Jag hade väldigt starka förvärkar, det började tidigt och jag hann tänka många gånger att "nu är det dags" . Bebis "gruffade" ner sig i rätt läge redan i vecka 31. Men bebis stannade kvar till en vecka före utsatt datum. Nu har lillen hunnit bli fyra år (snart fem) och säger de mest komiska sakerna, gårdagen går till historien. Finns att läsa på min blogg med titeln "dom har knullat in sig", hmm, vad menar min son med det? www.kickitagg.blogspot.com

Födde min son 6 veckor för tidigt. Körde själv till förlossningen, och var öppen 4 cm när vi kom fram. Han kom ut på andra krystvärken. Folk säger till mig att jag inte vet hur det är att föda barn. Det var väl inte helt smärtfritt dock, men jag förstår att det oftast är värre och mer långdraget... Det tråkiga var att han fick ligga i kuvös något dygn, så jag fick sova i en sovsal där alla andra hade sina barn hos sig, och jag var helt ensam. Plus att han inte hade sugreflexen utvecklad, så han fick sondmatas var tredje timme. Och jag fick pumpa. Så proceduren såg ut så här: först väga honom, sen fick han äta från mig så gott han kunde, sen väga igen för att kolla hur mycket han fick i sig, och sen resten i sond. Detta tog ungefär en timma varje gång. När han sen skulle ha mat igen, efter tre timmar från förra matningens start, var han ju inte hungrig. Det var ju bara två timmar sen han åt. Men det var väääldigt viktigt att han fick mat var tredje timme, annars skulle han dö på fläcken. Värsta 50-talsidiotin, tycker jag. Till slut struntade jag i vad sköterskorna sa, och väntade ut honom lite. Då åt han mer och mer, och till slut slapp han sondmatas helt. Så det är viktigt att man tänker lite själv också, och litar på magkänslan. Det här var 1994, så jag vet inte om det är annat nu för tiden. Han hann få vanan att äta var tredje timme dock, så det var så livet såg ut en lång tid. Dygnet runt. Var tredje timme. Fler månader. Blev svårt att få honom sova hela nätterna... Så var glad om du föder på utsatt datum, blir nog mindre problem då. Lycka till! //Kicki

Med mitt första barn födde jag i vecka 37. Jag kan säga att jag kände mig väldigt höggravid redan från vecka 35 och var stor för tiden, sa min barnmorska. Med andra barnet så kände jag vecka 40 att jag inte var redo att föda än (det barnet föddes vecka 42) . Svårt att förklara men jag kände mig liksom inte lika höggravid och sprickfärdig som när jag födde för tidigt. Så , jo jag hade nog lite på känn att jag skulle få tidigare med 1.an och gå över med tvåan. Vi får se hur det blir med trean som jag skall ha i november. Lycka till med din tredje.