Håller HELT med... ska själv ha namngivningsceremoni med dopp;-) Ska döpa med vatten från sjön... mer för att det är så fint och det ska symbolisera att bygden va¨lkomnar honom in i gemenskapen i stället;-). Bor också i en håla och svärmor och svärfars mor har haft invändningar men, alltså som du skriver är det juh bara en förlegad tradition. Man kan göra det till ett fint välkomnande för barnet i stället och lägga in sina egna värderingar i det. Tack för ett bra inlägg!

Catharina - Kyrkan kommer aldrig att stänga folk ute oavsett vad de tror på. Däremot får man ju inse vad det är man gör när man går ur Svenska Kyrkan. Det är inte bara att man slipper betala kyrkoskatten. Man tar avstånd från hela rörelsen, inklusive ceremonier som genomförs av rörelsen. Vill man ha en dopceremoni eller ett bröllop där alla kan komma kan man välja att hålla den någon annanstans, med eller utan präst. Men kan inte både käka upp kakan och ha den kvar. Så för att svara på din fråga: ja, om man har gått ur Svenska Kyrkan så tycker jag inte att man bör medverka vid själva bröllops- /dopceremonin även om man blivit inbjuden. Festen efteråt är det dock fritt fram på!

Vi gifte oss i kyrkan, jag kan stå för att jag som vuxen människa lovar inför Gud att älska min man, det kändes inte som nån slags hyckleri utan som att vi lovade varandra, inför Gud, att det var vi osv osv. Att däremot döpa vårt barn känns främmande för mig eftersom jag inte vill lova att uppfostra barnet i Guds tro (jag VET ju att vi inte kommer gå i kyrkan, be aftonbön, osv). Därför blir det inget dop. Vi har inte bestämt riktigt om namngivning... jag tycker själv det är lite krystat (och hedniskt på nåt sätt) att hitta på en ceremoni som handlar om att ge namnet, som att man vill plocka russinen ur kakan från dopet liksom. Dopet handlar ju inte ens om namnet. Däremot hoppas jag vi kan ha nån slags "välkommen-till-världen-fest". Vi får se hur det blir. Fanny - tycker du verkligen inte att man får gå på vänners bröllop och dop om man inte är med i svenska kyrkan?!?!

Håller så med dig! Det är så enkelt, tror man inte på Gud är enda alternativen namngivning eller inget alls. Blir så trött på folk som inte förstår vad det innebär med dop. Hejja dig.

Jag blev mer eller mindre tvingad att döpa min dotter. Jag är personligen emot att döpa barn eftersom de inte har en aning om vad som händer. Att döpa barn är för mig som att skriva in barnen i Sossarnas Riksförbund eller valfri förening direkt när de föds för att jag eller mormor eller pappan tycker om Sossarna... Lika befängt är det enligt mig att döpa en bebis. Så jag var skitsur över att bli tvingad till ett dop, men ville inte heller ha mer stryk så därför är hon döpt. I min familj och släkt är det vanligare att man inte är döpt. Min mormor döpte sig i tonåren, min mamma och hennes bror är inte döpta, och syrran och jag är det inte heller. Syrrans barn är inte döpt och den nya som kommer lär inte heller bli det. Om jag får fler barn så lär inte det heller bli döpt.

Vi döpte vår dotter i Metodistkyrkan (fast vi är båda medlemmar i svenska kyrkan). Där är dopet en glädjens och ljusets högtid för att välkomna barnet till världen. Jag kände inte heller att jag kunde stå för att dopet i svenska kyrkan ska "rena" barnet från det onda. Skulle min lilla prinsessa ha något ont i sig?? Oh nej, det ställer jag inte upp på! Jag är så nöjd med detta beslut och nästa lilla pyre ska också få samma upplevelse, det var vackert, enkelt med barnsång och inga högtravande ord. Kram och tack för två bra bloggar!

Var och en väljer efter egen övertygelse - respekt för det. Men om man inte vill ha ett dop till sitt barn, varför då ha dopklänning??? Vad blir fortsättningen ("nej, jag vill inte att mitt barn konfirmeras, men kåpan är ju snygg och praktisk"). Namnge bebisen i alldeles vanliga fina kläder, det passar väl bättre när ni i övrigt tar avstånd till innebörden av det kyrkliga dopet. Dopklänning är ju som en symbol för det religiösa dopet.

Hej, Vad är det för fel på att göra något av tradition? Ni firar jul - eller?? Varför?? "Folk firar jul för att det är tradition. De gör det för att mormor och farmor tycker att de ska det. De orkar inte säga emot. De orkar inte tänka själva..." ;o)

Amen to that!!!!

Fasiken vad lika vi tänker! Var på en väns dop (ja eller hennes dotters...) och pratade lite med prästen efteråt om att vi träffats förut fast då på en begravning. Hon frågar då om min dotter som satt på min arm var döpt. Nej svarade jag. Ska hon döpas? Nej svarade jag och sen kom en lång utläggning från mig om att vi skiter i det för att vi inte är ett dugg religiösa och att vi anser att om man ska döpa sitt barn ska man göra det för att det verkligen betyder något. Då svarade prästen att "Jag tycker faktiskt att fler borde skita i det!"! :-D Men såklart hon tycker det! Inte roligt att känna sig så utnyttjad liksom.

Jag hänger helt med på resonemanget, för jag kommer att döpa mina små knoddar och jag är aktiv inom kyrkans ungdomsverksamhet... Men tror man inte på det eller på annat vis inte har med det att göra så låt bli. Det går ju att göra hur mysiga namnceremonier som helst på annat sätt. Däremot så ser jag inget fel i att döpa ungarna för att det är "tradition" inom släkten. Så länge som man själv som förälder är medlem i svenska kyrkan eller annat valfritt trossamfund så tuta och kör. Men har man gått ur så får man ta och inse att man valt bort allt som har med kyrka att göra, det inkluderar även kyrkliga ceremonier som man är inbjuden till. Och med det uttalandet så kanske diskussionen kommer igång...

Håller sååå med dig Malin. Var just på ett dop och efter det sa jag till sambon att jag minsann inte tänkte stå inför en präst och lova att uppfostra mitt barn i den kristna tron. Det är ju ren och skär lögn. Lika lite vill jag lova trohet och kärlek till min sambo inför en präst när vi ska gifta oss, för mig betyder det ingenting. Håller dessutom helt med dig om respektlösheten. Låt de som tror ha den kristna traditionen och de som inte tror får hitta på sina egna traditioner. Komma där och tränga sig på en tradition som man inte TROR på. Skenheligt!

Vi har inte heller döpt våra barn, och vi gifte oss borgerligt. Att stå inför en gud man inte tror på och lova något är i våra ögon helt meningslöst. Då hade vi kunnat åka till Euro-Disney och låta Musse Pigg viga oss istället. Vill våra barn döpa sig eller ägna sig åt religiösa aktiviteter när de är äldre får de gärna göra det, men vi tänker inte genomgå en hycklande handling bara för traditionens skull.

Mina föräldrar är inte troende och resonerade när jag föddes som så, att jag skulle få välja själv om jag ville döpa mig eller konfirmera mig, om jag blev troende, istället för att de skulle "påtvinga" mig en religion jag inte valt. Jag håller helt med och tänker göra likadant med mina barn!

Hos oss började det hela med att min sambo å jag var i kyrkan (inte särskilt troende) för ett barndop innan vi fick barn. prästen var rätt högtravande å det lilla barnet som skulle döpas kommer in i bara blöjan. Efter själva dopceremonin fick barnet på sig dopklänningen. Förklaringen lydde: vitt är oskuldens färg å får bäras efter dopet då man renats från sin asynder. Skulle ett 4-månaders barn vara syndigt? Där gick gränsen för oss.

Har ni funderat på namn? Har ni några favoritnamn som ni kommer "välja" av? Hur valde ni namn till Astrid och Saga? Var det planerat eller kom ni på det efter födseln? Är det inte otroligt svårt att välja namn? Det är hur som helst jättefina namn! Har de några andranamn?

Hej! Jag tänker inte heller döpa mina barn. Varken jag eller min sambo är medlemmar i svenska kyrkan och om våra framtida barn vill konfirmeras och döpas så får dom själva bestämma detta. Tycker inte att andra ska ifrågasätta varför, jag ifrågasätter ju inte varför dom väljer att döpa sina barn. :) Ha en fin kväll!