Jag sitter och läser boken jag hoppas är ett mirakel som ska få mig att bara sluta röka och jag drog ner från 20 till 7 om dan men i 2 dagar nu så har det ökat igen. Mitt i allt så minns jag helt plötsligt en sak från tonåren. Jag vet inte om jag medvetet förträngt det eller om jag bara glömt det för jag haft annat i huvet. Men jag minns hur det var när jag började röka. Först tjuvrökte jag som de flesta förstås, men mamma frågade mig en dag röker du? och jag svarade ja på en gång. Det gick någon vecka och sen sa hon jag tror inte på att du röker för jag har aldrig sett det och sen ville hon att jag skulle röka framför henne. Efter det så började något som jag för mitt liv inte kan förstå hur en förälder kan göra. Mina föräldrar började att köpa cigaretter åt mig. 1 paket om dan av märket röda prince som är ganska starka!!! Jag fattar det inte.. Jag ska inte skylla på mina föräldrar för att jag är rökare men jag tycker nog att dom underlättade en hel del för mig att bli fast i det. 1 paket om dan från att jag var 13 tills jag började jobba!! Det är helt sjukt att man kan göra så. Jag står ju själv för att det är jag som rökt cigaretterna, jag har med egen vilja tänt dom och rökt upp dom. Men hur viljestark är en 13 åring? Själv har jag sagt till min son under hela hans uppväxt att om han inte börjar röka, inte ens tar ett enda bloss så ska jag betala hans körkort. Borde inte mina föräldrar motiverat på 1000 sätt varför jag inte ska röka istället för att underlätta för mig att fastna i ett drogbegär?  Jag klandrar dom inte för att jag är rökare men insikten av minnet tycker jag är skrämmande.