Tack Charlotta för Pyssel de Luxe!
Idag kom den och jag satte igång att pyssla direkt... Nja, jag hade gärna gjort det, men idag är jag riktigt, riktigt trött. (Kanske inte skulle börja jobba för fullt redan!) Men jag blev rejält inspirerad, kanske blir det nåt redan i morgon, eller i övermorgon. Eller som julklapp till någon!
Just det i morgon ska vi ju göra de tradionella adventskransarna, lite sent, jag vet, men bättre det än aldrig! Det får nog bli pyssel de luxe till torsdag eller fredag kanske. Nu ska jag börja med att kolla in länktipsen som finns i boken.
Lite tips till er som också vill pyssla: I Amelia Jul finns några av pysslen från Pyssel de luxe och likaså i Hemtrevligts extratjocka julnummer (novembernr) - det kommer ett nytt nummer i morgon så ni kanske får fråga om det finns några kvar, om ni vill köpa.
Veckans fototriss med tema Trappor: Jag har letat lite i arkivet och hittade dessa:
British Museum, London. Vackra trappor i entrehallen...
I Toledo, Spanien finns mycket trappor...
Jag gillar att sitta i trappor! Här utanför slottet i Madrid.
Idag hade vi bisättningen av vår lilla tjej... Det var fint och bra att få se henne och ta farväl, att få en sorts avslut fast det var svårt... Begravningsentreprenören läste en dikt, spelade lite musik. Det var tända ljus runt kistan som var så, så liten... Hon var så fin...
Hittade mina pepparkaksformar idag när jag rotade i mitt bakskåp. Passade på att titta igenom och se vad jag har för nåt. Ett femtital har det blivit genom åren... och snart kanske några till...
Jag vet inte varför det blev en sån samling. Det började nog med loppisfynd. Jag har ofta köpt små påsar på loppis för en tia eller så, och ändå har det bara blivit några få dubletter. Jag gillar mest den lilla samlingen med olika grisar, men även hjärtana i olika storlekar är väldigt fina. Sen har jag några få som är köpta på resor som betyder mycket på ett annat sätt.
Grisarna har jag (förutom till pepparkakor förstås) använt som mall för att göra julkort, juldisktrasor, pepparkakor till väggprydnad. Vad har ni för pysselförslag? Vad kan man mer göra med pepparkaksformarna så här till jul?
Nu utmanar jag er andra att visa er samling, jag vet att flera här samlar på just pepparkaksmått. Berätta gärna om favoriterna också!
Idag har jag för sista gången (den här gången) varit på sjukhuset för min dagliga dos strålning...
Visst kommer jag sakna de jättetrevliga tjejerna vid maskinen men vilken lättnad att slippa att varje dag ta sig upp och ner för backen till sjukhuset, av med kläder på med kläder, fram och tillbaks till jobbet, hem igen...
Nu är jag behandlingsfri ett tag, åtminstone tills nästa vecka då jag troligtvis ska träffa läkaren igen. Hoppas jag klarar att börja jobba fulltid igen nästa vecka... men det mest tröttande har ju varit själva resorna, så det borde funka!
|  |
Finn (Matthew McConaughey) är dykare och besatt av att hitta skatten från ett spanskt fartyg utanför Floridas kust och frun Tess (Kate Hudson) har tröttnat på att vänta på honom. Hon bestämmer sig för att återuppta sina studier i Chicago och tar ut skilsmässa. Då får hon veta att deras gemensamt ägda dykarbåt sjunkit till botten, samtidigt som Finn plötsligt funnit en viktig ledtråd till skatten. Motvilligt hjälper Tess sin ex-man i den nu ganska farliga jakten på skatten. Finn är skyldig sin gamla sponsor, rapparen och mördaren Bigg Bunny, en stor summa pengar.
Som ni nog förstår är det här inte någon höjdare. Ett snyggt skådespelarpar i huvudrollerna garanterar inte en films kvalitet. Visst, ibland är det kul och gillar man äventyrsfilmer och skattjakter kanske det är en liten stunds underhållning. Men det här känns mest som en ursäkt för skådespelarna att få tillbringa en tid i solen.
FAKTA:
Film: Fool's Gold
Längd: 107 min
Genre: Äventyr / Komedi
Regi: Andy Tennant
Bolag: Warner Home Video
Pris: 179:- (Discshop)
Betyg: 2
Denna fototriss fick det bli arkivbilder, men inte så jättegamla ändå. Temat är ovanifrån. Det är lätt att hitta utsiktsbilder som är tagna ovanifrån så första bilden får bli en sådan: detta är torget i Söderköping, taget från Ramunderberget.
Alla dessa bilder är från i somras, börjar längta lite efter sommar igen... speciellt när man ser alla mysiga bilder. Andra bilden är från en grillkväll, att mat kan se så gott ut på bild!
Tredje bilden är från stranden i Strandbaden, Höganäs. Stenar är också vackra...
Fler bilder på detta tema på Fototriss!
I morgon ska jag på lunchdate med en treveckors bäbis! (Ja... hennes mamma också förstås!) Det ska bli så kul. Måste hitta nånting gulligt till present, vad ska man hitta på? Jag får springa en sväng på stan innan.
|  |
... men den här gången blev det bara på halvtid. Jag visste ju att jag borde, eftersom man blir trött av strålning. Men jag har inte blivit så trött, eller har jag det? Hur vet jag det? Lyssna på din kropp, säger mina fina sköterskor. Jaha, hur ska jag veta vad den säger då eller kan jag lita på vad den säger? Så här skriver Malin Wollin (gamla fotbollsfrun-får-en-bebis-Malin)om att lyssna på sin kropp (i amelia):
"...man ska ”lyssna på sin kropp”. Lyssna på sin kropp? HAHAHAHAHA!
”Kanske behöver du vila? Lyssna på din kropp!” Skulle jag lyssna på min kropp skulle jag aldrig komma upp ur sängen.
”Hörredu kroppen, nu är klockan 08:11. Vill du gå upp?”
”Fuck that” säger kroppen."
Så är det med mig också, jag blir helt försoffad när jag bara går hemma. Så jag vägrade ta heltidssjukskrivning, skyllde på att det blir så mycket att göra på jobbet om jag är borta så mycket (det blir det förvisso, men det ordnar sig väl, det är jag inte jätteorolig för). Men egentligen är det så att jag tycker det ska bli skönt att bara jobba lite mindre. Ha lite sovmorgon, men sen komma iväg, komma igång och sen komma hem rätt tidigt. Därför har jag valt att jobba varje dag som vanligt, bara lite kortare tid.
Och jo, lite av det kroppen säger kan jag höra. Under cellgifterna fick jag en del problem med ögonlocksryckningar. Jag kollade med min sköterska om det kunde vara en biverkning och då sade hon att det var ett trötthetssymptom, alltså på ett sätt en biverkning förstås men helt enkelt kroppen som sade att jag var trött. Nu har jag lite ryckningar igen så då är det väl dags att vara hemma!
|  |
I spel och kärlek utspelar sig på 20-talet i USA. Dodge Connolly (George Clooney) är en lite äldre spelare i ett amerikanskt fotbollslag. Laget förlorar sin sponsor och det verkar som om de får lägga ner sitt spel. Men då får Dodge en idé: att värva en känd spelare ur ett collegelag, som dessutom är krigshjälte. Denne guldkalv: Carter Rutherford, har både talang och utseende, men visar sig dölja något ur sitt förflutna. Journalisten Lexie Littleton (Renée Zellweger) följer med Carter för att gräva upp hans hemlighet.
Det är en snygg och välspelad film. Kanske lite för snygg eller så är det handlingen som inte riktigt fångar intresset. Både Clooney och Zellweger är bra och tillsammans är de stundom lysande. Deras gemensamma scener är behållningen i den här filmen. Miljöerna är otroligt snygga och 20-talets mode är så vackert. Kanske är det för att jag inte är så intresserad av sport eller sportens värld eller blir jag bara förvirrad av allt som finns att titta på? Men jag kan inte riktigt tycka att det är en jättebra film. Skådespelarna och miljön drar dock upp betyget. Betyg: 3 av 5.
FAKTA
Speltid: 109 min
Svensk titel: I spel och kärlek...
Originaltitel: Leatherheads
Idag har jag bakat och lagat mat nästan hela dagen. På tisdag ska jag ha med fika till jobbet så jag tänkte passa på nu i helgen för jag är lite upptagen i morgon kväll så då hinner jag inte baka... Visst kan man köpa, det gör de flesta men det är ju kul att baka också! Det blev några olika sorters biscotti. Först testade jag ett recept men de blev jättesmuliga och smakade ganska mycket bakpulver, inte så gott. Sen letade jag i favoritkokboken Under valnötsträdet, där hittar man alltid nåt bra. Och mycket riktigt! Recept finns i min receptsamling.
Sen hittade jag ett paket med nötkött i frysen som jag minns var rätt segt sist vi åt det så jag letade efter ett recept på långkok och det blev faktiskt riktigt bra. Vi har just ätit grytan med lite svart ris till och tomater, mums!
Veckans fototriss har temat skräp och sopor. Mina tre bilder är nya för dagen, jag hade inga bra bilder i mitt arkiv.
Bild 1: Min sambo är så duktig på att låta skräp ligga framme, speciellt chipspåsar. Jag har slutat plocka upp dem, så då ligger de kvar. Funderar på att lägga dem i hans säng så kanske han märker att det inte är så trevligt!
Bild 2: Just idag håller jag på och bakar, lite skräp ligger framme tills jag är klar och börjar städa... Vad kan detta vara för nåt?
Bild 3: Hemma har jag ibland "skräphörn". Där finns saker jag inte vill kasta men de har inte heller nån bra plats att ligga...
Vill ni se fler bilder på detta tema kolla här.
Nu har jag klarat av nio av sexton strålningar. Lite trötthetskänsla (eller är det vintermörkret?) känner jag av och området har blivit lite smått rött, lite stelare också i huden, men annars är det bra. Jag smörjer och smörjer med feta cremer och med aloe vera, det verkar funka. Jag har hittills jobbat som vanligt och försökt hålla vardagsträningen uppe. Nu börjar jag som sagt bli lite trött så kanske blir det sjukskrivning i veckan åtminstone deltid.
Denna vecka fick min bror sitt första barn. En liten Pixie som kom många veckor för tidigt pga en tumör på svanskotan. De trodde att hon kunde klara sig men förra veckan märkte de att hon började bli för svag och i tisdags startades förlossningen.
Jag tänder ett ljus för min brorsdotter, den lilla ängeln.
Dagsfärska bilder som jag tog på vägen hem från jobbet, det tar ca 10 min. att gå. Det var väl vid femtiden ungefär. Gissa om jag gillar att vara ute och gå i mörkret!
Välkomna till fototriss ni också!
|  |
Ett Tv-tips till er som orkar... eller... jag blev faktiskt ganska peppad efter att ha sett det, det handlar ju lika mycket om mig som om de fem i programmet. Jag var tveksam innan om jag skulle orka titta, men nu är jag bara glad att jag gjorde det!
Det jag pratar om är SVT:s nya dokumentärserie - Himlen kan vänta. Så här skriver SVT: "Himlen kan vänta är en dokumentärserie om och med fem personer som mitt i livet drabbats av en livshotande sjukdom. Några av huvudpersonerna har förmodligen begränsad tid kvar att leva.
Vad händer med en människa som fått en diagnos om en dödlig sjukdom?
Vad vill man göra med resten av sitt liv?
Hur klarar omgivningen att möta det svåra?
Finns det något att lära om livet när vi reflekterar kring döden?
Den röda tråden som löper genom hela serien är hopp och mod. Dessa ledord genomsyrar varje berättelse och inspirerar oss alla till att leva.
Berättelserna är tänkta att ge stöd och tröst till andra i liknande situation och samtidigt öka förståelsen för alla som lever med en dödlig sjukdom och deras anhöriga. Programmet ska beröra publiken och lämna plats för eftertanke. Tittaren kommer själv att reflektera kring livets värde och samtidigt bli påmind om vad som är viktigt."
Trots sina diagnoser visar alla medverkande en sån livsglädje... jag blir inspirerad, tröstad, berörd.
Visas torsdagar kl. 21.30 och reprisen på söndagar.
|  |
Älskade krig är en historia om krig och kärlek, skuld och försoning. Den har tre huvudpersoner: Sara Hammargren, en svensk journalist, känd programledare på TV, Magnus Banér, son till en svensk, framgångsrik företagsledare, numera soldat i amerikanska armén i Irak och Jasmin, irakisk tolk med ett livsfarligt arbete.
Sara råkar ut för en skandal i svenska media när hennes kärleksaffär med en gift politiker avslöjas och hon förlorar både jobb och vänner. Nu är hon snart också pank och kan bli av med sin lägenhet. Plötsligt erbjuder Sven Banér henne ett jobb som kanske kan leda till upprättelse och som hon inte kan tacka nej till, trots att hon då måste återse Magnus som hon hatar sedan en tidigare kärleksrelation. Magnus har brutit helt med sin familj och är trött efter månader av krig i Irakiska öknen. Han förlorar flera av sina vänner och hans fru ansöker om skilsmässa. Jasmins hemliga jobb avslöjas och hon tvingas till ett svårt val - rädda sin familj eller förråda sina uppdragsgivare. Så korsas deras vägar...
Jag har aldrig tidigare läst Hildebrandt så jag hade inga förväntningar alls på boken. Jag fastnade dock ganska så direkt. Den är mycket lättläst och spänningen byggs upp hela tiden, man måste bara få veta... Jag tycker det är tydligt att detta inte bara är en uppdiktad historia, utan att det finns verklighetsbakgrund. Jag gillar framför allt greppet att berätta både ur journalistens, soldatens och den irakiska kvinnans perspektiv, det ger berättelsen en extra dimension.
Betyg: 4 av 5
Läs ett utdrag ur boken här.
Johanne berättar om boken här.
Johannes egen blogg.
Idag genomgick jag min första strålningsbehandling, bara femton kvar. Det gick ganska snabbt och smärtfritt. Känns ingenting egentligen. Ännu känner jag inte av några biverkningar. Jag är i och för sig rätt trött nu, men jag har varit rätt dålig på att lägga mig före midnatt den sista tiden, det är ju så mycket man vill göra! Det får nog bli tidigt sänggående idag, om jag inte fastnar här för länge... Ska se till att smörja ordentligt på strålningsområdet ikväll så jag slipper de där värsta grejerna man kan råka ut för: brännblåsor, öppna sår, eksem och liknande. Nästa dos bli i morgon eftermiddag, vi får se om det blir värre...
Den här kom med posten idag, det ska bli sååå kul att läsa. Jag älskar verkligen julen, men jag vill inte börja FÖR tidigt. November är det ju nu så gränsen är passerad, man måste ju hinna med kransar, kolla adventspyntet och visst julbak innan första advent, eller hur?!
...eller rättare sagt inmätning och simulering. Jag ska börja strålas på tisdag och i morgon ska de rita in och testa apparaterna m.m. inför strålningen. Så där kommer jag ligga varje dag de närmaste tre veckorna.
Jag hoppas kunna jobba som vanligt under de 16 strålningar jag ska få, men vi får se. Jag börjar strålningen och sen får vi se om jag orkar... Skönt att man kan bli sjukskriven om det behövs. Hoppas bara jag slipper en massa biverkningar! Jag ska smörja och smörja för att slippa strålskador på huden, men nåt annat vet jag inte om jag kan göra förebyggande.
Efter lite strul med biljetterna och lång väntan i olika köer kom vi så in i den rosa globen. Galakvällen var ett faktum. Nåja... det var ungefär som på TV fast live... och utan reklam i pauserna. Vi fick bra platser, ganska långt fram och det var inga problem att se ordentligt. Bra artister och proffsiga programledare. Några kul inslag och några mindre kul (men viktiga), det var inte alltid lätt att hålla tårarna tillbaka... Många av mina bröstsystrar berättade sina berättelser, några klarade sig inte... Men vi är många som kämpar vidare!! Lite kändisar kunde man få syn på då och då, mest synlig var Babsan i sitt rosa hår och rosa klänning.
Vi smet lite innan slutet för att säkert hinna med tunnelbanan in till Centralen och vårt väntande nattåg. På tåget slumrade jag lite så resan gick snabbare än tåget (ha!). Efter drygt två timmar var vi hemma och jag slocknade sen så fort huvudet landade på kudden.
När jag var i Stockholm i tisdags träffade vi min bror med flickvän för middag innan kvällens festlighet. Eftersom han är vegan blev det vegetarisk buffé. Han visade oss ett trevligt ställe på Söder som heter Hermans. Det var mycket gott och mättande och utsikten över stan var underbar den lilla tid vi hann se den. Sen fick vi nöja oss med stadens ljus... (det blir mörkt så tidigt nu!)
Jag vann en tävling hos Tre Tjejer i Köket, en mycket bra matblogg förresten, så nu ska jag få gå på Globen i morgon kväll och se Rosa Bandet-galan. Det ska bli kul! Vi åker tidigt i morgon bitti, mamma och jag och så ska vi gå på lite museum och fika, äta och kanske shoppa lite innan vi åker ut till Globen. Sen blir det sista tåget hem igen. En fullspäckad dag med andra ord...
I fredags fick jag ett paket på posten... Det var fyllt med två filmer och en bok, tack Malino! Verkligen passande lagom till höstlovet. Så nu ska jag krypa upp i soffhörnet med ett otal koppar te och (förhoppningsvis!) njuta av både filmer och bok. Johanne Hildebrandt har jag inte läst tidigare så det blir en ny bekantskap. Filmerna har jag inte hört så mycket om heller, men skådespelarna: Clooney, Zellweger, Kate Hudson, McConaughey verkar ju lovande!
Recensioner kommer under veckan eller nästa...
Idag trotsade jag regnet och tog en riktigt lång och skön promenad utmed ån, dvs. Stångån. Där sprang jag på de gamla vanliga änderna och gässen, men också den här krabaten, vad det nu kan vara för fågel. Finns här nån ornitolog som kan svara på det? Undrar om han kände sig så ensam som han såg ut?
Jag såg också den här underbara ljuskronan, eller rättare sagt massor av dem. De är (antar jag) en del av Novemberljus som brukar lysa upp Linköping i november. Här kan ni se förra årets installationer. Det ska bli så mysigt att gå rundan när det kommer i gång. Jag hoppas på fler liknande skapelser som strålar och lyser i höstmörkret. Invigningen av årets ljusspel är på torsdag kl. 19 vid Resecentrum.
|
|
|