Nu på förmiddagen har vi varit på kommunens byggnadsavdelning, för mötet som markerar den formella byggstarten. En viss Kafka-stämning infann sig inför byggnadskontorets svindlande korridorier. Där satt väl exempelvis den dam som nekade oss vår ursprungliga takhöjd. Hon hade godkänt tidigare projekteringar men nu var det läge att sätta ned foten minsann. Hon ville inte göra om gamla misstag och då var det vi som skulle utgöra principfallet. Häpp! Nu ser huset ut som en jätte har stått bredvid och tryckt ned det lite och då är byggnadskontoret glada igen.

Så nu är vi igång på riktigt. Men sicka Rookies vi är! Kommuntjänstemannen spände ögonen i oss och undrade vilket ventilationssystem vi kommer att ha i huset. Que? Sällan känner man sig så totalt clueless som när man är inne på helt okänd terräng, som man kanske borde veta något om. Men vår byggledare var snäll och upplyste oss.

Byggstartsmötet är på fredag och tills dess skall vi fundera på om vi skall sätta in ett rör i grunden som kan avleda radon. Radonhalten är låg i vårt område, men det känns ändå lite märkligt. Vi bygger ett hus för X antal miljoner och sedan säger vi nej tack, vi vill inte ha det där röret för 8000 pix som möjligen kan förhindra att hela vårt hus blir pestsmittat - typ. Men den ena utgiften läggs på den andra till siffror som man bara vill titta på vissa dagar...

Vi är igång - men vi behöver nog hjälpplattorna till labyrinten ett tag till :-).

Bild: Annas labyrintspel från Brio

Ju mer jag tänker kring huset, ju mer enkel blir jag i mina val. Jag tycker mycket om en klassisk grund, gärna med lite mer bearbetade detaljer såsom spegeldörrar och allmogelister. Vårt blivande kök kommer från HTH (Myresjöhus köksleverantör). Luckorna är vita med en massiv ekram runt. Just nu klurar jag på kakel och just nu är det enklast tänkbara - vitt standardkakel 15 gånger 15 - som gäller. Less is More eller något i den stilen.

Jag tänker mig ett tämligen neutralt kök som lätt kan förändras med hjälp av accenter. En av mina stora svagheter är vackra förpackningar. I köket ovan har man visserligen satsat på lysande turkost kakel, men jag tittar framförallt på den öppna hyllan med alla snygga burkar. Jag gillar bilden. Och tänk att få tillreda ugnspannkaka i ett nytt kök. Det måste ju - a priori - vara alldeles väldigt tillfredsställande :-)!

Bild från Boligmagasinet (en mycket inspirerande dansk sajt!)

Varmt välkomna till min nya blogg (se även min blogg En mammas dag) som kommer att handla om byggnationen av vårt hus. Huset från Myresjö kommer till vår tomt i slutet av maj. Här kommer jag att skriva om utvecklingen av huset i kombination med mitt stora intresse för inredning. Vi som bygger huset är jag Weronica 35 år och min man Anders 39 år. Tillsammans har vi barnen Anna 6,5 år och Henrik 5 år. Varmt välkomna!

Vi ville ha ett stort hus med klassiska detaljer och valet föll på Myresjöhus Huvudskär. Vi har ritat om huset en hel del, vilket man kan se på ritningarna ovan. För att följa husresan innan denna blogg rekommenderas läsning på min huvudblogg En mammas dag. Under kategorin Vi bygger hus finns hela processen dokumenterad.

Häng med på husresan. Det väntar spännande tider!

Det finns massor av fördelar med nyproducerade hus. De oändliga förvaringsmöjligheterna är inte en av dem. Även om jag alltid har sagt att jag vill ha ett källarlöst hus - en gillestuga är svår att få till hur man än försöker - så blickar jag avundsjukt mot all förvaring som finns när man har en våning under mark. Och ack, vår serveringsgång! Det finns massor av nackdelar med vårt nuvarande boende - framförallt avsaknaden av en trädgård då - men något som är bra är den klassiska serveringsgången från 20-talet. De där skåpen slukar mycket!

Jag har börjat rensa i några av skåpen, men suckar mest och undrar var i hela friden jag skall få plats med grejerna i det nya huset. Det är helt enkelt en omöjlig ekvation. Till saken hör att jag hade en period där jag var smått besatt av porslin, glas och annat i den genren. Rakt in i serveringsgången - men nu då? Min mamma får stora skälvan över tanken på att mina fina saker skall förfaras, så några grejer får säkerligen plats i min barndoms gillestuga. Men Houston - vi har ändå ett stort problem här.

God Jul-skålarna är jättefina på julafton, men behöver en plats resten av året. Kristallglasen är roliga att använda då och då, men sedan barnen kom är vi nästan för bekväma för att ta fram dem. För att inte tala om min servis som inte går att diska i maskinen...

Jag funderar vidare!

Jo då, det blir en hel del tänk på vägen mot vår husbebis. Jag är nog värst i familjen när det gäller detta. Det ligger liksom naturligt på tungan. Tänk när vi bor i huset - då skall solen alltid skina - typ. I dag blev det tänk när vi har ett nytt badrum. Jag kan bli lite nostalgisk när jag tänker på vad vi skall lämna, men då är det bara att raskt gå vidare till alla tänk när. I kväll när barnen duschade var det ganska lätt. Barnen körde sin gemensamma duschparad och plaskade runt inne i duschen med duschstången på trekvart. När de var små badade de i min barndoms stora oranga plastbalja, men nu har de vuxit ur den. Nu är det plask mot skumt duschdraperi. Själv står vi utanför bland kläder på tork och annat smått och gott och trångt. Tänk när vi har vårt nya badrum - då!

Vi skall ha klassiskt vit kakel på väggarna, som på bilden ovan. Jag funderar på en lite mörkare fog - gillar att det blir distinkta rutor. Vi beställde ett svindyrt högskåp från Vedum till badrummet, men avbeställde det i sista minuten. Förvaringen i nuläget består av lådor under tvättstället vilket inte kommer att räcka långt alls. På ritningen av badrummet finns det ett utrymme vid toaletten och där räknar jag med att ha en tämligen grund förvaring som förhoppningsvis kan sluka en hel del. På bilden ovan gillar jag skåpet. Ett liknande skåp tar nog för stor plats hos oss i huset, men jag gillar idén. Möjligen mer opraktiskt med trä i badrum, men kul att tänka lite utanför standardboxarna för lämplig badrumsinredning. Det tål att kluras på. 

Bild från Boligmagasinet.

På lunchen var jag och lämnade in tryck för inramning i stadens ramaffär. Det var inga standardmått på mina fina tryck så slutnotan tickade på. Att se liknande träramar för en spottstyver bredvid var inte relevant enligt försäjaren. Nej, när det inte är standard så tillverkas varje ram för sig, därav kostnaden. Hmm. Det är bara att blicka framåt tills Te livar upp dig sitter på plats i köket, Ta det lugnt och fortsätt sitter i vardagsrummet och Mindre är mer sitter i sovrummet - men ännu hellre visualiserar jag dem på plats i det nya huset - såklart.

På vägen hem stötte jag på några av mina bästa vänner. De tittar efter hus lite sådär casual. Ingen press. Inget måste. Bara för att det är roligt och för att kanske ändå. Det är friliggande objekt i gammal stil utanför staden - och långt bort från [villagetton]. Det är föreställningar om att man inte kan måla huset som man vill och om grannarna från hell. Jag trivs iofs rätt bra med det relativt anonyma stadslivet och har ingen erfarenhet av hela Villa-Volvo-Vovve (nej ingen hund i alla fall då jag är allergisk). Jag intalar mig att det inte behöver bli strömlinjeformat och ser alla sköna fördelar med villaliv. Allt annat måste väl vara illasinnade fördomar - eller? Den som lever får se! Och glöm inte grönsakerna!

I morgon skall vi på byggstartsmöte med vår byggledare. Det är helt otroligt vad snabbt tiden har gått, sedan vi gjorde vår slutbeställning. Jag minns det som i går. Henrik var magsjuk och mormor fick lejas in som barnvakt. Själv mådde jag tjuvtjockt som det heter ibland. Jag åkte till mötet med säljaren med en glassbytta i väskan - just in case. Sedan gjorde vi slutbeställningen. Efter det åkte vi till Toys´r´Us och köpte julklappar till barnen. Efter några dagar sjuknade vi in allihopa. Första dagen som man kände sig någorlunda normal var på julafton. Men tänk nästa jul - då :-).