Jag tänkte precis så som Jeepinger tänkte: Det borde inte vara helt omöjligt att hitta honom. Hoppas din pappa ändrar sig! Kram!

Tack wonka.. Ja det hoppas jag med.. *ler*

wonka: Nej...inte ett spår på alla 25-30 åren eller hur länge det kan vara? (vet inte så noga) kraaaaaaam

Vad tråkigt för dig. Kan du inte försöka spåra honom själv? Vet du var någonstans han är född i vilken församling och vilket år så borde det gå att söka finna honom.

mmm sett dom....... åååå har dom inte hittat honom? ååå .. kalla kårar

Men usch då, vad jobbigt :( Att inte veta liksom :( En väninna till mig, hennes pappas sambo som han levde med (väninnans pappa är död idag)...hennes son försvann när han var 13 år. Ute i en skog, han hade gått ut en vinter utan vinterkläder..sen puts väck...Han skulle väl ha varit runt 40 år idag eller nåt...? Fy, att gå och undra och inte veta...en stor kraaaaaaaaaam till dig!!! (för övrigt spelade jag in programmet, har inte kollat än, men minns det här förlåt eller vad det hette...fanns andra sådana program också förr...det blev för känsligt för folket tror jag, så dom tog bort programmen) Om du sett dom, påminner Spårlöst om dom? Jag har inte sett det alls än...kraaaaaaaaaam

nääääGuLee) han vill inte träffa någon av oss....k´rammm på dej med)

wonka. men då kan jag förstå din pappa lite... om du skulle få kontakt me hans son så kommer hans son vilja träffa din pappa och det blir lite för mkt tror jag för din pappa... äh jag vet inte... men kraaaaaam på dig!

GuLee) nä dom har inte setts ALLS.... å han är ca 40 år.........

BonnieLee..) ja men han fattar inte... inte brytt sej om sina egna barn...

har din pappa och hans son nån kontakt alls själva då?

knas GuLee) sjukt... tycker ja...

min pappa vill ingat säga... han skäms... men varför de är hans BARN...

Jag såg den idag... gud va skönt det var när hon fick träffa sin pappa...
va tråkigt att dom inte vill säga till dig vem han är... knas

morsan35) va roligt... så avundsjuk.......hoppas de går bra...kram

morsan35) va roligt... så avundsjuk.......hoppas de går bra...kram

Förstår att du känner så. Själv är jag adopterad..jag letade efter mina ev syskon. Skrev till Spårlöst försvunne.. detta var för ca 5 1/2 år sen. Satt på jobbet när dom ringde och sa att dom hade hittat mina syskon.. hela 3 st!!..hur coolt som helst. Hade jättebra kontakt, tills för ca 3 år sen. Trodde jag hade förlorat dom igen.. men sen lyckades jag får tag i min lillsyrra.. så nu ska jag ner till GBG till sommarn.. Är ju moster oxå.. bara måste ner..*ler*.. Så jag önska dej verkligen lycka till.. att du hittar din bror.

åh va jobbigt, fasen, säg till din pappa på skarpen att du vill veta