Under formiddagen regnade det katter och hundar utanfor hotellfonstret. Plotsligt sprack himlen upp och solen stralade. Vi sprang ner till stranden och flakte ut oss mellan palmtaken. Jag smorde in mig overallt, trodde jag. Nar jag kom tillbaka till hotellet for en stund sedan upptackte jag att jag brant mig pa magen. Inte min mage! Jakla skit. Jag kande ingenting sa lange jag lag i solen eller badade, men nu nar jag har klanning pa mig river skinnet pa min rodflammiga mage.

Bebisen verkar ma bra och sparkar som en galning oavsett vad jag gor. Eller, nar jag bloggar ar den stilla. Det ar en akta bloggbebis med andra ord.