För det mesta har jag kontroll. Jag kan tänka nej jag ska inte ha det går bra ändå. Inget smågodis. Strunt i bakelsen. Behöver inte en extra portion mat.

Men det finns något jag inte fixar. Chokladen. Ibland drabbas jag av DET STORA BEHOVET. Och då finns det ingen återvändo. Då måste jag ha. Till varje pris.

Ikväll fick maken betala priset. Den goda människan satte sig i bilen och åkte öfr att hämta mig en bit choklad. That´s amore.