Den här kvällen är det min tur, säger Joachim och låtsas att han är jämställd. När det i själva verket är så att han vill ha kött och inte litar på att jag ska klara av det. Vilket i och för sig är helt befogat. Förra tisdagen skulle jag köpa köttpålägg och hade fått stränga order hemifrån att INTE köpa skinka en gång till.

Stod vid köttdisken och kände mig förvirrad, det finns så mycket och allting heter så konstiga grejer. Men jag vågade inte komma hem med skinka en gång till så jag var tvungen att fråga en man bredvid mig om salami var korv.

Ehh..ja, svarade han och tittade på mig från topp till tå.

Jag är inte sinnessjuk. Jag är bara veggo.

Ikväll är det viktigt att Joachim kommer till köpcentrat innan 19 så att han hinner in på apoteket och köpa järn. Jag har missat så många dagar att jag snart är genomskinlig. Om jag står framför TV:n säger Joachim inte till att jag ska flytta mig.

Och så är det mycket viktigt att han inte missar att få hem min älskade svartvinbärsdryck som jag tar järnet med.

Och så godiset förstås. Glömmer han det släpper jag inte in den jäveln.