Det finns alltid flera dimensioner av saker och ting, även till synes ytliga fenomen som mode, trender etc. Det svarta modet oroar mig. Visst, lite svart här och där kan vara sobert och smakfullt. Men när allt börjar bli svart är det inte kul. Svart är ju faktiskt ingen färg. Det vi uppfattar som färger är ljus som vibrerar med olika frekvenser. Svart innehåller inget ljus, det vibrerar inte, det är, ja, dött.

Det svarta klädmodet har härskat länge, den nya vuxna generationen har vuxit upp med det. Och nu slår det igenom på helt nya fronter som heminredning. Bevare mig för att köpa en lägenhet där kakel, ”vitvaror” och väggar är svarta! Deprimerande. Och när bland annat Hemtex har en ”svart-hylla” bland julgrejorna, så vet jag inte vad jag ska säga. Svarta ljus, svarta servetter, svarta tomtar, svarta lyktor – VAD ÄR DETTA? Alltså, svarta tomtar…

Jag menar allvar när jag säger att det skrämmer mig. För jag tror att det nånstans, på den undermedvetna symboliska nivån, har att göra med en total brist på framtidstro och hopp.