Maya...tack för ditt tips "de som varit utsatta för övergrepp har lättare att få ett snitt än den som är förlossningsrädd"...det ska jag använda mig av så att de inte avråder mig. Tack!

Vill bara att inflika som svar till Frida; man kan visst lyfta sin bebis efter ett snitt! Tråkigt att dina snittupplevelser satt såna spår. Jag har gjort två planerade snitt och visst har man ont efteråt men det viktigaste är ju att man får ett friskt barn. I övrigt är jag så trött på den här debatten. Ordspråket att sköta sig själv och skita i andra känns ganska passande i mina ögon (och öron). Vi kvinnor ska väl stötta varandra, inte stjälpa..!?

Som sagt alla har rätt att bestämma över sin egen kropp. Men man måste också tänka på att det görs inte så många snitt hos vanliga svenskar numera, det är mest kändisar som inte vill förstöra figuren. Det är bra att alternativet kejsarsnitt finns, men det ska inte utnyttjas. Det är en stor operation som kommer göra ont i dagar och veckor, och med extrem otur i månader. Man förorar känseln i magen i månader framöver, besvär med urinvägsinfektioner och förstoppningar och just förstoppning är vanligare vid snitt än vid en vaginal förlossning. Barnet löper större risk för att få kolik och krupp. Dessutom får bebisen inte den nyttiga adrenalin som ska till för att få igång andnigen. En vaginal förlossninging gör ont vid utdrivningsskedet....så snackar vi smärta, men den är övergående, när du har det lilla knytet i dina armar har du glömt hur ont det gjorde. Babben Larsson kom en bra kommentar om att föda barn. Hon sa att det är som att skita ut en soffgrupp, och visst ligger det ett uns sanning i det. ont som F*N gör det, men det är så HÄFTIGT! Du känner vilken kraft du besitter. Många väljer snitt pga förlossningsrädsla, Ta upp det med barnmorkan, så remitterar hon dig till en Auroragrupp (Du måste gå genom mvc för att komma till aurora) Andra för att de som jag har varit utsatta för sexuella övergrepp, även här blir man skickad till en Aurora grupp. Mende som varit utsatta för övergrepp har lättare att få ett snitt än den som är förlossningsrädd. Jag har valt snitt på det barnet jag väntar nu därför att mitt barn skulle inte överleva en vaginal förlossning. Redan nu 30 veclor gammal kan hon drabbas av asfyxi och navelsträngsframmfall. Jag har åkt in och ut på sjukhuse för att rädda min bebis, Därför snitt. Har jag tur kommer jag få ett friskt barn som håller mig vaken 24-7 i 6 månader. Har jag otur kanske jag inte får lära känna det lilla livet. Jag klandrar inte den som väljer ett snitt för som sagt var och en bestämmer över sin kropp. Men läs på om vad det innebär att föda med snitt. Det låter enkelt, men det är inte för att vara elaka sjukvården avråder från att föda med just snitt =) //M

Exakt sådär tycker jag också. Jag tycker att det är fantastiskt att det finns kejsarsnitt när det inte går att föda vaginalt. När det är risk för mammans eller bebisens liv, eller när man har så svår förlossningsskräck att man verkligen inte klarar av att föda barn med förståndet i behåll. Men det är verkligen fantastiskt att få föda vaginalt, och jag önskar att fler fick riktigt bra hjälp och stöd så att de vågade lita på sin egen kropp och prova iallafall.

"Hur kan det vara det när det gör så helvetes sjukt galet jävla ont så man gråter och ropar på mamma?" Japp, det gör ont en stund eller flera timmar. Men det är övergående! Smärtan efter ett snitt däremot är mycket värre, för det gör så in i helvete ont, men i flera veckor i stället! Plus att du inte ens kan lyfta din egen bebis! Jag har gjort bägge delarna, och skulle ALDRIG vilja bli snittad igen!!! Detta utan att nämna att det faktiskt är så att det minskar risken för framtida astma hos barnet, samt främjar anknytningen till bebisen och amningen.

För mig blir det planerat kejsarsnitt. Utan tvekan. Kvinnor som män, folk med rabiata åsikter eller de som knappast bryr sig kan säga vad de vill. Var och en bestämmer över sin kropp. Och kom inte dragandes med att man "missar" nåt genom att inte föda vaginalt. Barnet ska ut och det är det som är huvudsaken sen är det livet man har tillsammans som räknas. Inte från vilket hål ungen plockades ut. Gud vad trött jag blir... Inget ont om dina åsikter Malin. Jag förstår bara inte varför den här diskussion ALLTID måste upp? Mitt är mitt och ditt är ditt.

Men Malin, för en jävligt förlossningsrädd medsyster, kan du presicera VARFÖR det är det bästa som finns? Hur kan det vara det när det gör så helvetes sjukt galet jävla ont så man gråter och ropar på mamma? Vad är det att missa? Det är ju bebisen man vill åt... så resonerar jag. Inte processen...