På lunchen var jag och lämnade in tryck för inramning i stadens ramaffär. Det var inga standardmått på mina fina tryck så slutnotan tickade på. Att se liknande träramar för en spottstyver bredvid var inte relevant enligt försäjaren. Nej, när det inte är standard så tillverkas varje ram för sig, därav kostnaden. Hmm. Det är bara att blicka framåt tills Te livar upp dig sitter på plats i köket, Ta det lugnt och fortsätt sitter i vardagsrummet och Mindre är mer sitter i sovrummet - men ännu hellre visualiserar jag dem på plats i det nya huset - såklart.

På vägen hem stötte jag på några av mina bästa vänner. De tittar efter hus lite sådär casual. Ingen press. Inget måste. Bara för att det är roligt och för att kanske ändå. Det är friliggande objekt i gammal stil utanför staden - och långt bort från [villagetton]. Det är föreställningar om att man inte kan måla huset som man vill och om grannarna från hell. Jag trivs iofs rätt bra med det relativt anonyma stadslivet och har ingen erfarenhet av hela Villa-Volvo-Vovve (nej ingen hund i alla fall då jag är allergisk). Jag intalar mig att det inte behöver bli strömlinjeformat och ser alla sköna fördelar med villaliv. Allt annat måste väl vara illasinnade fördomar - eller? Den som lever får se! Och glöm inte grönsakerna!