Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen just nu. Jag vill bara gå i ide och vakna upp när allt blir bra igen. För visst blir det bra? Jag förstår inte varför jag skriver det här, kanske för att jag hoppas att det kommer att kännas lite bättre när jag skriver ett inlägg på MN, jag vet inte. Jag tror fortfarande att jag är i någonslags chockfas. Men är en man värd att gråta för. Jag kan inte sluta tycka synd om mig själv.

Skäms, det finns dom som har det mycket värre. Jag är inte sjuk, jag har bra hälsa och allt var som en dröm, trodde jag.. Var ska jag ta vägen, skäms lite för att jag var så blind och dum, men det var inte mitt fel, eller hur..

Vad kunde jag ha gjort, vad gjorde jag fel. JAG, JAG, JAG, det är jag som är den bristande länken.

Nej nu får det räcka, det var inte jag som var otrogen. Jag har inte svikit någon. Svekfull och lögnaktig kommer jag aldrig att bli. Jag ska inte sjunka till din nivå, det är lågt!

Varför klandra mig själv, jag kommer att klara mig själv. Du förtjänar inte min tid och mina tårar. Jag är stark och det kanske var för det bästa. Jag förtjänar bättre, ingen förtjänar att bli sviken så här.

Nu ska jag gå och vara ledsen en stund, låta allt komma ut och sedan samla tankarna. I am no superwoman but i can do this.

Over and out.

xoxo