Torsdag kväll.... Blir sen kväll för det är mycket bra på tv ikväll.. criminal minds och damages.. så världens yngsta pensionärer(jag o min sambo) måste hålla oss vakna ända till kl 23... *gäsp*

På tal om det, så skull ejag vilja kolla om det finns någon där ute som kan tipsa mig om hur fasiken jag ska bli lite piggare... jag kan alltså sova dygnet runt om jag fick. och det har pågått i minst två månader. häromkvällen så somnade jag kl 18 på kvällen och sov till kl 6 dagen efter.. det är inte vettigt eller sunt.

dessa åtgärder har jag gjort: köpt en massa vitaminer och ginseng tabletter och äter mycket frukt och annat nyttigt...hjälper inte....

Jag vet att jag kanske har liiiite för mycket på jobbet just nu och det kan vara en orsak till min trötthet.. men hur ska jag komma över det? jag måste ju jobba och jag måste definitivt bli piggare, annars blir det ännu värre att jobba...

Jag slutade ju röka för ett tag sen.. men det ska man ju bli piggare av, inte slockna på soffan kl 8 på fredagkvällar.

Glasögon har jag skaffat, för jag trodde jag blev trött för att jag anstränger ögonen för mycket, nu somnar jag med dom på näsan ist.

Jag har även funderat på att faktiskt ringa farbror doktorn, för ibland blir jag lite orolig att det kanske kan vara något fel på mig. men vad ska det vara... och jag gillar inte läkare o sånt....

Jag rör på mig, promenerar i soljuset, knaprar ginseng och frukt.. men jag är såååå trött.... jag är snart 29 år och jag måste sova middag varje dag.... det måste vara galet...

såååå... lite pigga upp tips välkomnas varmt, jag testar allt.. nja, nästan allt....

förresten.. ha en underbar alla hjärtans dag.. jag kommer väl somna snart!

rabarber med grädde!!! oj oj, det är gudomligt gott!

det gäller att njuta av det lilla här i livet, som ett gott te....

I morse drabbades jag av en obehaglig känsla. Det hände på jobbet, på vårat morgonmöte innan öppning. Chefen satt och pratade om ditt och datt, dålig försäljning, dåliga resultat, kommande projekt och ledningsgruppsmöten... och då, knall och fall, sköljde det över mig: jag ville inte vara där, ville inte, ville inte, blev precis gråtfärdig av en sån hemsk obehagskänsla och jag fick knappt någon luft. Allt känns helt hopplöst. dels pga det jag tidigare berättat, om falska arbetskamrater och skitsnack. samt  för att jag kämpar och kämpar, försöker och försöker, men aldrig duger det, aldrig är det någon som lyssnar, som vill hjälpa till.

 Ibland känns det som om det står och faller med mig. Det är ingen som bryr sig överhuvudtaget.

Jag vet inte hur jag ska förklara hur det känns, förutom att jag blir precis nedstämd och gråtfärdig när jag tänker på hur jag ska få allt att klaffa. trots att vi är ett arbetslag, så känner jag mig så otroligt ensam.

värst är attjag inte får något stöd från chefen heller, jag klarar inte av allt och då vill jag kunna vända mig till någon stöttepelare men jag har ingen, jag har bara en massa krav krav krav, men utan hjälp till lösningar.

Jag vill vara så duktig. Jag vill att allt ska fungera, jag vill prestera, jag vill få beröm.. men det enda jag får, är mer jobb, mer klagomål, mindre samarbete. vad gör jag för fel?

varför kan jag inte bara slå näven i bordet? Jag känner att jag håller på att tappa all motivation...

jag som älskar mitt jobb.. nu vill jag bara kräkas på det. blir trött av bara tanken att gå dit.

För att förklara på ett konkret sätt. Detta är taget direkt ur vardagen, detta får jag höra nästan varje dag:

Men Linda, sluta stressa så mycket. Linda, jag förstår inte hur du klarar av allt det du har att göra. Stackars dig Linda, som har så mycket att göra. Linda, jag skulle aldrig vilja ha ditt jobb, du har så mycket att göra.....

oj, stackars stackars mig.. men vad fan, vill jag skrika... om det nu är så synd om mig, och om jag nu har för mycket att göra: hjälp mig då! var är samarbetet? var är delegeringen? var är arbetsGRUPPEN!!! skenheligt....

så, nu har jag vräkt ur mig lite.. men det känns fortfarande tungt. magen värker och huvudet bultar... jag tror jag tar en kopp till av mitt nya te och släpper alla tankar!

Kram på er!

Ville bara dela med mig av mitt absolut bästa "photographic moment".

Kortet är på min sambo och min katt Pysen (älskad och saknad)...

Jag säger bara... karlar är karlar...oavsett!... De vet hur man kan njuta av livet och en tupplur!

Ha en underbar helg, tjejer!

NJa riktigt så illa är det väl inte. väldigt ovant... riktigt fin frisyr, men mitt ansikte gör sig kanske inte sig bäst till frisyren. eller så är jag bara trött och sliten och ovan. får man bara göra i ordning håret själv så kanske det funkar... med påsar under ögonen och sminket borta så är väl inga nya frisyrer snygga... Jag tar mig ett bad istället o kopplar av lite.... Bild på frisyren får ni någon annan dag.. med eller utan mössa ;)

Annars väntar arbete hela helgen... skiit tråkigt.. men jag måste väl dra mitt strå till stacken också.. nu när butiker ska ha öppet alla dagar 8-22...

ha det fint, tjejer!

Sitter här med lite ångest. Jag är en kvinna som drivs väldigt mycket av mina impulser. om jag vill ha något, göra något så ska det ske på en gång, fort och utan eftertanke...

Så igår fick jag mig en snilleblixt... jag vill klippa av mig håret... vips så stod jag inne på salongen och bokade en tid till idag... till saken hör att jag inte klippt av mig håret på flera år... jag har äntligen sparat ut det, såsom jag alltid drömt om som liten flicka (alla med långt hår är ju så snygga) Men jag känner mig inte snygg, jag har aldrig håret utsläppt, jag tycker att det är i vägen. Så mitt resonemang är som så att eftersom jag alltid har håret i hästsvans utan någon styling alls, så kan jag lika gärna klippa av mig det till en fräck frisyr, typ á la Rihanna.... men eftersom jag inte fick klippa mig på en gång, när jag fick idén så hinner jag nu sitta här och få ångest... det tog ju så lång tid att få det så här långt, men jag trivs ju bättre i kort, men det är så roligt att göra fina håruppsättningar, det är bara ivägen osv osv fram och tillbaka.. springer fram till spegeln och glor på håret... ska jag avboka? eller är det bara att köra... den vettiga delen av mig själv säger mig att det växer ju faktiskt ut, jag behöver en förändring.. det är kul! det rädda sidan säger... tänk om jag inte blir nöjd!!!

Jag känner mig hur löjlig som helst som sitter och tänker på såna här fjuttiga saker.. snacka om I-lands problem.... utseendefixering, jag? haha....

äsch.. jag klipper av mig håret, thats it.... ni kanske får se en bild sen... om jag blir nöjd....  ha en underbar fredag, alla!!!

kram

Det värsta som finns är att hamna mitt emellan....

Det värsta som finns är en massa skitsnack bakom ryggen somingen står för. Man tror att man kan lite på varandra, men rätt som det är så har man en kniv i ryggen.

Det finns en person på mitt jobb som missköter sig. Som beter sig illa gentemot sin arbetskamrater, som inte gör det den ska, som latar sig och bara glider runt.

Om denna person gör något som inte är okej och jag blir vittne till detta, så meddelar jag min chef detta. dels för att han bett mig att hålla koll på denna person samt dels för att jag ingår i ledningsgruppen på mitt arbete. Och om en person missköter sig så ska inte den personen få fortsätta. Jag tänker inte sticka huvudet i sanden och låta det fortgår. Jag tänker inte täcka upp för den här personen och föröska släta över, för begår även jag tjänstefel...så nu... Är jag väldigt illa omtyckt... för att min chef tog upp den här saken med personen ifråga som då även förstod att det var jag som lämnat informationen... det struntar jag blanka satan i för jag står för det jag sett och hört. gör man fel medvetet så ska det komma till chefens och ledningens kännedom. problem är till för att lösas. Men nu så snackas det mycket skit bakom min rygg. istället för att arbeta så ska det snackas om mig.... jag vet inte vad som sägs, för det får man aldrig reda på... men chefens lilla skvallerbytta kanske... De personer som en gång backat upp mig och som också dom sett hur denna person betett sig, har nu vänt mig ryggen och lyssnar mer än gärna på detta skitsnack... det är kompisar det. så fort det börjar blåsa lite om öronen, så drar dom sig tillbaka. står inte för vad de tycker och tänker....

Jag trodde skitsnack, mobbing och utfrysning mest tillhörde skoltiden... men fan så mycket värre det är på vissa arbetsplatser.

alla kan inte tycka om alla... och jag visste genom att jag tog denna tjänst på mitt jobb, så hamnar man lite utanför personalgruppen och jag är inte alltid populär.. men stå för vad ni tycker och tänker.. bli vuxna och ta ert ansvar.... prata till mig istället för om mig....

tur man är ledig ibland....

Linda

När man nu har all tid i världen att göra något annat än att sitta och röka hela tiden, så ska jag nu inleda operation snygg och vältränad.

vad passar inte bättre att gå osh träna istället för att sitta och drömma om cigaretter....

Och så har jag klurat ut att eftersom jag inte röker och lever så hälsosamt nuförtiden (ironi) så kan jag faktiskt få kosta på mig att gå och sola ett par gånger... jag känner mig aldrig så fräsch som när jag ärlite lätt solbränd.

Det finns en annan operation jag vill inleda på samma gång... operation njuta av livet! Jag måste helt enkelt lära mig att göra det.. Livet är så fullt av alla måsten hela tiden. alla dessa tvång och höga krav jag ställer på mig själv... det är inte hälsosamt... Det är okej att tvätthögen rinner över och att dammråttorna dansar mer än jag.. det är okej!

det är okej att inte alltid hinna det man tänkt sig på jobbet och att inte alltid vara fröken duktig som alltid ska ställa upp för allt och alla, det är okej!

Det är okej att ligga och dra sig i sängen en ledig dag och att säga nej till sådant man helst inte vill göra, det är okej!

Jag duger ju faktiskt precis som jag är... jag behöver bara tjata otroligt mycket om det hela hela tiden!

Jag behöver verkligen lära mig att vårda min kärlek, att inte tjata och gnata. Inte vara sur och otillgänglig. Jag behöver slappna av, släppa ner murarna, njuta av livet!

Min träning ska bli min egentid. tid för reflektion. tid för mig själv, bara mig själv.. för det är okej att bara tänka på sig själv ibland, det är verkligen okej!!!!

Ta hand om er och njut!

tusen kramar!!!

Önska alla en trevlg helg....

Ta hand om er och de ni håller av!

Kram

LInda

Första dagen tillbaka på jobbet efter sjukstugan.... jag har varit hemma blott fem dagar, men jösses bara... katastrof.Var man inte stressad innan, så är jag det garanterat nu. Men det är väl bara att kasta sig in med huvudet före utan att tänka efter. Det är bara så j-kla synd att alla rutiner och arbetsordning, samarbeten och prioriteringar som jag jobbat fram för att underlätta allas vårt arbete och som måste följas mer eller mindre för butikens bästa... det står och faller tydligen med mig... när inte jag är där, då är det fritt val arbete, ingen som vill ta ansvar för någonting utan bara lallar med.. ja, jag låter bitter...men det absolut värsta jag vet, är människor som inte arbetar när de är på jobbet.. som bara glider runt och gör så lite de bara kan, inte vill ha något ansvar, utan bara vill lyfta lön... Inte alla.. men många på mitt arbete jobbar helt efter den filsofin. de få stackare som faktiskt tycker om sitt arbete, som vill utveckla butiken och sig själva, som växer med ansvar.. det får helt enkelt springa arslet av sig. de får jobba för två, samt att de måste täcka upp för andra, för man kan ju inte säga åt någon annan att dom måste hjälpa till lite mer, ve och fasa. det skulle ju kunna bli konflikt det.. och det är dom flesta rädda för.... Jag blir så jäkla trött... Vi har våra krav, vi måste uträtta vårt jobb, vi måste utvecklas hela tiden.... men när man jobbar med gamla stofiler som är bittra på både livet och jobbet, då är det inte lätt att hitta motivationen. jag är mer eller mindre motarbetad av vissa varje dag, alla nya idéer och arbetssätt som jag vill jobba med kastas i sjön många gånger... Lilla gumman, det förstår du väl att det inte funkar så.... eller... ojoj, vi som redan är så stressade, hur ska vi hinna...eller.... ska vi ändra nu igen? vad är det för mening med det?... eller..... jag har så tråkiga arbetstider och mitt jobb är så tråkigt så jag tänker inte lyfta ett finger för att göra det roligare... men ni ska inte tro att jag tänker säga upp mig och gå vidare med något som jag kanske vill jobba med, nej nej, jag ör så gammal, jag ska sitta av mina sista år... det är jag värd!!!!!

Det är inte bara fåglarna utanför fönstret som tror att det är vår idag. solen har även värmt mitt hjärta! var ute på morgonpromenad i skogen i morse....vilka dofter! det är först nu jag börjar känna fördelarna med att sluta röka, jag känner dofter.... (fast även illaluktande.. har blivit otroligt känslig för sånt) men visst är det underbart, bara en rökare som slutat kan nog förstå vad jag pratar om, de som aldrig rökt, vet heller inte hur det känns att ständigt gå omkring och bara känna cigarettsmak och lukt hela tiden... och duscha då!!! duschen är min nya favorit... tänk vad härligt det är att ta en lång dusch med massa doftande duschcremer och schampon, smörja in sig med gudomligt härliga krämer, borsta tänderna, använda munskölj... och vara härligt fräsch hela dagen!!! jag behöver inte längre känna att folk rynkar näsan åt mig när jag varit ute och rökt, jag kan krama min älskling och vi båda luktar som en vårdag!!! sist men inte minst.. jag kan andas! jag andas djupa djupa andetag och jag känner hur luften fyller mina lungor på ett sätt som jag inte trodde var sant... tänk... snart kanske jag kan börja ut och springa.. har aldrig gjort det, har aldrig någonsin haft något som kallas kondition, det ska bli spännande!!!

Idag är som sagt livet helt underbart! solen skiner, sambon sover (så jag får lite egentid), jag har röjt och kastat och sorterat hela mitt hem och så fort han vaknar ska jag tvinga med honom till växthuset för att inhandla miljontals nya gröna härligt levande växter till vårt hem!!

Ha en underbar dag, tusen kramar

Linda

Förbaskade väder! visserligen har inte stormen nått oss här i södermanland än, men regn och rusk bjuds det på så det står härliga till. Och vi som ska på dop. Hade en disskussion med min vän om vad man ska ha på sig på ett dop. Jag hävdar att det räcker med ett par fina byxor och en enkel topp, medans hon envisas med kjol och prålig överdel. Jag kanske är helt ute och cyklar och dop är säkert jättespeciellt för många. men jag ser inte riktigt högtiden i det hela...(kan det vara pga att jag inte själv är varken döpt, konfirmerad eller gift?) det där med kyrkan är väl inte riktigt min grej... och att utsätta en söt liten bebbe för skräcken att få vatten på huvudet av en läskig präst.. I don´t know... Jag tänker iaf ha på  mig ett par gråa kostymbyxor, med en svart top och en lila kofta... so kasta ut mig från kyrkan då ;)

hmmm... tror visst att det är någon som vaknat på fel sida idag.... men en bra sak är iaf att jag känner mig bra mycket mer friskare idag. back on track! Hade tänkt att gå ut och gå en promenad i morse, men... busväder...(det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder) men jag har faktiskt varit sjuuuk, vill inte riskera min hälsa.... min nästa briljanta idé var att dra igång min yoga-dvd som ligger och samlar damm... men , nja.... här sitter jag nu ist, med en kopp kaffe och på uruselt humör(mest pga att jag har dåligt samvete för min brist på motivation till träning...(dra igång den där träningssidan, NU!) i morgon ska jag till gymmet iaf, skippar simningen och lyfter lite vikter ist ;)

En cigarett såhär på en lördag som denna, vore ju inte fel... Tur att min sambo är så fast beslutsam att han inte ska röka, så jag ska ju banne mig inte vara sämre.. Fast vem är han, så j-kla duktig hela tiden, kan han inte bara erkänna att han också är röksugen, så vi kan vältra oss i vår misär tillsammans.. icke, han är så himla icke röksugen.... tur att vår kärlek är så stark!!!

Ha en toppen dag, alla!

surmulen Linda

Jag är sån sort... om jag inte håller på med något hela tiden, så blir jag grinig och outhärdlig.

Framförallt på kvällarna framför tv:n så måste jag pyssla med något, annars kan jag lika gärna sova, vilket jag oftast gör också. Jag drar klassikern: somna efter ett glas vin, på soffan, kl 20.oo, när det är dags för fredagsmys!!

Så jag har helt enkelt upptäckt en ny hobby... jag stickar! jag stickar och stickar och stickar.... men jag stickar inte så bra, för jag har problem med att läsa beskrivningar. Jag stickar bara lätta saker, som man bara kör på utan att tänka. Nu har jag stickat tofflor till hela min familj, och sambons familj, och mina vänner, och till mig själv...Innan det så stickade jag lovvika vantar, till alla!! Nu behöver jag byta igen och som jag letat och letat, för det får ju inte vara svårt ;)

Benvärmare får det bli... till hela släkten och kanske mina arbetskamrater.. undrar om sambon vill ha ett par...

ha det gott!

Linda

att om man har feber så ska man vara hemma minst en dag till efter att febern lagt sig.... myt eller sanning, det vet jag inte.. det enda jag vet med säkerhet är att: Jag är snart 30 år och jag ringer fortfarande min mamma när jag är sjuk, så att hon ska tycka synd om mig och säga åt mig att det är okej att vara hemma från jobbet när man har feber.. patetiskt eller inte.... utan henne och hennes visdom och kärlek så skulle jag antagligen inte klara mig här i livet, och skulle antagligen gå till jobbet med vinterkräksjukan....

Dom säger att det är förbaskat synd om männen när dom är sjuka... jag är precis likadan.. det är såååå synd om mig... samtidigt som jag är oerhört frustrerad över att bara ligga och inte göra något vettigt....

men nu... är jag snart frisk...snart...

skulle för övrigt kunna döda för en cigarett just nu, sjuk eller inte... i dom svagaste stunderna....

kram på er!