att man vill brista ut i sång och dans sådär spontant? Så känner jag mig nu. Men jag kan inte berätta för en enda människa förutom Jea varför. Hon är den enda som skulle förstå min glädje och inte tvivla på mina ord. Det som inträffat är alltför underligt för att kunna hända en vanlig dödlig mupp som mig! Jag är bara en vanlig tjej, inte ens ovanlig nog att komma i håg om man möter mig på gatan tror jag. Men det har i alla fall inträffat. Har aldrig blivit så förvirrad som jag blev när det hände förut i dag. Tack och lov var min dotter och hennes kille här när det inträffade så jag vet att det har hänt. Det lustigaste av allt är att precis sekunderna/minuterna innan det hände skojade dotterns pojkvän om det. Och så händer det! Fatta det hände!!! Jag kan inte säga mer än så för då tappar det sin magiska glans. Det är en chimär, ett skimrande dis över horisonten, en pärla i en mussla som man aldrig trott man skulle finna. Ogripligt vackert svävande därborta liksom... Jag ville med denna blogg inte säga nåt annat än att rätt som det är bara smäller lyckan till helt oförhappandes.