i köket och hallen (resten av lght är belamrade med prylar) och klädde  en gammal pennburk i svartvitt elvispapper, blev ganska nöjd faktiskt.

Sen lagade vi mat, det blev upptinad karré med lättstuvad vitkål o haricot verts och jag riktigt känner hur nyttigheterna spritter i kroppen.

 Nu hör  jag BF gå runt och pysslar och lyssnar på jazziga toner medans jag sitter i köket o dricker grönt te (Guava, helt asgott, även om man kanske inte gillar grönt te) och liksom mår oförskämt bra.

 )

jag är förmodligen världens sämsta shoppare för jag får angst om jag spenderar mer än 500:- typ (iaf åt gången hehe ).

har ju vart o tafsat på den där svindyra klänningen från Odd Molly (Laura Ingalls goes grunge är min nya look) OCH hittat den på rean, med 30% rabatt t.o.m MEN jag KAN bara inte köpa den. Speciellt inte eftersom Indiska faktiskt har rippat stilen på ett helt ok sätt, jag menar, tänk hur många klänningar och blusar man får DÄR för 2000:-!!

Nu köpte jag visserligen "bara" 3 klänningar, eller nej, två eftersom min DARLING till BF (boyfriend) betalade en, fastän jag sa att han  inte fick (men han är en uppviglare och säger alltid till mig att köpa om jag vill ha det OCH dessutom hittar grejjor åt mig samt gnäller inte om jag vill prova halva affären).

jaja. lite angst har jag ändå och funderar på om jag inte skall lämna tillbaka nån, men samtidigt, WTF, en blommigt stickad en måste man ju ha och den där ljusgröna 60-talsvarianten kommer bli JÄTTEFIN till våren och laura ingallsklänningen var ju så billig så...

jag har även kommit till insikt om att jag är totalt kass på att klä mig "rätt" och så vidare för jag mår bara dåligt över att vilja ha saker och att läsa modebloggar o elle etc gör mig bara stressad plus att jag klär mig som ett barn, jag gillar nämligen FINA kläder (fint, altså sett ur en fyraårings ögon, gärna mycket färg, det skall vara ROLIGT att klä sig, tycker jag. Ett tag försökte jag köpa bara svarta grejjer för att allt skulle passa ihop men det spack efter nån månad, antar att det blir ett liknande försök senare, jag ändrar mig alltid ), typ spetsbenvärmare och jeans + floaty dress eller en grön ballerinaklänning med en ännu mer fluffig underkjol + florhatt som gör varje bög i närheten grön av avund.

och ja, jagmåste verkligen ha ett köpstopp, detta funkar inte, har vart inne o läst om freegans och fattar verkligen grejjen o spåret de är inne på även om jag aldrig skulle käka sopor, men tänket är vekrligen sunt, det är så svårt bara. bara eeeen grej till...

nu skall jag sätta mig i knät på BF och titta på film!

(måste också tillägga att jag sitter på toa och skriver det här, laptops rules! :D)

åh nej nu är jag lite berusad!!

Vi var hemma hos Hans kompis + flickvän + litet barn och typ...hängde?

spelade Wii och drack vin o whisky o öl och pratade barn (bästa sättet att komma in i matchen, fråga om livet med barn, ärligt, lite intresserad är man nog allt) fast jag klappade hunden, mest katten eftersom jag är lite avigt inställd till hundar efter att min Sture blev ihjälbiten av en hund en gång,.

Jag viskade till honom att jag inte ville ha gnra barn (har kännt av lite väl mkt biologisk klocka på sista tiden och förmoligen även pratat i vissa riktningar så jag ville lugna honom, och kanske mig själv med) utan mest en kattt och då sa han vaddå, jomen NÅNgång och jag pussade på honom och tyckte att han var lovely, sen fick han magknip av osten/brödet/whiskeyn/ölet fast jag tror att det är vetet minsann, det är roten till allt ont.

SUCK. nu tröttnade jag på mig själv och går o sover ist'llet, fast jag står för fyllebloggen, ty det är JAG!!

Åh, när jag myste med katten sa han, Jamen vi kan skaffa en katt om du vill, bara du byter lådan. ÅÅÅÅH, hjärtat, han ger mig vad jag vill, jag kunde inte vart nöjdare.

ÅH jag har verkligen världens bästa boyfriend. Inte för att jag inte visste det förut, jag blir faktiskt påminnd om det dagligen (ok han kan vara en pain ibland, men jag med så, WTF).

Jag blev på ett helt gräsligt humör när jag kom hem från jobbet idag, ÄVEN om han kom o pussade mig vid dörren o allt det där, inget hjälpte och när han duchade satt jag på toastolen o surade och svarade enstavligt och satt kvar där o glodde rakt in i väggen iaf 10 minuter efter att han var klar. Ville inte äta maten han lagade o ville inte äta nånting alls och vart helt superbarnslig och bedrövlig fast när han sa att "Jaja jag kan dig vid det här laget, när du är på det där humöret och inte ens vill att jag skall öppna en flaska vin finns det INGENTING jag kan göra så då skiter jag i dig" så kunde jag inte vara sur längre utan började skratta och allt var som bortbläst.

Vafan, här går man och är sur för ingenting och det hjälper inte när BF gullar men när han SKITER i mig, då blir det helt plötsligt bättre.

Det finns säkert ngn mkt simpel förklaring till varför jag funkar så men det orkar jag itne tänka på.

OCH!!! När jag sa att kylen är så tom att han borde skämmas skrev han en lista och gick o handlade UTAN att jag behövde följa med (sitt du där och jobba på humöret istället).

Som sagt, värlens snällaste och och tjurade inte ur vilket JAG hade gjort om han hade betett sig så (nåja) + att han är så tjusig att jag nästan döööör. :D

Ibland får man till det.