Sist jag skrev tror jag att jag jobbade på en bemanningsfirma och hade ett bra jobb i stan.

Detta var en projektanställning som tog slut i mitten på februari.

Jag skulle nog kunnat fortsatt på månadsbasis men det känns inte säkert för en ensamstående mamma med 3 barn och eget hus.

Iallafall, jag satte mig i Januari och tittade lite på jobb. Fann då ett perfekt jobb bara 10 min med bil hemifrån.

 

Jag var iväg på intervju nr 1, blev kallad till intervju nr 2.

På intervju nummer 2 hade jag laddat ännu mer än inför den första intervjun, här skulle det ju avgöras.

 

Kommer in och sätter mig ner, vi kallpratar lite om ditten och datten. Sen säger chefen att "vi tänkte inte göra detta till någon långbänk, utan vi bestämde oss redan efter förra intervjun, och vi är ense och vill erbjuda dig tjänsten".

Döm om min förvåning, det kom helt oväntat eftersom jag förväntat mig en intervju, istället fick jag ett anställningsavtal framför mig på bordet.

 

Jag skrev på, hade inte ens sinnesnärvaro att diskutera lön utan skrev på och skred ut genom dörrarna.

 

Så nu sedan drygt ett halvår är jag tillsvidareanställd på en firma som säljer pool-produkter!

 

Jag gillar mina arbetskamrater, gillar lokalerna, älskar att det bara är 10 minuter hemifrån, gillar arbetstiderna = allt detta kompenserar min relativt låga lön.

Förra våren bestämde jag mig för att satsa på Bergvärme till kåken. Men ödet ville annorlunda och jag blev arbetslös och tvingades bryta kontraktet jag hade med bergvärma entreprenören.

 

Efter den här vidrigt dyra vintern bestämde jag mig iallafall till slut att nu är det dags.

 

Efter offerter under maj-juni bestämde jag mig för en av firmorna som skulle fixa detta.

 

För ca 3 veckor sedan bröt man upp golvet i hallen, isolerade, lade värmeslingor samt gjöt betong över det hela. Det ska stå i upp till 6 veckor och härda innan man kan lägga golv.

 

Så nu under tiden har jag förvandlat mitt vidrigt fula, betongaktiga, skräpiga pannrum till en vacker, bedårande, härlig tvättstuga! Jag har öven mitt nya städskåp här, jag har inte haft ett konkret städskåp på flera år och jag har saknat det så otroligt mycket! Löjligt vá?

 

Jag har klinkrat golvet, målat väggarna och taket, inrett med kompisens utslängda kök och köpt lite grejer från IKEA.

 

Såååååå snyggt. Jag tror jag ställer in en säng där och flyttar in! Det är det finaste rummet i hela huset just nu, iallafall.

 

Snart, typ nästa vecka ska jag ge mig på hallen: måla taket, tapetsera, måla trappen och klinkra hallgolvet. Jag har haft grymt mycket energi de senaste 3 veckorna. Nu har kroppen gått ner lite i viloläge, men jag hoppas att den ska kliva på igen, för jag behöver det nu!

 

Jag ska lägga upp bilder på min vackra tvättstuga!

 

Tjohoo!

 

Jag fick en grymt stor Zucchini av en kollega, hemma skörd!

De små som vi hittar i affären är ungefär 1/6 del av denna enorma sak!

Då började funeringarna, vad gör man med en Zucchini?

 

Leta leta på nätet, Zucchinibiffar. Ja, vad kul!

så jag åkte hem med min enorma zucchini och gjorde biffar av den. Det var faktiskt mycket gott! Jag kan rekommendera detta.

 

 

Jag har tidigare berättat om när min man och jag för ungefär två år sedan bestämde oss för att försöka få liv i vårt förhållande genom att separera och leva som särbo.

Det gick sådär.

Lägenheten han hade var skitdyr och han sålde den efter ca 1 år och flyttade tillbaka till mig. Detta var väldigt lämpligt då jag blev arbetslös och sedan opererades i november förra året (njurdonationen). Men vi gick varann på nerverna och jag var vansinnigt trött på honom och ville bara att han skulle flytta så fort det bara gick. Så tillslut så fick han en lägenhet i vår kommun med inflyttning runt påsken i år.

 

Tack o lov! Prisa Gud! Singel igen! Skönt att kunna få gå vidare!

Dessa känslor var från oss båda.

 

Så gick det en månad. Han fyllde 50 och hade en stor fest, jag var givetvis där och han hade mig till bordet.

 

Så hände nåt. Efter festen sov vi bägge över hos gemensamma kompisar, och delade rum som vi alltid gjort i 13 års tid. Då hände det.

Vi såg varann med nya ögon plötsligt. De två åren som passerat och de känslor som vi trott var helt borta blossade upp med full styrka.

 

Två förvirrade veckor följde och vi pratade ut och funderade hur vi skulle hantera detta "nya". Det är ju väldigt konstigt för barnen om vi blir ihop igen och gör slut igen. Vi kom överens om att vi måste vara ganska säkra på hur VI vill ha det innan vi släpper en ev. bomb till våra barn om att vi är tillsammans igen.

 

Så vi hade en smyg-förhållande i flera veckor. Det var spännande och upphetsande förståss. Och vi lade den tiden på varann och på att utveckla och vårda det vi hade funnit igen. Självklart hitta tillbaka till varann rent sexuellt också. Vilket var väldigt nice. 

 

Nu har vi varit ihop i 3 månader, vi har släppt nyheten om att vi faktiskt tänker fortsätta vara ihop, men inte bo ihop.

På fredag går vår skilsmässa igenom och vi ska fira detta med att åka skärgårdskryssning och äta middag tillsammans med ett par av våra närmaste vänner. Denna dagen ska vi också förlova oss!

Vi tyckte att det var otroligt passande att eklatera en förlovning på vår skilsmässodag!

 

Kul, eller hur??

 

Jag är iallafall glad, lycklig och otroligt nöjd med mitt liv just nu!

 

Tjolahopp!

 

Jag är tillbaka!

 

Det var länge länge sen jag skrev nåt i bloggen. Men nu är jag tillbaka för ett tag.

 

Ni som har läst mina tidigare bloggar om min njurresa kan jag meddela att allt är fantastiskt bra. Min njure som jag har kvar jobbar som den ska och den lilla krabaten som jag donerade till min bästa kompis är så duktig och jobbar på som om den inte gjort annat. 

Min väninna ska börja jobba nu, för första gången sedan hon blev sjuk för ungefär 2,5 år sedan. När jag tittar på henne och jämför dagens tjej med den som satt på altanen för 2 år sedan, kan man inte tro att det är samma person.

Hon är som hon var innan sjukdomen. Hon är bara lite rundare tack vare medicinerna.

 

För min egen del så har jag inget att klaga på. Jo en liten detalj. Njuren togs ut som ett kejsarsnitt, detta har inte läkt som det ska utan jag har nu ett väldigt tråkigt överhäng. Men detta är rent estetiskt och ganska tramsigt. Jag har inte hängt upp mig på det om det är någon som tror det. Varje gång jag ser mitt lilla överhäng så tänker jag de positiva tankarna, "kom ihåg VARFÖR du har detta häng, du har räddat livet på en annan människa". Och då blir jag ganska glad.

I min senaste blogg berättade jag om den present jag fått när jag fyllde 40.

Ett jättehoroskop, med både karaktärsdrag, tidigare liv samt hur mina närmaste 4 år kommer att bli, om jag gör rätt val.

Astrologen berättade att jag var en ung själ på jorden, trots att jag levt för 5000 år sedan. Han hade räknat ut det eftersom han kunde säga att jag styrs mer av min egen fria vilja än av min karma. Jag har en karmabalans på 47% karma och 53% fri vilja.

Alltså finns det mycket i mitt liv som jag styr sjäv, utan inblandning av karman eller ödet om man nu vill säga det.

Jag håller på att fylla upp min karma i detta liv.

 

En intressant sak som han sa, om man nu är tvivlande på att detta verkligen är på riktigt, var:

" mellan jan 2008 till juni 2009, låg du på sjukhus. Flera gånger. Det handlade om magen. I juni 2009 var magen återställd."

-- I april 2008 opererade jag mig för Gastric Bypass. April 2009 låg jag inne för tarmvred. Detta följdes av magsår som jag höll på med fram till juni 2009.

 

Hur i hela friden kunde han se det? I stjärnorna?

 

Han sade en annan intressant sak också när han berättade om mina karaktärsdrag. Han berättade att jag hade en förkärlek till mat och sötsaker, att jag dövar mycket med att äta. Att jag troligen var överviktig och/eller hade matsmältningsbesvär!

Att han inte kunde se att jag gjort nåt åt detta var troligen för att jag gjort min Gastric Bypass av min egen fria vilja...... det stod alltså inte i stjärnorna.

 

Kom gärna tillbaka, jag kommer med fler såna här astrolog bloggar. Jag känner behov att prata av mig!   

Vad känner ni för inkarnationer?

 

Detta har jag alltid varit intresserad av. Jag tror att vi lever olika liv i olika tider på jorden. Jag har i 20 tänkt att jag skulle ta tag i det och kotakta någon som kunde hjälpa mig att se mina tidgare liv.

 

I 40 års present fick jag av ett litet gäng kompisar som gått ihop, ett Horoskop inkl inkarnationer.

Fantastiskt!

Jag hade ett 3 timmar samtal med astrologen igår. Jag var helt tom i huvudet efteråt.

 

Han sade en massa och jag kan inte återberätta allt. Men jag kan säga att allt han sade om mitt nuvarande liv stämde väldigt väldigt bra in. Så bra att man blir lite skraj......

 

Men det jag vill berätta om nu är min tidigare liv!!!

Tro på det eller inte!

Det visade sig att jag var första gången på jorden för 5000 år sedan, i persien/iran och jag var då någon form av präst. Jag hade goda kunskaper i alternativ medicin och hjälpte folk.

Mitt nästa liv började 891 fkr. Detta var i Egypten och jag ägde mark och skötte ett jordbruk. Jag sådde, skördade och sålde och kunde på så sätt leva ett bra och friskt liv.

835 ekr var det krig mellan Danmark och England. Jag var en rebell som försökte skapa balans mellan de stridande parterna. En fredsmäklare. Jag var omtyckte av bägge lägren, men i mina skuggor gick avundsjukan och jag slutade som mördad, tystad.

1530 ekr föddes jag igen. Här fungerade jag som ett sändebud mellan härskarna i två religösa läger, protestanter och romersk. Protestanternsa samlade ihop sig mot den romerska läran och jag sprang alltså däremellan.

1652 ekr var en viktig händelse för mig. Jag var man och någon form av kontrollant som såg till att andra följde de regler som jag/vi satt upp för kontrollera folket. Platsen för detta var i asien, Japan eller Kina. Det hela gick ut på att planera livet i detalj för folket. Detta skedde under pestens tid som härjade främst i Europa. Tydligen visste jag hur viktigt det var att gränsa av för att rädda oss alla från spridning av pesten.

 

I mitt nuvarande liv så har jag med mig en massa från dessa tidigare liv.

Jag är en hängiven ateist, jag ger inte mycket för religion alls, detta förklarade astrologen med att jag har levt med religion så många olika sammanhang att jag har sett vad religionen gör mot människor och jag kan inte acceptera detta. Däremot tror jag på högre makter, karma, inkarnationer och läror om livet.

 

Innan han berättade om att jag varit jordbrukare i Egypten frågade han mig vad jag föredrog att äta, kött eller grönsaker. Och jag berättade att grönsaker alltid finns på mitt bord och jag väljer medvetet bort kött eftersom jag mår ganska dåligt när jag ätit kött. Självkalrt sa astrologen, du har en massa jordtecken i dina hus och du har varit nära naturen framförallt i Egypten. Du väljer jordprodukter och väljer bort köttprodukter!

 

Från mina rebelliska tidpunkter har jag tagit med mig det rebelliska även i detta liv. Jag har lärt mig hur jag ska ta folk, framförallt chefer, för att de ska göra som jag vill utan att säga det högt. Oavsett vad jag blir beodrad så går jag min egen väg, om beslutet inte tilltalar mig. jag brukar göra saker och ting på mitt sätt, både positivt och negativt.  

 

Det här var informativt och har definitivt väckt mig en aning. När jag får hem mitt Horoskop i pappersform ska jag läsa igenom detta väldigt noga. Jag känner att jag har massor att lära och framförallt förstå.

Många pusselbitar har ramla på plats, redan nu!

 

Någon annan som haft dessa erfarenheter?? Jag vill höra!!!!

 

 

 

 

Jag har fyllt 40!!!

 

Jaha, det var ju inte så märkvärdigt. Jag firade detta i dagarna två.

 

Pappa frågade vad jag önskade mig.

Hmmm.

Jo, sörru, när mamma fyllde 40 var jag 12 år och jag minns att hon fick en mangel. Denna mangel symboliserade nåt som jag inte kan definiera riktigt, att bli vuxen tror jag.

Jag har ingen mangel och jag vill gärna ha en, så en sån önskar jag mig.

 

Pappa kom med en mangel. Jippi!!! Nu kan jag mangla allt som kommer i min väg. Jag har saknat mangel sen jag flyttade från lägenhet, det är 9 år sen!

 

När vi sedan sitter runt bordet och äter, jag och de som kom för att fira mig, närmast sörjande. Så säger min pappa.

- du fick väl historian lite fel ang mangeln till mamma?

- nej, det fick jag inte, svarade jag.

Han kom ihåg en helt annan mangel historia.

 

När hans nya fru fyllde 40 år fick hon ett vackert pärlhalsband. Gissa vad hon gjorde med det?

 

Jo hon lämnade tillbaka det och köpte en mangel istället!!!!!!!!!!!

 

Min stackars pappa bara skakade på huvudet, vad är det med dessa kvinnor i min närmaste krets???

Mamma däremot yttrade sig och sa: Herregud, när jag fick min mangel ville jag hellre byta den mot ett pärlhalsband!!

 

Jag konstaterade att jag nog är mer lik min styvmor än min mamma när det gäller praktiska ting!!!

 

Jag är iallafall super nöjd och jag har MANGLAT som en dåre! Dukar, handdukar, lakan.

Underbart!

Nu har det snart gått 3 månader sedan jag lade mig under kniven och donerade min njure till min älskade väninna Filippa.

10 veckor var jag sjukskriven och det behövdes, kroppen var trött och jag behövde verkligen ladda om, detta insåg jag när jag började lyssna på kroppen.

Läkaren sade: "Filippa har varit sjuk och blir bättre, du var frisk och blev sjuk så din kropp är lite sur!"

och detta stämde nog.

  

Ungefär 3 veckor efter operationen så berättade Filippa för mig att hon blivit så himla pigg och glad. Finner glädje i de 3 illbattingar hon har till barn. Hon hade glömt bort att hon faktiskt var en pigg och glad tjej innan den här bomben brisserade för 1,5 år sedan. Hon har fått smak igen, hon kan känna smak på mat! Under sjukdomen smakade maten ingenting, bara trist. Detta var en del som hon saknat mycket.

 

Detta gjorde mig väldigt glad. Det känns skönt att vi inte gjort detta förgäves!

Hon har inte haft en enda bortstötning på hela tiden och har precis fått ta bort dialys slangen som suttit i magen på henne. Så livet håller på att vända för henne! Det är helt fantastiskt!

 

Jag är glad att jag gjorde detta och jag känner verkligen att jag gjort något viktigt.

 

Nu är det drygt 2 veckor sedan operationen. 

 

I måndags tog jag graferna (klamrarna i såren) och det var en riktig skön känsla, plötsligt kunde jag nästan gå rakt. Graferna irriterade huden och det skavde så det var verkligen skönt att bli av med dem.

Den här veckan har gått i trötthetens tecken. Jag är så fruktansvärt trött!!!

 

Idag var jag till Huddinge o kollade läkningen av såret och träffade där våra transplantations-kompisar (de som opererades samma dag som vi) och den donatorn har varit lika trött som jag den här veckan! Så då borde det vara normalt. 

 

Min väninna slipper nu sin Furix (vätskedrivande) och alla hennes prover ser bra ut. Hon pinkar som hon ska och njuren har än så länge inte visat tecken på att stötas bort. Fantastiskt roligt.

 

Hon berättade för mig idag när vi åkte till Huddinge att hon har börjat känna av effekten av njuren, hon är piggare och gladare än vad hon varit på 1,5 år.  Hon har inte förrän nu förstått hur trött  och grinig hon varit sedan hon blev sjuk. Hon börjar komma tillbaka! Jätte kul! Min njure verkar ha gjort det den ska för henne! 

 

Jag måste säga att än så länge med det här utfallet så har den här operationen varit värt mödan och besväret.  

Hej igen!

Äntligen är resan över för min del och resan för min väninnas del har börjat.

 

Operationen blev av som planerat. Onsdagen den 4/11. På morgonen rullades jag ner och sövdes och sen började operationen och man plockade ut min lilla njure genom ett kejsarsnitt i bikinilinjen.

Jag spenderade hela första dygnet på Uppvaket och var rätt borta, jag hade en liten morfin knapp som jag fick trycka på hur många gånger jag ville. På Torsdag fm rullades jag upp på avdelningen med en sprängande huvudvärk. Jag tror att det berodde på morfinet så jag tog ingen morfin efter 9.00 på torsdagen. Framåt em så släppte huvudvärken, och jag inväntade DEN STORA SMÄRTAN. Men den stora smärtan infann sig inte utan jag tog bara alvedon.

Jag var tom uppe och gick på torsdagen med en gåstol och såklart raka vägen in till min väninna.

Min lilla krabat började jobba direkt när den kom in i buken på henne! Urinen flödar och det ser riktigt riktigt bra ut. Helt fantastiskt!

På fredagen tog vi en promenad till pressbyrån, det tog tid kan jag meddela. Och vi bägge två gick som grottmänniskor! Men för varje dag så gick vi mer och mer upprätta, rena rama evolutionen!

 

Jag har bara positiva saker att säga om transplantationen, omhändertagandet har varit super. Visst gör det ont i såren och visst ömmar det innanför, men inte alls så mycket som jag trodde att det skulle göra!

jag ångrar mig inte en sekund!

 

Jag kom hem i tisdags och det har bara blivit bättre sedan dess. Min "buksvägerska" (kul va?) skulle bli kvar till slutet av denna vecka eller kanske tom en vecka extra, men hon får komma hem imorgon redan, den lilla njuren jobbar på så bra och hennes värden är så bra att det inte finns någon anledning för henne att ligga kvar!

 

So Far har allting gått exceptionellt bra!

 

tack för denna gång! nju

Hej å hå!

 

Förra veckan blev inte operationen av. Jag och min njursjuka väninna fick snopet åka hem.

Hon åkte hem till sig och däckade, skittrött. Jag åkte på svärmors begravning.

 

Sen har jag jobbat resten av tiden.

Sjuktaxin hämtade upp mig på jobbet kl 19.00 ikväll och tog mig till Huddinge Sjukhus. Nu ska det äntligen bli av. Imorgon bitti är det dags. Jag har inte ens vett att vara nervös. Jag var det förra veckan, men nu har det varit så coolt denna vecka att det inte känns nåt speciellt.

 

När jag o väninnan kom hit gick vi först och köpte pizza. Sen gick vi upp till avdelningen och åt. Packade upp. Tittade på Desperate Housewives. Tog en kvällsfika och har sagt god natt för en stund sedan.

 

Jag har självklart med mig den lilla sälen som min son sydde till mig förra tisdagen, Säl ska hålla mig sällskap på sjukhuset så att jag inte blir ensam! Lilla plutten.

 

Håll tummarna. Men det blir nog inte ändrat denna gång, vi är nog det sista paret som de kommer att flytta på om något skulle ske.........

 

Ha det bra tills nästa gång!

Jaha!

I fredags fick vi besked att ONSDAG kommande blir den NYA stora dagen för operation. Läkarteamen kommer att göra två transplantationer denna dag.

Så på tisdag kväll ska vi in igen! Denna gång ska det väl inte gå fel pga läkarna iallafall.

 

Det vi är mest oroliga för just nu är fökylningar och såna grejer. Jag tar alvedon varje dag och käkar vitaminer! Ingen aning om det hjälper, men jag tänker fan inte gå o bli sjuk nu!!!

 

Vi får välan se hur det blir. In på tisdag kväll ska vi iallafall.

 

I let you know!

 

Åsa

Tisdags kvällen på sjukhuset resulterade i nål i armen, decinfektions tvättning, klädning i landstingets sexiga trosor och skjorta.

Kunde inte sova, satt o kollade TV i sängen. Klockan hann bli halv 2 på natten. Då knackar det på min dörr.

 

Natt läkaren kommer in o sätter sig.

"vad är det nu då!" tänker jag, kanske har de hittat nån infektion hos min väninna som gör att vi inte kan opereras. För det såg inte ut som om hon hade goda nyheter.

 

Kirurgen som skulle komma från Uppsala imorgon för att operera mig hade fått förhinder. Hans fru hade råkat ut för en olycka och läget var instabilt och kanske allvarligt så han skulle inte kunna komma o operera.

Back-up läkaren fanns inte tillgänglig, han befann sig på höstlovs resa. Så tyvärr kommer ni inte att opereras imorgon!!!

 

Snacka om Murphys Lag - Lagen om alltings jävlighet!

 

Här ligger vi förberedda, redo, ritade på kroppen, skrubbade, nålar i armarna, min väninna för medicinerad och fastande. Och så blir det inte av! Snacka om snopet!

 

Jag blev arg på ingenting först, eller snarare på situationen! Stackars doktorn såg helt förstörd ut. När jag lugnat mig lite så konstaterade jag att det var inte mycket att göra. Man kan inte styra över allt. Men jag sade till doktorn att INTE väcka min väninna, jag tyckte att hon kunde få sova i godan ro och få veta detta på morgonen istället. Doktorn gick lite motvilligt med på detta.

 

Självklart blev min väninna ledsen och "hopplös", samma som jag! Nu när vi ligger här, så blir det så här.

 

Jaja, det var bara att packa ihop och få löften om att man ska göra allt för att lösa detta så snabbt det bara går. Förhoppningsvis nästa vecka redan. Man skulle försöka få till en extra tid på onsdag em.

 

Inget ont som inte har nåt gott med sig, nu kunde jag faktiskt få vara med på min svärmors begravning! Detta hade också legat lite som ett tungt moln över mig att jag varit tvungen att välja mellan "liv och död".

Om jag ska vara helt ärlig tror jag att min kära svärmor hade ett litet finger med i spelet, kan tänka mig följande senario: " inte ska min svärdotter behöva välja mellan mig och väninnan, död och liv, jag fixar detta"!

Skulle inte bli förvånad.

 

 

Nu ligger jag här på sjukhuset med nål i armen och ska snart gå och tvätta mig mig steriliseringstvål.

Man har ritat mig på magen för att markera njuren som ska tas ut.

 

imorgon bitti bär det av till operation! Då blir jag och min bästis buk-svägerskor på riktigt!! hahaha

 

Kunde knappt tro att det skulle bli av efter alla ändringar på op-dagar som vi haft.

Nu är det iallafall dags.

Är du nervös frågar alla, men jag känner mig inte nervös, men jag tror att kroppen är lite nervös!  

Gubben och barnen skjutsade hit mig och installerade mig. Sonen har gjort en säl i syslöjden idag till mig som jag har med mig så att jag inte känner mig ensam! Gulligt. Så enkelt!

Jag ligger på ensamt rum (som alla andra här). Jätteskönt, då kan jag ligga här och fisa bäst jag vill! hahaha

 

De kommer att ta min vänstra njure, det stör mig lite eftersom jag är en vänster-sida-sovare! Och det kommer att bli svårt de närmaste dagarna.

 

Äntligen händer det!!

 

Jag uppdaterar så fort jag kan för de som är intresserade.

Nu är det bara 3 dagar kvar till transplantationen!

 

Äntligen är det på gång! På onsdag lägger jag mig under kniven för min vänninas framtida FRISKA liv skull!

 

Imorgon är det tester och åter tester på Huddinge. Sen får vi åka hem och komma tillbaka på tisdag kväll för att prepareras inför transplantationen på onsdag morgon.

Jag är så spänd! Bara ingen av oss insjuknar i förkylning eller nåt så att de inte vill söva oss!

 

Om allt går som det ska är jag en njure fattigare på onsdag och min kära vännina är en njure rikare!

 

Håll tummarna för att det verkligen blir av denna gång!

Veckan har börjat igen.

Men det gör mig inte så mycket faktiskt, jag trivs på mitt jobb och jag har haft en bra helg.

 

Jag har infört ett belöningssystem eller en muta om man vill kalla det för det. Mina grabbar har varit rätt oregerliga.

Den lille, 7 åringen har haft såna extrema tempraments utbrott och vi avslutade sommaren med att bråka i veckor. Det var rätt trist och förbannat jobbigt.

Då kom jag på ett trick vi körde för några år sedan.

BELÖNINGS SYSTEM a la Nanny akuten!

Sagt och gjort.

Jag lade upp reglerna tillsammans med sonen, om han sköter sig hela veckan utan en massa utbrott/uppkäftighet/motsträvighet etc allt det som upplevs som negativt, så har han en belöning att inkassera på lördagen. Vi har tillsammans lagt upp belöningarna också. Exempel på det har varit Bio, Museiebesök, åka fyrhjuling en hel dag, hyra film, etc.

Tro det eller ej, men han vände direkt. Från dagliga utbrott och ständiga utbrott blev han nästa en ängel! Nu har det hållt i sig i nästan 2 månader!

I helgen som gick hade vi bestämt att gå på Naturhistoriska Museet, vilket vi också gjorde. Han tycker att det är vansinnigt kul att gå på museum.

Vi köpte en pryl där som såg ut som en sandsten 15x10cm. TIll den fanns det en liten pensel och en liten hackare. Tanken var att man skulle hacka bort sandstenen och så småningom finna delar till ett dinosaurie skelett.

Det tog honom 2 timmar att hitta skelettet! Han var tyst och fullt koncentrerad och helt inne i det han gjorde.

Kanske vi har en blivande arkeolog!

hahaha

 

Mitt förslag, har ni problem med barnen, skapa ett belöningssystem. Det funkar verkligen, men jag har lärt mig en sak och det är att belöningen måste ges den dagen man kommit överens om och den måste frysa inne om ungen inte skött sig!

 

 

 

 

 

Jag har hittat ett gift.

 

På nätet.

 

Giftet sprider sig i kroppen och behovet jag får behöver tillfredsställas NU!

 

Jag sitter här och knappar och knappar kvällar och nätter. Bara en gång till..........

 

Varje gång får jag en liten adrenalin kick. Är jag helt sjuk eller?

 

Giftet är Alfapet på nätet. Jag har hittat en sida som heter Betapet.se, och jag kan bara inte sluta!

 

Det är så jävla kul!!!!      

 

Har ni inte testat så gör det, OM ni tror att ni kan lägga tiden.....

Vi hade kräfskiva i helgen!

 

Vi hade sån tur med vädret. Det var varmt hela dan och det värmde upp baksidan. Vi skulle sitta ute.

Vi dukade upp på altanen för 24 personer, det blev trångt men ack så gemytligt.

Vi startade kl 6 med välkomst drink och vid 7 käkade vi och sjöng för kung och fosterland. När kräftorna var slut och borden borta började festen. Klockan var inte mer än 9 när nästan alla började dansa och ha skitkul!

 

Det blev en tidig fest, den började kanon och slutade ganska tidigt vilket var skönt. Man var trots allt pigg och kry dan efter.

 

Men jag måste tillstå att det var en kanonfest!

 

Nu har vi officiellt sagt adjö till sommaren och går in i höstmörkret.

 

God Natt, ses i vår!!!!

Nu har jag fått ändrat datum för njur donationen.

Sista ordet är inte sagt, men just nu så verkar det bli den 16 Oktober.

Just nu känner både jag och hon som ska få min njure att det börjar bli dags.

Att få det gjort nån gång.

 

Så nu hoppas vi på att det inte blir några fler förändringar!

 

Wish us luck!

Jag har varit på den bästa kick-offen i mitt liv!

 

Jag jobbar sedan 1 månad tillbaka på ett nytt jobb. Det är ett stort företag, spritt över hela europa. Vi var väl 80 pers.

Jag har lite aversioner gentemot kick offer och annat jobbrelaterat eftersom mina erfarenheter av sådan tillställningar inte varit så goda. Trista föreläsningar, grupparbeten som inte ger nåt, trista middagar och stela människor som inte vågar släppa loss eftersom chefen är närvarande.

 

Nu befann vi oss i Malmö, allihop, tillsammans med ledningen och alla chefer. Och det visade sig att mina farhågor inte infann sig. Jättebra föresläsningar och bra grupparbeten som faktiskt kan ge nåt. Intresserade chefer och ledningsgrupp.

 

Vi avslutade det hela med kräftskiva i riktig svenska anda, det var riktigt kul att lära europeerna att äta kräftor! hahaha. Det blev en hel del instruktioner innan kräftstjärtarna åkte ner i halsen på mina utländska kollegor. Vi försökte oss också på att sjunga snapsvisor, på svenska! Det gick sådär, mina utländska kollegor hajade inte att man är "tvungen" att sjunga innan man tar sin sup! Så ni kan ju tänka er hur det gick!

 

Sen blev det dans och mer dricka. Det var en riktig kanon kick off! Och jag inser att jag trivs väldigt bra på detta företag!

 

Nu sitter jag här och inser att jag måste betala priset för 2 dagars festande!

 

 

Sommaren gick och jag har verkligen haft en underbar sådan. Många projekt, mycket bad, mycket umgänge med barn och vänner.

Så kom augusti, tom. min 7-åring tyckte att det var dags för mig att börja jobba eftersom han ville börja på fritids igen och slippa mig!

Så jag tog tag i det, äntligen, för ska sanningen fram så sökte jag inte många jobb under sommaren alls....

 

Torsdag: Jag satt hemma hos min mor vid hennes pool, barnen badade och solen stekte. Jag hittade 3 jobb, sökte dessa. Bara mailade iväg mina ansökningar.

När vi kommit hem, ca 2 timmar efter att jag mailat ansökningarna kommer min dotter springandes med min mobil: "mamma, det är till dig, om nåt jobb". 

Mycket märkligt tänkte jag. Det kan ju inte vara nåt av de jobben jag nyss sökt?!

Men det var det. Det var en bemaningsfirma som sökte till en specifik tjänst på ett företag i stan.

Fredag: Anställningsintervju på bemaningsfirman. Mycket bra intervju, trevligt och jag måste gjort ett bra intryck eftersom hon ville lämna vidare min ansökan till företaget i fråga. Samma em ringde hon tillbaka och frågade om jag kunde komma på möte hos företaget på måndagen kl halv 4. Det kunde jag såklart.

Måndag: halv 4 var jag på plats, hade ett väldgit bra möte med chefen och en medarbetare på företaget. I det stora hela kändes min intervju mycket bra. Jag åkte därifrån kl 16.20. Satte mig på hojjen och åkte hem.

När jag 30 minuter senare kommit hem och kollade min telefon hade jag flera missade samtal. Ett av dem kände jag igen som bemaningsfirmans. Jag ringde upp och fick beskedet att jobbet var mitt om jag ville ha det!!!!! Är detta verkligen möjligt i dagens Sverige!

Torsdag: Min första dag på det nya jobbet!

Så det tog exakt 1vecka från intervju till jobb! Helt otroligt.

 

Det roligaste är att jag trivdes från första stund. Och det har inte förändrats. Det är ett kanonställe, bra människor, mycket att göra, utrymme för egna initiativ, etc. Just nu är jag på tåget på väg till Malmö för en jättekick-off. I hela koncernen är vi ca 100 personer från hela världen. Så det blir fest i dagarna 3 och förstås lite seriösa inslag i form av föreläsningar och grupparbeten.

Nu var det länge sedan! Här kommer min uppdatering angående den kommande donationen av min njure. Ni som inte läst tidigare så ska jag summera händelsen lite snabbt. En av mina närmaste vänner fick barn i mars förra året. I samband med detta upptäcktes att hennes njurar slutat fungera. På sommaren kom domen, njurarna döda, måste ha ny njure. Jag erbjöd henne min och hon accepterade. Hela våren har gått åt till tester och total genomgång av min kropp, fys och psyk. Jag är deklararat frisk sånär som på ett litet magsår på 2 mm. Men pga av detta lilla magsår måste vi senarelägga donationen som skulle ha varit den 21 september. Nu kommer det iallafall att bli av den 21 oktober istället. Vi ser mycket fram emot detta såklart, trots att det kommer att bli en smärtsam upplevelse framförallt för mig! Men det gör inte så mycket, det som inte dödar det härdar säger man ju. När vi i våras fick operations datumet tyckte vi att det kändes så vansinnigt långt bort, men nu är vi snart där. Sommaren har gått. Min kompis kopplar upp sig varje natt till din reningsaparat och lever sitt "stilla" liv som mamma till 3 små barn. Jag är inte avundsjuk på henne! Det känns bra att kunna ge henne ett normalt liv framöver. Bara nu inte njuren stöts bort!

Om det är någon som undrar hur det går med min Njurresa så kan jag meddela att nu är alla tester gjorda och vi har varit på transplantationsenheten och fått ett prel datum för transplantationen. 23 sept kommer det att bli.

 

Läkaren har inte riktigt välsignat mig ännu, de vill ha lite fler bilder på mina njurar då det visar sig att jag har flera ingångar till dessa. Det kommer alltså att bli en lite mer tekniskt komplicerad operation för dem. Jag har också haft problem med magen, den nya magsäcken och detta måste vara åtgärdat innan han välsignar oss. 

Men det ska nog inte bli något problem, jag har ju lång tid på mig att bli bättre. 

 

Hej hopp, var tog solen vägen. 

Jag och min sjukskrivna kompis har ju börjat nu med att träna på förmiddagarna istället för att bara sitta i solen och ha det bra. Vi styrketränar, går på yoga och pilates. Varje dag i veckan ska det bli. Det känns väldans nyttigt.

 

Orsaken till denna plötsliga helomvändning, för min del, är att efter min enorma viktnedgång så har jag en del skinn som måste shapas upp och lite muskelmassa som måste ökas på så att jag inte ser ut som en sjukligt smal människa! För min kompis del så är det just muskelmassan som måste till.