Helt plötsligt hopar sig klagomål runt mig, om en den ena, en den andra kompisen. Vad tror en del? Att jag är nån medlare? No way! Jag älskar när jag och mina vänner omkring mig är glada, har kul ihop och fungerar tillsammans. Men direkt när någon surar igen på någon annan, så känns det som att de automatiskt vänder sig till mig? Det är ju smickrande att folk vill öppna sig för mig, beklaga sig och be om råd, men jag har bara därför inte svar och lösningar på alla frågor och problem... och jag vill definitivt inte agera nån relations-besserwisser mellan mina kompisar! Och samtidigt är det så jäkla svårt och tråkigt att stå bredvid och se vänskapen mellan personerna bara ruttna sönder totalt pga. att ingen av dem tar steget att ta upp problemet och försöka lösa det. Det bara tigs ihjäl, och kommer alltid att finnas där, vare sig de vill eller inte.

Personligen försöker jag alltid se till mig själv om det blir nån fnurra på tråden mellan mig och någon kompis. Vad kan jag ha gjort som bidragit till detta? Kan jag ställa det till rätta nu? Och framför allt tänker jag, hur pass mycket betyder vänskapen med den här personen för mig? Vill jag att det ska vara såhär för alltid? Näe. Nämen då får jag väl helt enkelt svälja stoltheten och ta första steget! Mötas på halva vägen! Kompromissa!

Och är det åt andra hållet, att jag kommer fram till att jag inte har gjort nått fel, så försöker jag förklara varför jag gjort som jag gjort/sagt som jag sagt/tycker som jag tycker, och att jag inte tänker ändra mig, men att jag fortfarande tycker att min vän betyder så mycket för mig att jag hoppas att det inte ska förstöra allt för mycket. Detta brukar funka bra, för det handlar ju bara om att PRATA. Hur ska man kunna förstå varandra annars?  

Nu hoppas jag att detta beklagande upphör omgående, för det här vill jag verkligen inte blanda mig i!!