I söndags när jag kom från jobbet så ropade Rasmus på mig och säger att bandaget på foten är blött. När jag går in för att kolla så är det, om inte blött så i varje fall "geggfuktigt". Luktade dessutom apa så att han fått en infektion var inget man behövde högskoleutbildnign för att räkna ut! Hans pappa som varit hemma hela dan har dock bara grundskola så han hade ju inte fattat att ett läkarbesök vore på sin plats! Kan tala om att detta inte fick honom att direkt stiga i graderna....

Så det vara bara att lasta honom i bilen och köra in till akuten, och hur roligt var det en söndagkväll när det dessutom är sjuksköterskestrejk? På en skala mellan 1 & 10 så hamnar det på -8! (Har full förståelse för deras strejk så missuppfatta inte vad jag menar!)

Vi var på akuten strax innan kl 19.30, fick sen sitta och vänta till klockan 23. När vi sen dessutom hade kommit så långt att det kom in en läkare och tittade på foten hade klockan flyttat sig ytterliggare en timme! Mycket riktigt var det en infektion. Han säger dessutom att vi får stanna över natten.

Kan tala om att jag inte var speciellt road av det och det var absolut inget jag hade räknat med! Men men det var ju bara att gilla läget!

Har sen legat där inne med en liten gosse som i mellanåt har skrikit som en stucken gris av smärta. Där i mellan har han varit som en virvelvind i korridorerna med rullstolen! Finns liksom inget mellanläge när det gäller honom!

Så kom idag äntligen beskedet som både jag och Rasmus har väntat på, vi fick åka hem! Med ännu mer medicin än förra gången och med beskedet att foten måste läggas om varje dag! Men nu är vi äntligen hemma!

Och ja, infektionen har vänt!

Eftersom jag nu lyckats med konststycket att föra över kort från mobilen till datorn så har jag uppdaterat med lite bilder på hur Rasmus fot såg ut när vi kom in till lasarettet.