Dvs dra fram alla knivar lägga dem snyggt och prydligt i ugnen och bjuda hit min tjatige kompis X. Han tror att om han tjatar tillräckligt länge så ger jag upp och faller till föga och blir tillsammans med honom... Det försökte vi med på 90-talet och det slutade i katastrof. Vad exakt vad skulle vara annorlunda nu? Mitt svar lyder ingenting, du är den du är och jag är den jag är. Det är bättre att vara vänner. Han i sin tur tycker att allt är annorlunda nu, och visst alla har blivit äldre men jag litar fortfarande lika mycket på honom som jag litar på en galen kungskobra på speed. Jag har ändrat mig massor sedan den vansinniga tiden och det har han med tack och lov. Men inte såpass mycket att han är en potentiell pojkvän/ partner/ man. ALDRIG i livet. Vill jag bli självmordsbenägen och deprimerad är det väl exakt honom jag ska bli i hop med, men vill jag behålla min sinnesro bör jag hålla mig ifrån att bli intresserad av honom på det sättet. Men han tror att om han tjatar och tjatar så ändrar jag mig.

Nu i dag fick jag ett riktigt spel på honom, med tanke på att sambon min är bortrest och han är tillsammans med några väldigt opålitliga typer på Östersjön, så är jag inte så glad.

Då ringer X igen och tjatar om att "Fan fan fan det borde vart du!!!!" ( För att sno Thåströms låt...)

Jag säger som jag alltid säger, NEJ!!! Fattar han??? NEJ!

Han fortsätter tjata. Och snart är måttet rågat.

Jag är inte Angelina Jolie, Cindy Crawford, Julia Roberts, Michelle Pfeiffer eller nån annan supersnygg babe, jag är Jenny. Jag är inte ens snygg. Jag är bara helt vanlig, så varför denna hangup på mig? Det är över 16 år sedan vårt katastrof-försök till att vara tillsammans gick i stöpet. Så varför inte ge upp? Han har ju för farao till och med skaffat barn med en annan tjej. Det är visserligen slut mellan hans barns mamma och honom sedan ett par år tillbaks så det är inte hon som stoppar mig. Det är mina känslor för min sambo (som visserligen ligger risigt till just nu men oftast är ganska gullig) och mina tankar om X förmåga till trohet. Hans uppfattning om trohet är den lägsta man kan ha och det lovar jag att han aldrig kommer att växa i från.

Hörs det att jag är irriterad? Hur säger man till nån att man önskar att de for åt jäkligt sydliga breddgradder typ H-E och stannar där tills de kommer på bättre tankar? Det är ju för fan komiskt att det jag önskade mig så hett för snart 17 år sedan nu är mitt om jag vill ha det, men nu spyr jag på det.... Isn´t it Ironic, dont you think? Som Alanis Morrissette sjunger. Alltså för att sammanfatta det hela, Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, eftersom man kan få det. Funderar på att sluta drömma om Bon Jovi... :D