Ett intressant fenomen inträffar när vi åker till Barkarby-outleten. Det blir alltid som följer:

Jag förkunnar vid frukostbordet att jag vill till outleten och kolla läget, det var ju sååå länge sen jag var där sist. Suck pust stön säger maken men trilskas ändå inte. Så vi åker. Och det är nu det händer. Maken börjar shoppa! Han är värre än jag, och det vill inte säga lite. En skjorta här, en bralla där, och varför inte en kofta när vi ändå är på plats?

Själv går jag systematiskt igenom mina favoritmärken, hänger undan om jag hittar något prima och beslutar mig först när jag avverkat samtliga butiker av intresse.

Idag fick jag en påse. Maken fick två.