Ja så har första veckan passerat, och vad hände egentligen? Jag vet att jag har varit extremt dålig på att uppdatera men jag har en anledning. Jag blev sjuk, så otroligt sjuk att jag bara har legat hemma i sängen hela veckan med hög feber och knappt gått upp över huvudtaget. Ännu bara en bortförklaring? Nej, inte denna gång, om man är sjuk så finns det inte så mycket man kan göra åt det. Men jag har ialla fall tänkt på mitt liv och mitt skrivande och att jag borde göra något. Nu är jag på bättringsvägen och ännu mer taggad att köra vidare.

Min vecka började med att jag skrev in mig på viktväktarna ialla fall. Ännu ett steg till ett tvinga mig själv att ta tag i saken. Ingen har ju någon större lust att betala massa pengar i onödan. Sedan blev jag sjuk och har bara legat hemma. Men jag orkade ta mig till vägningen efter en vecka och vågen visade -0,6. Glad blev jag för att inte egentligen ha gjort något annat än att ha legat hemma och sovit. Nu börjar jag bli frisk och vill se ännu mer minskning till nästa vecka. Jag har satt upp ett mål på att gå ner 13 kilo.

Mina tankegångar denna här veckan har gått mycket till mitt ex. Mer än vanligt faktiskt. Det beror nog på att när jag väl läste vad jag hade skrivit under "Så vem var jag?" blev jag väldigt förvånad. Har jag verkligen inte kunnat släppa honom helt efter mer än ett och ett halvt år? Det känns nästan lite tragiskt. Men jag har insett att det faktiskt är så. Och det stör mig så in i helvete. Varför ska han få fortsätta ta kraft och energi av mig? Varför tillåter jag det?

Inte nog med det så ringer han så klart under veckan för att prata. Vi har haft en väldigt skum relation efter vårat uppbrott och han har ringt mig väldigt ofta. Även fast han har tjej. Samtalen har inte haft någon mening förutom att båda egentligen vill berätta hur bra det går för var och en. 

Nu var det dock ett tag sedan och jag drog en djup suck när jag såg numret på mobildisplayen. Som vanligt ville han prata om allt och inget och jag ställde väl upp på det. Till slut sa jag att jag inte orkar prata mer för att jag är sjuk och la på.

Men då till min stora fråga, hur kommer man över ett ex? Speciellt ett ex man vill ha djup hämnd på, ett ex som man vill ska lida, precis som man själv har gjort? Kanske fortsätter jag svara för att på något sätt hålla kvar honom tills jag har kommit på min hämnd och kan ta ut den på honom?

Det återstår för mig att hitta någon lösning på det där. För innerst inne tror jag inte att jag kommer kunna hitta någon ny att älska innan jag helt och hållet har släppt honom och det han gjorde.

Jag tror också innerst inne att mitt begär efter att hela tiden få uppmärksamhet av andra män beror på att jag vill ha någon som kan trösta mig, och bevisa för mig själv att jag inte är så tokig ändå.

 Men men det återstår att förstå.

Ny jobbdag imorgon och det ska bli skönt att träffa lite folk. Jag ska göra mitt yttersta för att sluta vilja dra till mig uppmärksamhet och fokusera på mig själv istället. Men prata med arbetskollegor har aldrig varit fel. Jag får hålla mig till de kvinnliga.